Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachariä, Just Friedrich Wilhelm - Zachariä, Heinrich Albert - Zachariä von Lingenthal. 1. Karl Salomo Z. v. L. - Zachariä von Lingenthal. 2. Karl Eduard Z. v. L. - Zacharyaslewicz, Jan - Zacher, Ernst Julius August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men med mindre god verkan. Hans första och till ämnet
bästa epopé, Der renommist (1744; på alexandriner),
skildrar åskådligt det dåtida studentlivet. I
den förnäma verlden spelar Das schnupftuch (1761;
»Näsduken», 1773), så ock Phaeton (1754), hvilken
liksom Murner in der hölle (1757) är skrifven på
hexameter. I Die tageszeiten (4 sånger, 1755),
en hexametrisk beskrifvande dikt efter mönstret af
Thomsons »Årstider», framstår Z. delvis till sin
fördel, liksom äfven i Fabeln und erzählungen in
Burkhard Waldis’ manier (1771). Hans öfversättning af
Miltons »Paradise lost» träffar ej rätta tonen. Z:s
»Poetische schriften» utgåfvos i 9 bd 1763–65 och i
2 bd 1772 (ny uppl. 1840).
Zachariä, Heinrich Albert, tysk rättslärd,
f. 1806 i hertigdömet Gotha, vardt 1835 e. o. och
1842 ord. professor i juridik vid Göttingens
universitet. Under reformrörelserna 1848–49 var han
medlem af »vorparlamentet», femtiomannautskottet och
nationalparlamentet i Frankfart a. M., medverkade
vid utarbetande af den tillärnade riksförfattningen
och var derjämte hannoverska kronans förtroendeman
i tyska förbundsförsamlingen (till dennas
upplösning i Juli 1848). Såsom motståndare till
Preussens annekteringspolitik insattes Z. 1867 af
valkretsen Göttingen i nordtyska riksdagen och blef
s. å. lifstidsrepresentant för Göttingens universitet
i preussiska herrehuset. Död 1875. Z:s mest ansedda
arbeten äro Deutsches staats- und bundesrecht (3
bd, 1841–45; 3:dje uppl. 1865–67) och Handbuch des
deutschen strafprozesses (1861–68).
Zachariä von Lingenthal. 1. Karl Salomo Z. v. L.,
tysk rättslärd, f. 1769 i Meissen, blef 1794
privatdocent i Wittenberg och föreläste i kanonisk
rätt samt utnämndes 1798 till e. o. professor och 1802
till ord. professor i juridik derstädes. 1807 antog
han en professur i Heidelberg och qvarstannade der
till sin död, 1843, året förut upphöjd i ärftligt
adelsstånd med namnet von Lingenthal. Han var en
tid ledamot af Badens landtdag. Hans anseende som
rättslärd sträckte sig vida utom Tyskland, och hans
mening i tvistiga rättsfrågor inhemtades flere gånger
både i Tyskland, England och Frankrike. Hans skrifter
behandla nästan hvarje gren af jurisprudensen; de äro
filosofiska, historiska och praktiska, afse romersk,
kanonisk, tysk och fransk rätt. Till de förnämsta
räknas: Handbuch des kursächsischen lehnrechts
(1796; 2:dra uppl., af Chr. E. Weisse och F. A. von
Langenn, 1823), Die einheit des staats und der kirche
mit rücksicht auf die deutsche rechtsverfassung
(1797), Versuch einer allgemeinen hermeneutik des
rechts (1805), Die wissenschaft der gesetzgebung
(1806), Handbuch des französischen civilrechts (7:de
uppl. 1886–87; öfvers. till italienska och franska,
flere uppl.), Vierzig bücher vom staate (1820–32;
2:dra uppl., 5 bd, 1839–42), ett verk, som både
han sjelf och hans beundrare skattade högst, och
som blifvit jämfördt med Montesquieus »l’Esprit des
lois», samt Entwurf eines strafgesetzbuchs (1826). Man
har förebrått honom ombytlighet i åsigter, men denna
var ett bevis på hans uppriktighet och hans oaflåtliga
forskningsbegär. Jfr Ch. Brocher: »K. S. Zachariae,
sa vie et ses oeuvres» (1870). — 2. Karl Eduard
Z. v. L., tysk rättslärd, den föregåendes son,
f. 1812 i Heidelberg, blef 1835 docent i Heidelberg
och 1842 e. o. professor derstädes, men tog 1845
afsked och har sedan lefvat på sitt gods. 1852 och
1853 samt 1866–70 var han ledamot af preussiska
landtdagen. Bland hans skrifter märkas: Geschichte
des griech.-römischen privatrechts (1864; 3:dje
uppl. 1892), Jus graeco-romanum (bd 1–7, 1856–84),
en samling källor till den bysantinska rätten, samt
Justiniani novellae (2 bd, 1881–84).
Zacharyasiewicz [-vitj], Jan, polsk romanförfattare,
f. 1825 i Radymno (östra Galizien), var som gymnasist
politisk fånge på Spielberg 1842–44, studerade
derefter vid Lembergs universitet, vardt 1848
redaktör för tidskriften »Postep» (Framåtskridande)
och måste 1849–51 utstå ett nytt fästningsstraff
i Theresienstadt. Han redigerade sedermera i 10
år »Dziennik literacki» (Literär dagbok). Z. har
med framgång odlat den politiska tendensromanen. I
Czapka czerwona (Röda mössan) och Tajny fundusz
(Hemliga fonden) tager han till ämne spioneri-
och polisväsendet, i Swięty Jur (Helige Georgs dag)
och Zły interes (Slem vinning; 1876) polsk-ruteniska
förhållanden, i Na krésach (Vid gränsen) slavernas
kamp mot germanerna. Dessa och andra politiska
romaner af honom blefvo förbjudna i ryska Polen,
hvaremot Z., omvexlande med Kraszewski, har försett
Varsjav-tidskrifterna med sede- och konstnärsromaner.
Zacher, Ernst Julius August, tysk språkforskare
och literaturhistoriker, f. 1816 i Schlesien, blef
filos. doktor i Halle 1844, biblioteksassistent 1847,
docent 1853, e. o. professor dersammastädes 1856,
professor och öfverbibliotekarie i Königsberg
1859 och slutligen åter professor i Halle 1803. Han
dog derst. 1887. Trots en storartad lärdom åstadkom
Z. såsom vetenskaplig skriftställare icke synnerligen
mycket. Hvad han från trycket utgaf består mest i
recensioner och en mängd andra smärre uppsatser och
meddelanden. Bland skrifter af något större omfång
förtjena nämnas Das gothische alphabet Vulfilas und
das runenalphabet (1855), Germania och Germanen i
Ersch und Grubers »Encyclopaedie» (s. å.) och hans
hufvudarbete: Pseudocallisthenes. Forschungen zur
kritik und geschichte der ältesten aufzeichnung
der Alexandersage (1867). Z:s största betydelse
är att söka dels i en långvarig och inflytelserik
lärareverksamhet, dels deri att han grundlade och
med sällspordt nit ända till sin död ledde tvänne
ännu fortlefvande betydelsefulla literära företag:
»Zeitschrift für deutsche philologie» sedan 1868
(medutgifvare E. Höpfner) och »Germanistische
handbibliotek» sedan 1869, detta senare utgörande
en samling af förträffliga kritiska handupplagor af
de äldsta och vigtigaste germanska literaturalstren
(t. ex. Vulfila, Heliand, Otfrid, den poetiska
Eddan m. fl.). Jfr K. Weinhold: »Julius Zacher»
(i »Zeitschrift für deutsche philologie». B. 20,
1888). Ad. N–n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
