Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zettler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apollodoros, som grundlade det egentliga måleriet i
Grekland. I Efesos skall han slutligen hafva slagit
sig ned och tillbragt den sista delen af sitt
lif. Han skildras såsom mycket praktälskande och
högmodig: han skänkte till sist bort sina taflor,
ty han ansåg dem obetalbara, under det han förr
tagit inträdesafgift af besökande konstvänner. Han
berättas hafva dött af skratt öfver en af honom sjelf
målad gammal gumma. — Af hans arbeten äro tolf till
sexton kända till innehåll, och de mest berömda torde
hafva varit följande: Zevs på tronen, omgifven af de
öfrige gudarna (prisad af Plinius), Centaur-familj,
som muntert tumlar om på en äng (beskrifven af
Lukianos), Helena, målad för Hera-templet vid Kroton,
till hvilken han af Krotons borgare fick rätt att
välja sig modeller bland stadens vackraste jungfrur
(han valde fem), Penelope, hvilken gällde som en
inkarnation af ädel sedlighet, samt de drufvor,
mod hvilka han berättas hafva täflat med Parrhasios
i illusoriskt verklighetsmåleri (se Målarekonsten,
sp. 659). Dessutom målade han Eros, Marsyas och
Pan, Herakles, Alkmene och Menelaos samt åtskilliga
genrebilder. C. R. N.
Zevaresch. Se Huzvaresch.
Zeven (Kloster-Zeven), köping i preussiska
reg.-området Stade, 24 km. s. ö. om Bremervörde,
historiskt bekant genom det skymfliga fördrag,
som hertigen af Cumberland efter sitt nederlag
vid Hastenbeck (se d. o.) lät förmå sig att ingå
med den nye franske befälhafvaren Richelieu d. 8
Sept. 1757, och i hvilket han förband sig att upplösa
den af honom anförda förbundshären (hannoveranska,
braunschweigska, hessiska, preussiska och gothaiska
trupper), draga de hannoveranska trupperna bortom Elbe
samt lemna fransmännen i besittning af de orter de
höllo besatta. Detta fördrag, som icke ratificerades
af engelska regeringen, upphäfdes följ. år.
Zevgiter (Grek. zevgitai). Se Solon, sp. 59.
Zevgma. Se Zeugma.
Zevio. 1. Stefano da Z., italiensk målare,
f. i Verona 1393 (dödsåret obekant), som bör skiljas
såväl från en äldre Stefano Veronese som ock från
en yngre miniatyrmålare af samma namn. St. da Z. var
en efterföljare af Vittore Pisano (af Vasari kallad
Pisanello) och utförde, enligt samme hemulsman, många
fresker dels i kyrkor, dels å husfasader i Verona,
hvaraf dock föga finnes qvar. Af bibehållna verk
märkas Treenigheten och S. Agostinos apoteos (öfver
sidoportalen till kyrkan S. Eufemia) samt Madonnan,
åt hvilken änglarna räcka blommor från himmelen (på
ett hus vid Porta del Vescovo), som ännu är gotisk i
sin anordning. Bägge freskerna äro signerade. Detsamma
är fallet med en tafla, Konungarnas tillbedjan (1435,
Brera i Milano). — 2. Se Altichiero da Z.
Zevs (Zeus). Se Jupiter och Mytologi, sp. 640.
Zeyst. Se Zeist.
Zezschwitz, Karl Adolf Gerhard von, tysk protestantisk
teolog af den ortodoxa riktningen, f. 1825 i Bautzen,
blef 1857 docent och kort derefter e. o. professor
i praktisk teologi
i Leipzig, 1865 professor i Giessen och 1866
i Erlangen, der han dog 1886. Utmärkt såsom
predikant och kateket, utöfvade han äfven en flitig
författareverksamhet. Till hans förnämsta arbeten
höra System der christlichen kirchlichen katechetik
(2 bd, 1863–72), System der praktischen theologie (3
bd, 1876–78) och Die christenlehre im zusammenhange
(1880–85; 2:dra uppl., 4 dlr, 1883–86).
Zia l. Tzia. Se Keos.
Ziani, venezianska doger. 1. Sebastiano Z.,
född i första början af 1100-talet af en gammal
veneziansk adelsätt, blef doge 1172 och var
den förste doge, som valdes endast af adeln
(med folkets uteslutande). Z. vidtog, till
stor del på egen bekostnad (han var nämligen i
besittning af oerhörda rikedomar) flere åtgärder
till Venezias förbättrande och förskönande. En
mängd förvaltningsåtgärder, bl. a. för handeln och
den inre ordningen, vidtogs likaledes af dogen. —
Då Venezia i striden emellan guelfer (de påflige)
och ghibellirier (de kejserlige) ställde sig på de
förres sida, vann Z. i egen person med 30 galérer
en stor sjöseger vid Salvora (Istrien) 1177 öfver
den ghibellinska af 75 galérer bestående flottan,
hvilken blef i grund förstörd, och hvars öfveramiral,
prins Otto, kejsar Fredrik Barbarossas son,
tillfångatogs. Z. uppträdde derpå som medlare mellan
påfven Alexander III och kejsar Fredrik, hvilka båda
sammanträffade i Venezia, som då blef brännpunkten
för den europeiska politiken. Dogen lyckades der
försona dem samt utverka ett stilleståndsfördrag på
sex år mellan kejsaren och de lombardiska städerna
samt äfven afsluta ett för Venezia fördelaktigt
fördrag med dess motståndare. Genom en för Venezia
gynsam fred bragte Z. likaledes till slut ett
krig, som i flere år pågått med bysantinske
kejsaren Manuel. Han nedlade 1178 regeringen,
gick i kloster samt afled ej långt derefter. —
2. Pietro Z., den föregåendes son, blef 1205 vald
till doge. Med riksregenten i Konstantinopel, prins
Henrik, ingick han ett fördrag och förbund samt
fullbordade eröfringen af en stor del af grekiska
kejsaredömet (till ett slags vice kejsare, podestà,
efter dogen Enrico Dandolo, sattes i Konstantinopel
Marino Zeno, understödd af en betydande veneziansk
flotta). En mängd län bildades af Arkipelagens öar
och gåfvos till Venezias ädlingar. Dogen Z. befäste
kraftigt Venezias herravälde i Orienten, förstärkte
flottan och betvingade tvänne uppresningar på Kreta,
hvilka understöddes af Genua och korsarerna. Han
nedlade regeringen 1228 och dog en månad derefter.
C. H. T.
Zjbet. Se Zibetolja.
Zibet, Kristofer Bogislaus, friherre, ämbetsman,
författare, föddes d. 25 Dec. 1740 i Qvidinge
prestgård, Kristianstads län, och härstammade från
en urspr. engelsk slägt, som öfver Livland och
Rostock inkommit i Sverige. Han studerade vid Lunds
universitet, blef 1761 ord. kanslist vid inrikes
civil-expeditionen och 1762 kronprinsen Gustafs
handsekreterare med hofsekreterares fullmakt samt
erhöll 1766 k. sekreterares namn och värdighet. Såsom
andre direktör vid k. teatern 1773–86 fick Z. ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
