Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en romersk båge, och en annan, Porta di Terraferma,
är byggd af Sanmichele från Verona. Förnämsta
intresset knyter sig vid kyrkorna, af hvilka de
märkligaste äro katedralen Sant Anastasia (en
romansk basilika, anlagd af dogen Enrico Dandolo
efter stadens eröfring 1202 och fullbordad 1205),
San Grisogono och San Simeone, likaledes i romansk
stil, och klosterkyrkan S:ta Maria; den oktogonala
kyrkan San Donato, från den äldre medeltiden, är nu
arkeologiskt museum. Andra märkliga byggnader äro
Loggia del Comune, med ett offentligt bibliotek
(omkr. 34,000 bd), priorernas gamla palats samt
ärkebiskopens palats. Hamnen, på nordöstra sidan af
staden, är säker och rymlig och anlöpes årligen af
omkr. 1,200 fartyg, de flesta i kustfart. Förnämsta
industrigrenarna äro tillverkning af maraschinolikör,
hvaraf omkr. 340,000 buteljer årligen utföras,
samt glas; äfven idkas fiske. Folkmängden uppgick
1890 till 11,496 pers., hvilka nästan alla äro af
italiensk börd och tala italienska. Staden har en
med det ärkebiskopliga seminariet förenad teologisk
läroanstalt, ett grek.-orientaliskt seminarium,
ett gymnasium och en realskola. Källor finnas icke,
hvarför dricksvatten måste uppsamlas i cisterner,
af hvilka den under namnet Cinque Pozzi (fem
brunnar) bekanta anses för ett mästerverk af
hydrauliskt byggnadsarbete. Sedan 1838 finnes
vattenledning. Rester af en romersk vattenledning
finnas och begagnas delvis i den nya. — Z:s anläggning
tillskrifves li-burnerna. Det var en blomstrande
romersk koloni under namnet Iadera, senare förändradt
till Diodora. Till omkr. år 1000 var det förenadt
med Östromerska riket, sökte derefter venezianskt
skydd och tillhörde än Venezia, än Ungern. Venezia
eröfrade med hjelp af franska korsfarare Z. 1202,
köpte det af Ungern 1409 för 100,000 dukater och
behöll det till 1797, då det jämte Venezia kom till
Österrike. 1805 lades det till konungariket Italien
och 1809 till Illyriska provinserna samt återkom till
Österrike 1813. — Omkr. 25 km. s. ö. om Z. ligger Zara
Vecchia (»gamla Z.»), en obetydlig by på det forna
Biograds (»hvita stadens») plats, fordom residens
för de kroatiske konungarna, men förstördt under de
ungersk-venezianska krigen.
Zaragoza (tysk och svensk namnform
Saragossa). 1. Provins i spanska landskapet
Aragonien, på ömse sidor om Ebro, som flyter genom
prov. fr. n. v. till s. ö. och upptager Jalon, Huerva
och Aguas fr. h. samt Arva och Gallego fr. v. Areal
17,424 qvkm. 415,195 innev. (1887). Ebros dal
begränsas i s. v. af Sierra de Moncayo, som når
en höjd af 2,315 m. — den största i prov. — och
fortsättes i sydöstlig riktning af de lägre Sierra
de la Virgen och Sierra de Vicor. I n. ö. gå
förgreningar af Pyrenéerna. På sin lägsta punkt,
der Ebro lemnar den, har prov. en höjd af endast
32 m. öfver hafvet. Slätterna och dalarna (vegas
och huertas), som hafva artificiel bevattning,
särskildt längs Ebro och Jalon, äro beundransvärdt
bördiga. Hufvudprodukter äro hvete, råg, korn, hafre,
hampa, lin, olja och vin. Silkesmaskar uppfödas,
och i bergstrakterna är fårafvel allmän. De lägre
bergssluttningarna hafva ganska mycket
skog. Industrien är obetydlig. Prov. genomskäres
af Ebrojernvägen, som sammanbinder Miranda på
nordbanan med Lerida, Barcelona och Tarragona och
har en bibana till Huesca. Prov. står ock i direkt
jernvägsförbindelse med Madrid och har lokalbanor
från staden Z. till Cariñena och till Puebla de
Hijar (längs högra stranden af Ebro). Aragonska
kejsarekanalen, som ursprungligen var afsedd att
förena Medelhafvet med Atlanten, är öppen från Tudela
(El Bocal) till ett stycke nedanför Z. — 2. Hufvudstad
i nämnda provins, fordom i konungariket Aragonien,
ligger på en bördig slätt på högra stranden af Ebro,
straxt ofvanför dess förening med Huerva, och nära
kejsarekanalen samt vid Ebro-dalens jernväg, som der
står i förbindelse med jernväg till Madrid. 92,407
innev. (1887). Öfver Ebro gå en jernvägsbro och en
stenbro (den senare från 1437). Sedd på afstånd,
har staden med sina många kupoler och torn ett
imponerande utseende, men detta försvinner till
större delen vid närmare bekantskap med densamma. De
äldre gatorna äro smala, mörka och illa stenlagda;
de stora palatsen, fordom bebodda af den aragonska
adeln, ligga i ruiner eller hafva degraderats till
hyreskaserner eller magasin, och en anda af fattigdom
och förfall hvilar öfver det hela. Utmed flodsidan
ligga vackra promenader. De förnämsta byggnaderna äro
de båda metropolitankyrkorna S. Salvador l. Catedral
de la Seo (till större delen från 14:de årh.),
hufvudsakligen i gotisk stil, men den äldsta delen,
nedre delen af absis, i bysantinsk och fasaden i
psevdoklassisk stil, med hvilken så många kyrkor
i Spanien hafva vanstälts, samt Nuestra Señora del
Pilár l. Catedral de la Virgen, en praktfullt smyckad,
i sällsam senrenaissance i senare hälften af 17:de
årh. af Fr. Herrera uppförd byggnad, bakom hvars
högaltare i ett dyrbart marmortempel står på en
jaspispelare den hel. jungfruns undergörande bild,
föremål för en mängd vallfärder. Bland andra mera
framstående byggnader förtjena nämnas det gamla
börspalatset, Lonja (från 1541), rådhuset, den vackra
moderna universitetsbyggnaden och ärkebiskopens
palats. Det ståtliga »lutande tornet», Torre nueva,
ett 84 m. högt, 8-kantigt klocktorn, byggdes 1504. Man
har på de senaste åren befarat dess sammanstörtande,
och beslut om dess rifning fattades 1892. Staden
omgifves af gamla murar med torn och portar, och
till dess försvar tjenade äfven det på vestra sidan
belägna Castillo de Aljaferia, fordom de moriske och
aragonske konungarnas residens, senare tillhörigt
inqvisitionen, derefter kasern, militärhospital
och fängelse, nu obegagnadt och förfallet. Z. är
säte för en ärkebiskop och för generalkaptenen öfver
Aragonien, har ett 1474 stiftadt universitet (med 4
fakulteter och ett 40-tal lärare), en konstakademi,
en veterinärskola, två prestseminarier samt flere
colegios. Dess fordom blomstrande industri inskränker
sig nu till tillverkning af siden, ylleväfnader,
salpeter, tvål och chokolad, men handeln (med
landtbruksprodukter, vin och bränvin) är ganska
liflig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
