Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zacho, Christian - Zachrisson, Karl August - Zachtleven, tysk namnform för Saftleven - Zacynthus. Se Zakyntho - Zadok. Se Sadducéer - Zadok (Z. Kahn), rabbin - Zafar (Zhafar). Se Safar - Zafarani-öarna. Se Presidio - Zaffer, T. (Ital. zaffera). Se Koboltsafflor - Zaganelli, Francesco de Bosio, kallad da Cotignola - Zagazig (Sagasig), stad i Nedre Egypten - Zagor. Se Agram - Zagora. Se Helikon - Zagoskin. Se Sagoskin - Zágráb. Se Agram - Zagrevs, Grek. mytol., ett binamn för Dionysos. Se Bacchus, sp. 1403 - Zagyva, största bifloden fr. h. till Teis, Ungern - Zahle, Nathalie - Zahn. 1. Johann Karl Wilhelm Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zacho, Christian, dansk målare, född d. 31 Mars 1843
vid Grenaa i Jylland, kom i målarelära i Aarhus och
genomgick sedan konstakademien i Köpenhamn. Under la
Cours ledning utbildade han sig till landskapsmålare
och vann snart anseende som sådan. Åren 1878–79
var han utomlands såsom akademiens stipendiat. 1884
framträdde han med Et stille vand i Dyrehaven, som
belönades med Thorvaldsens utställningsmedalj. Han
blef 1887 medlem af konstakademiens plenarförsamling
och invaldes sedan i akademirådet. Z. har också målat
porträtt. Ph. W.
Zachrisson, Karl August, historiker,
läroboksförfattare, född å bergmästarebostället
Knutsberg vid Nora d. 20 April 1839, blef student
i Upsala 1856 och filos. kand. derst. 1862 samt
promoverades 1863 till filos. doktor efter att hafva
försvarat afhandlingen Sveriges underhandlingar om
beväpnad neutralitet 1778–1780. Sedan 1864 är Z. lektor
i historia och geografi vid Högre lärarinneseminarium
i Stockholm. Han har skildrat förra afdelningen
af Europas historia under
reformationstidehvarfvet (t. o. m. freden i Augsburg 1555) i den
af E. Wallis redigerade »Illustr. verldshistoria»
(del 4, 1878) samt utgifvit bl. a. ett par goda, för
högre flickläroverk afsedda historiska läroböcker:
Lärobok i världshistorien (1890; 2:dra uppl. 1894)
och Lärobok i Sveriges historia (1891).
Zachtleven [-lēfen], tysk namnform för Saftleven.
Zacynthus. Se Zakyntho.
Zadok. Se Sadducéer.
Zadok (Z. Kahn), rabbin, f. 1839 i Mommenheim,
Elsass, blef 1868 öfverrabbin vid centralkonsistorium
för israeliterna i Frankrike och är hederspresident
för Alliance israélite universelle. Bland hans
utgifna arbeten må nämnas Recueil det controverses
religieuses du moyen-âge (1882), Étude sur le livre
de Joseph le zélateur (1889) och L’esclavage selon
la Bible et le Talmud (1891). L. L.
Zafar (Zhafar). Se Safar.
Zafarani-öarna. Se Presidio.
Zaffer, T. (Ital. zaffera). Se Koboltsafflor.
Zaganelli, Francesco di Bosio, kallad da Cotignola
efter sin födelseort, italiensk målare, tillhörde
skolan i Romagna och var 1505–27 verksam i Ravenna
enligt signerade, ännu bibehållna taflor. Han var
lärjunge af Niccolò Rondinello och utbildade sig
under inflytande af Francesco Francias verk. Ett
altarverk af honom, Madonna med fyra helgon (1518),
finnes i Ravennas pinakotek. Berlins museum eger en
Bebådelse med helgon (1509). Arbeten af Z. finnas
äfven i Rimini, Forli, Milano och Parma. — Af hans
broder, Bernardino Z. da Cotignola, finnes blott en
enda altartafla (i karmelitkyrkan i Pavia), hvars
predella (fotstycke), S. Sebastians martyrium,
förvaras i Londons National gallery.
