Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zakrevskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slöt sig till resningen och kämpade sedermera på
belgiernas sida mot fransmännen, på italienarnas
och ungrarnas mot Österrike och i Krimkriget mot
Eyssland. 1. Hjr.
Zamolxis (Zalmoxis), religiös och sedlig
reformator hos geterna, ett folkslag i det forna
Tracien, säges hafva varit slaf hos Pythagoras och
efter sitt frigifvande återvändt till sina halfvilda
landsmän, bland hvilka han sökte gifva spridning åt
sin mästares odödlighetslära och dermed sammanhängande
etiska och teosofiska åskådningssätt. Efter sin
död hedrades han med gudomlig dyrkan, hvari äfven
mennisko-offer ingingo. Herodotos, som meddelar dessa
uppgifter, håller emellertid för troligt, att Z. i
sjelfva verket lefvat långt före Pythagoras. Z:s hela
historia är insvept i dunkel. Se vidare Geter.
A. M. A.
Zamora. 1. Provins i Spanien, i den forna prov. Leon,
vid gränsen mot Portugal. Areal 10,615 qvkm. 270,072
innev. (1887). Genom prov. går från ö. till v. Duero,
som der upptager Valderaduey och Esla fr. h. samt
Guarena fr. v., hvarjämte dess vensterbiflod Tormes
berör sydvestra gränsen på en sträcka af 40 km. Med
undantag af nordvestra och vestra delarna, genom
hvilka sträcker sig ett par grenar af Kantabriska
bergen (Sierra de Culebra och Sierra de Peiia Negra),
är prov. ett slättland, hvars lägsta punkt ligger 325
m. öfver hafvet. Dess slätter, särskildt »tierra de
campo», bildad af Esla-dalen, producera rikligt med
spanmål och skidfrukter jämte vin och lin. På högre
mark uppfödas stora hjordar af merinosfår. Industrien
är obetydlig. Prov. har endast en jernvägslinie,
från hufvudstaden Z. till Medina vid nordbanan. —
2. Hufvustad i nämnda provins, ligger på högra
stranden af Duero, öfver hvilken en vacker bro
leder, på 619 m. höjd, och omgifves af förfallna
murar, försvarade af några batterier. Omkr. 14,000
innev. Staden är biskopssäte och har en liten,
men vacker romansk katedral (fullbordad 1174),
några andra intressanta kyrkor från 12:te
årh. samt ett gammalt slott. Prestseminarium,
gymnasium och ingeniörsskola. Obetydliga linne- och
yllemanufakturer. — Under den äldre medeltiden, då
kristna och muhammedaner kämpade om besittningen af
norra Spanien, var Z. genom sitt läge på Dueros norra
strand en plats af betydlig strategisk vigt. Också
vexlade den mycket ofta herrar under 9:de och 10:de
årh. Ferdinand I gaf den 1061 åt sin dotter Urraca,
och förgäfves sökte hennes broder Sancho komma i
besittning af staden, ehuru den ryktbare Ruy Diaz de
Vivar (El Cid Campeador) tillhörde belägringshären.
Zamora, Antonio de, spansk dramatiker, född
omkr. 1060, död omkr. 1730, var kammarherre
hos konung Filip V och sekreterare vid depart.
för Indien. Han imiterade i sina dramer Calderon
och upptog gerna äldre ämnen, men behandlade dem i
»comedia de figurons» öfverdrifna manér. De bästa äro
Mazariegos y Monsalves, som erinrar om slägtstriden
i »Romeo och Julia», El convidado de piedra (den
omedelbara källan för Da Pontos text till operan »Don
Juan», se d. o.) och lustspelet El hechizado por
fuerza, hvilket än i dag uppföres. Dessa stycken
äro intagna i bd 49 af «Biblioteca de autores
españoles». Z:s 40 pjeser utgåfvos samlade i 2
bd 1744.
Zamość [-måstj]. Se Samostje.
Zamoyski. Se Zamojski.
Zampelios, Joannes, ny-grekisk dramatiker, f. 1787 på
Leukas, idkade vid italienska och franska högskolor
juridiska och filologiska studier, var sedermera
president för det politiskvetenskapliga samfundet
Hetairia ton filon på Korfu och utnämndes till ledamot
af öfverdomstolen derst., i hvilken egenskap han vann
synnerligen högt anseende. Död 1856. Z. var en af
det nyare Greklands mest inflytelserika patriotiska
diktare. Med Alfieri till mönster skref han ett
antal sorgspel med heroiska ämnen ur Greklands äldre
och nyare historia, god dramatisk byggnad, kraftig
karaktersteckning och ofta poetiskt vackra scener,
bl. a. Timoleon (1818), Halosis tes Konstantinoupoleos
(Konstantinopels eröfring) och Rhigas samt flere
öfver det sista frihetskrigets hjeltar. Stilen är
hvarken otadligt ren eller manérfri, och versmåttet,
jambisk trimeter »skazon» (»haltande», med en spondé
eller troké i st. f. den sista jamben), verkar
långsläpigt. Z:s »Tragodiai» utgåfvos samlade i 2 bd
1860 och, i förening med hans filologiska och andra
skrifter, i 2 bd 1856–57. — Z:s son Spyridon Z.,
f. 1828, har utgifvit folkvisesamlingen »Asmata
demotika tes Hellados» (1852) och författat
Italohellenika (1864) m. fl. literaturhistoriska
skrifter.
Zampieri, Domenico, kallad Domenichino, italiensk
målare, f. i Bologna 1588, gjorde sina första studier
hos den nederländske målaren Dionysius Calvaert
från Antwerpen, som slagit sig ned i Bologna, men
öfvergick vid 14 års ålder till Carracciernas skola,
»Accademia degli Incamminati», såsom de kallade
den. Då Annibale och Agostino Carracci kallades att
dekorera Palazzo Farnese, togo de Z. med sig såsom
hjelpare, omkr. 1600, och han fick då utföra en
väggbild och ett dörrstycke efter mästarnas utkast,
men efter egen teckning fick han i loggian måla
Adonis’ död. Genom en bolognesisk prelat i Rom
erhöll han flere uppdrag, såsom Petrus befrias ur
fängelset (i kyrkan S. Pietro in vincoli i Rom) och
tre lunett-fresker ur Hieronymus-legenden (i förhallen
till klostret S. Onofrio på Janiculus), alla ännu
i Carracciernas stil, men med vissa sjelfständigt
uppfattade figurer i dessa senare. Emellertid vann
han härmed erkännande, och i de många verk, som
nu följde tätt efter hvarandra, utvecklade han sig
alltmer egendomligt. Så målade han 1608 S. Andreas
gisslas (i helgonets kapell vid S. Gregorio i Rom),
en freskobild, som utfördes i täflan med Guido Reni,
hvilken på motsatta väggen målade samma helgons
vandring till afrättsplatsen, och det var icke
utan att samtiden gaf Z. företräde framför den
äldre kamraten i allvarligt naturstudium. Sedan
utförde han fresker med tilldragelser ur S. Nilus’
lif (i helgonets kapell i Grotta ferrata, s. ö. om
Rom, 1609–10), i hvilka han lyckats förena den
karakteristiska detaljen med enhetlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
