Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zakrevskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning. Derpå följde mytologiska fresker,
i slottet vid Bassano, och bilder ur S. Cecilias
lif, i kyrkan S. Luigi de’ Francesi i Rom, de senare
berömda för lefvande naturlighet och ädel
uppfattning. Huru mycket han än vid denna
tid var sysselsatt med monumentala uppgifter, fick han
dock tid att måla oljetaflor, och till dem hör en
af hans förnämsta, S. Hieronymus’ sista kommunion,
en tafla, som tydligt sluter sig till Agostino
Carraccis behandling af samma ämne, ehuru i verkligt
förbättrad form. Också har taflan, som förvaras i
Vatikanens galleri, länge varit ansedd såsom
Roms yppersta tafla näst Rafaels »Transfiguration».
Z. flyttade derpå till Bologna igen, der han 1619
gifte sig och målade flere betydande altartaflor,
såsom Madonna del rosario, Mordet på Petrus Martyr
(nu i Bolognas pinakotek) och David med Goliats
hufvud (i Fano). År 1621 vände han åter till
Rom, der han af Gregorius XV användes både som
arkitekt och som målare. Han gjorde nämligen utkast
till den ståtliga barock-kyrkan S. Ignazio i
Rom och målade en plafond i Palazzo Costaguti, en
stor freskcykel i S. Andrea della Valle, som hör till
hans bästa verk, i synnerhet De fyra evangelisterna i
pendentiverna under kupolen, bilder i S. Silvestro
a Monte Cavallo och i S. Carlo ai Catinari, i S.
Maria della Vittoria och i Peterskyrkan S. Sebastians
martyrium (nu lössågad från väggen, ersatt af en
kopia i mosaik och anbragt i S. Maria degli Angeli)
samt i S. Maria in Trastevere Marias himmelsfärd,
plafond på koppar, inlagd i ett snidadt och förgyldt
barocktak, som han sjelf tecknat. Bland taflor från
denna tid märkas: flere altarbilder, såsom Maria med
Jesusbarnet och S. Franciscus (i S. Maria della
Vittoria), S. Franciscus’ stigmatisering (i
S. Maria della Concezione) och S. Agneses martyrium
(nu i Bolognas pinakotek), samt äfven verldsliga
taflor, bland hvilka perlan är den berömda Dianas
jagt (i Pal. Borghese i Rom). — År 1630 kallades
Z. till Neapel för att måla Capella del Tesoro
(skattkapellet) i dômen S. Gennaro. De beryktade
napolitanske målarnas hotelser skrämde honom
visserligen, och en gång flydde han på ett år
från Neapel (1634–35). Han utförde dock troget
hvad han på tio år hann med af det väldiga verket,
som utgjorde scener ur S. Gennaros lif i fresker å
väggarna och i kupolen, men då han skulle börja
med den egentliga kupolbilden, dog han plötsligt
d. 15 April 1641, under starka misstankar att han
blifvit förgiftad. — Af hans öfriga bilder, spridda
öfver Europa, må såsom de förnämsta nämnas S.
Cecilia spelande orgel och Amors triumf (i Louvre),
Sibylla (i Borghese-galleriet i Rom), Caritas
(i Dresdens galleri), bägge hörande till hans mest
berömda ensamma figurer, Arkitekten Scamozzis porträtt
och S. Hieronymus (i Berlins museum) samt en Stefanus
och en Hieronymus (i London, National gallery).
För öfrigt finnas på flere ställen goda landskap af
honom, såsom i Villa Ludovisi i Rom, Pal. Pitti i
Florens, P. Doria i Rom, i Louvre, i Madrid och i
London. De utmärka sig för trogen naturiakttagelse
och fast komposition jämte god färg. C. R. N.
Zanardelli, Giuseppe, italiensk advokat och
politiker, född i Brescia 1829, blef 1859 advokat och
invaldes s. å. i parlamentet. Han agiterade 1860 i
Neapel för Garibaldi och var 1866 kunglig kommissarie
i prov. Belluno. Han var arbetsminister i Depretis’
kabinett 1876–77, inrikesminister i Cairolis 1878
och justitieminister i Depretis’ nya kabinett 1881–83,
hvarunder han inlade förtjenst om vallagens antagande,
men ur hvilket han, en ärlig och doktrinär liberal
samt ej fri från irredentism, utträdde, då Depretis
närmade sig högern och Europas centralmakter. Han
trädde jämte de öfrige medlemmarna af »pentarkien»
(Crispi, Cairoli, Nicotera och Baccarini) i liflig
opposition emot Depretis. Men då denne öfvergaf
förbindelsen med högern, inträdde Z. 1887 å nyo i hans
kabinett såsom justitieminister och qvarstod såsom
sådan äfven i Crispis till dess fall (Febr. 1891). Han
blef 1892 deputeradekammarens president. I Nov. 1893
uppdrogs honom efter Giolittis fall att bilda ett
kabinett, men detta lyckades honom ej, hvarefter
Crispi bildade ministèr.
Zander, Johan David, militär, född i Butsow i
Mecklenburg (Brandenburg?) d. 25 Mars 1685, gick
efter erhållen befordran till underofficer vid
ett mecklenburgiskt infanteriregemente i utländsk
tjenst och bevistade belägringen af Louvain. 1706
gick Z. i holländsk tjenst samt deltog i slaget
vid Ramillies (s. å.) och flere belägringar. Året
derefter begaf han sig till Karl XII, blef löjtnant
vid öfverse Breitholtz’ regemente, som vid Karls
tåg till Ukraina lemnades qvar i Polen till konung
Stanislaus’ skydd. Vid ett utfall från det af
ryssarna belägrade Stettin blef han tillfångatagen,
men lyckades rymma och infann sig i Bender, deltog
i kalabaliken och belönades för visad tapperhet
med kaptensfullmakt. 1715 blef Z. generaladjutant
af flygeln och 1717 öfverste vid kavalleriet. Efter
Karl XII:s död förordnades Z. till generaladjutant
hos prins Fredrik af Hessen och deltog i slaget
vid Södra Stäket (1719). Han utnämndes 1730
till kommendant och 1731 till öfverkommendant
i Göteborg samt 1741 till generalmajor. Efter
riksrådet von Rosen förordnades han 1743 till
befälhafvare öfver den i Bohus län sammandragna
armén. 1746 utnämnd till generallöjtnant, blef han
1751 president i Krigskollegium. I sistnämnda egenskap
uppgjorde han jämte riksrådet von Rosen och ett par
kollegiets ledamöter 1757 de »ytterst lättfärdiga»
krigskostnadsberäkningar, »som kanske icke så litet
bidragit att bestämma krigsbeslutet». Ehuru det
pommerska kriget, såsom bekant, gick högst olyckligt,
icke minst på grund af bristande medel, fick Z. af
1762 års riksdag löfte om presidentslönen såsom
pension jämte ackord, när han tog afsked. Död i
Stockholm d. 9 Sept. 1762. Z. adlades 1715.
Zander, Johan David, tonsättare, blef 1773 violinist
i hofkapellet i Stockholm och 1787 konsertmästare
derstädes, hvarjämte han, antagligen från 1783,
tjenstgjorde såsom orkesteranförare vid Stenborgs
teatertrupp. För den senare komponerade han uvertyren
till Kronofogdarne samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