Zagazig (Sagasig), stad i Nedre Egypten,
prov. Sjarkije, i deltat, vid Muis-kanalen (Tanitiska
Nilarmen) och vid de der hvarandra korsande
jernvägarna från Kairo till nedre deltat och från Ismailia
till Nilens hufvudarm.
19,815 innev. (1882). Större delen af den i östra
deltat skördade bomullen går till Z., der den renas,
sorteras och delvis spinnes för att derifrån utgå
i marknaden. Z. har äfven stor spanmålshandel. Det
är en jämförelsevis ung, men snabbt uppblomstrande
handelsstad. I forntiden låg på nästan samma plats
staden Bubastos (se d. o.). De stora grushögarna
efter den gamla staden, kallade Tell Basta, innehålla
en mängd mindre fornsaker.
Zagor. Se Agram.
Zagora. Se Helikon.
Zagoskin. Se Sagoskin.
Zágráb. Se Agram.
Zagrevs, Grek. mytol., ett binamn för Dionysos. Se
Bacchus, sp. 1403.
Zagyva [sa’djva], största bifloden fr. h. till Teis,
Ungern, upprinner på södra sidan af Medvesberget i
ungerska komitatet Nográd och flyter med slingrande
lopp mot s. samt förenar sig vid Szolnok med
Teis. Längd 167 km. Dess största tillflöde är Tarna
från komitatet Gömör.
Zahle, Nathalie, dansk pedagog, född d. 11
Juni 1827, dotter till presten och skalden
Sophus Z. (f. 1797, d. 1837), upprättade 1851 i
Köpenhamn en undervisningsanstalt för lärarinnor
samt öfvertog s. å. en flickskola. Småningom
utvidgades hennes skola, så att den omfattade
klasser för privatlärarinnor, folkskolelärarinnor,
preliminär- och studentexamen jämte en mera allmän
kurs för unga flickor samt en hushållsskola. Hela
anstalten blef 1885 en fast institution: »N. Zahles
skole», i hvars styrelse stiftarinnan är den
ledande. 1882–83 utgaf hon ett par småskrifter
Om kvindens uddannelse her i landet, deri hon
utvecklade sina grundtankar om qvinnans inre
frigörelse genom ökad kunskap och insigt, så att
vetande och ej okunnighet blefve värn för den sanna
qvinligheten; derjämte häfdade hon qvinnans oberoende
af mannen genom utveckling af hennes förmåga af
sjelftörsörjning. Fröken Z:s verksamhet har varit
af genomgripande betydelse för qvinnobildningen
i Danmark, både den högre och den lägre.
E. Ebg.
Zahn. 1. Johann Karl Wilhelm Z., tysk tecknare
och konstlärd, f. i Rodenburg i Hessen 1800,
d. 1871 i Berlin, var son till en målare och
genomgick konstakademien i Kassel samt studerade
måleri i Paris 1823 under Gros, Chabillon och
Bertin. 1824–27 vistades han i Italien, der han i
Rom och Neapel studerade lemningama af den antika
arkitekturen, hufvudsakligast med afseende på deras
smyckande med målning och plastik. Likaså studerade
han och aftecknade i Pompeji och Herculaneum de
antika väggmålningarna och utgaf 1828 Neu entdeckte
wandgemälde in Pompeji. Han blef professor i Berlin
1829, men 1830 reste han åter till Italien och
vistades der nästan uteslutande i 10 år, sysselsatt
med att teckna, göra utgräfningar och genom köp
anskaffa antiqviteter (terracottabilder, bronser,
mynt m. m.). Han hade derjämte tillåtelse att taga
gipsafgjutningar af framstående antika föremål
i Neapels museum. Under tiden besökte han också Grekland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
