Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yucatan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter mer än två århundradens passivt motstånd
utbröt 1761 ett allmänt uppror mot den spanska
styrelsen. Sjelfständighetsförklaringen 1821
följdes 1824 af landets förening med det mejikanska
statsförbundet, hvilken varade utan afbrott till 1840,
då Y. bildade en sjelfständig republik, hvilken med
våld upplöstes 1843. Under det för Mejico olyckliga
kriget mot Förenta staterna gjorde infödingarna i
Y. 1846 uppror, mot hvilket de herskande klasserna
måste kalla mejikanerna till hjelp (1847–53),
hvarefter halfön åter förlorade sin sjelfständighet
och delades (1861) i två förbundsstater. Men
upproret undertrycktes ej fullständigt, och många
af indianerna, som dragit sig undan till kustlandet
på andra sidan Sierra Alta, föra der en oberoende
tillvaro. — Literaturen om Y. är ovanligt rik,
tack vare det intresse dess ruiner väckt. Här må
nämnas: Brasseur de Bourbourg: »Histoire des nations
civilisées de Mexique et de l’Amérique Centrale»
(1857–59) och »Etudes sur le système graphique
et la langue des mayas» (1869–70), Kingsborough:
»Antiquities of Mexico» (1831–48, bd 2 o. 3),
Bancroft: »Native races of the Pacific states» (1875)
och »History of the Pacific states» (1882–87, bd 4
o. 5), J. L. Stephens: »Incidents of travel in Y.»
(2:dra uppl. 1858), E. G. Squier: »Travels in Central
America» (1853) och »Notes on Central America» (1855),
J. D. Baldwin: »Ancient America» (1872), Nadaillac:
»Prehistoric America» (1885), och D. Charnay: »The
ancient cities of the new world» (1887).
Yucca Lin., bot., en liljeartad växt
(nat. fam. Liliaceae L.), närmast beslägtad med de
verkliga aloëerna (icke agaverna). Yucca är ett
slägte af högre eller lägre arter, hvilka hafva
enkla stammar och ej utskjuta grenar, men likväl
kunna förökas derigenom att afskurna stambitar,
som läggas i fuktig jord, skjuta skott och gifva
upphof till nya afkomlingar. De spiralställda
bladen äro enkelnerviga, med hela kanter. I toppen
af stammen bryter fram en rik blomsamling, oftast
i form af en vidlyftig spira af vidgadt klocklika,
6-klufna kalkar, som vanligen äro praktfulla, hvita,
hos vissa arter med anstrykningar af purpurstrimmor,
såsom Y. aloefolia L., Y. gloriosa L., Y. superba
Haw. m. fl. Flere smalbladiga Yucca-arter hänföras
äfven till slägtet Draccena L. (se d. o.). O. T. S.
Yukissé. Se Oenocarpus.
Yukon. Se Jukon.
Yule [jūl], Sir Henry, engelsk militär och geograf,
föddes nära Edinburgh d. 1 Maj 1820. Såväl hans
fader som hans tvänne bröder hade tjenat i Indien,
och efter studier i Edinburgh och vid den indiska
militärskolan i Addiscombe ingick Y. 1840 i
den bengaliska ingeniörkåren. Han var i flere år
sysselsatt med kanalarbeten i Nordvestprovinserna
och deltog derefter i fälttågen i Pendjab 1846 och
1848 samt i kriget mot Birma 1853. 1855 följde han som
sekreterare öfverste Phayre på dennes beskickning till
Ava samt offentliggjorde öfver denna en berättelse
(försedd med en ny karta öfver Birma), hvilken
genom djup forskning, öfversigtlig gruppering samt
utomordentlig noggranhet och iakttagelseförmåga röjde hans ovanliga
begåfning. Redan förut hade Y. skrifvit ett arbete
öfver fortifikation samt några vetenskapliga och
geografiska uppsatser för Asiatiska sällskapets i
Bengalen »Journal». Under indiska upproret hade han
sig ålagdt att upprätthålla jernvägsförbindelsen
i Gangesdalen. 1857–62 var han sekreterare i
departementet för allmänna arbeten, men tog sistn. år
afsked med öfverstes titel och återvände till
Europa. 1875 blef han medlem af Indiska rådet. Från
1877 till sin död, d. 30 Dec. 1889, var han president
i Hakluyt-sällskapet och biträdde vid utgifvandet
af dess publikationer. Bl. a. utgaf han genom detta
sällskap »Mirabilia of Friar Jordanus» (1864) och
»Cathay and the way thither» (1866), en samling
medeltidsnotiser öfver Asiens geografi med inledande
essay öfver samfärdseln mellan Kina och Vesterns folk
före sjövägens upptäckt. Detta vigtiga och värdefulla
verk öppnade ett nytt fält för forskningen i trakter,
som sedan århundraden varit en förseglad bok. Ännu mer
betydande var hans upplaga och öfversättning af Marco
Polos reseberättelse: »The book of Ser Marco Polo» (2
bd, 1871; ny reviderad och tillökad uppl. 1875). För
denna hade Y. besökt de offentliga biblioteken i
London, Paris, Florens och i synnerhet Venezia för
att komplettera materialet, hvars kärna samlingarna i
Palermo bildade. Arbetet ställde honom i jämnhöjd med
samtidens förnämsta geografer och förskaffade honom
det italienska geografiska sällskapets guldmedalj
samt Londonsällskapets stiftaremedalj. Från hans
hand härröra vidare Hobson-Jobson, en glossar öfver
anglo-indiska ord och fraser i umgängesspråket och
beslägtade uttryck (1886, tills. med Arthur Burnell),
inledningen till den engelska öfversättningen af
Przevaljskijs »Resor i Mongoliet» (1876), till den
nya upplagan af Woods »Oxus» (1872) och till kapten
Gills »River of goldon sand» (1880), artiklar i 9:de
uppl. af «Encyclopaedia Britannica» samt uppsatser
i engelska och indiska tidskrifter.
Yunnan. Se Junnan.
Yussupov (Jussupov), Nikolai
Borisovitj, furst, rysk musiker, f. 1827, d. 1891,
elev i violinspel af Vieuxtemps, underhöll ett kapell
i sitt palats i Petersburg och gjorde vidsträckta
resor i Europa för sina skrifter Luthommographie
(1856) samt Histoire de la musique en Russie
(1862). Han framträdde äfven som kompositör
med en violinkonsert och en programsymfoni med
obligat violin, benämnd Gonzalce de Cordoue.
A. L.
Yverdon [ivärdå’ng], T. Iferten, Lat. Eburodunum,
stad i schweiziska kantonen Vaud, vid Thièles
utlopp i Neufchâtelsjön och vid jernvägen
Lausanne–Neufchâtel. Omkr. 6,000 innev. Gammalt
slott, bygdt i 12:te årh. af Konrad af Zähringen,
1536–1798 säte för Berns landfogdar och 1805–25 lokal
för Pestalozzis läroanstalt, nu progymnasium. Befäst
plats redan på romarnas tid, tillhörde orten derefter
konungariket Burgund, hertigarna af Zähringen,
Savojen 1259–1536 (med undantag af åren 1475–78)
samt derefter, till 1798, Bern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
