Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddare-godsegare, skref bl. a. den för tidssmaken
synnerligen kännetecknande romanen Die asiatische
Banise, oder blutiges doch muthiges Pegu (1688,
flere uppl.; öfvers. på svenska 1741–47 med en
tillagd afslutande del, hvars författare ansågs
vara J. H. Mörk; ny uppl. 1783), som vardt ofantligt
omtyckt på grund af stilens om Lohenstein erinrande
uppskrufning och svulst, det jämförelsevis måttliga
omfånget och det lockande etnografiska ämnet.
Ziem [siäm], Félix François George Philibert, fransk
målare, f. i Beaune (Côte d’Or) 1821, studerade
först i Dijons konstskola teckning och arkitektur
och reste derefter i södra Frankrike, Italien och
Orienten 1845—48. Under denna resa fann han det
område, inom hvilket han sedan arbetat, nämligen
förbindelsen af marin och arkitektur, sedda under den
sydliga himmelens glödande sol i alla prismats färger,
och sina motiv fick han från Venezia, Bosporen och
Hellesponten. Af den nämnda förbindelsen gjorde han
en utsväfvande färgorgie. Öfver de arkitektoniska
massorna lade han en skimrande slöja af lysande luft
och begagnade marmor, drägter, fartyg, segel och
flaggor till verksamma reflexer och till kontraster
mot himmelens och hafvets blå. Hans venezianska
vyer, såsom Utsigt af Venezia (i Luxembourg) m. fl.,
höllo ännu en viss måtta under början af 1850-talet,
men längre fram blef han alldeles yr i hufvudet af
brokiga färger: så i En fest i Venezia (1855) och i
Utsigt öfver Konstantinopel (1869). För öfrigt nämnas
Bucentaurus, General Carmagnolas afrättning, Lido vid
Venezia och Riva degli Schiavoni. Efter sextiotalet
har han icke vidare utställt några arbeten.
Ziemialkowski, Florian von, friherre, österrikisk
politiker, född i Galizien 1817, blef 1840 juris
doktor och slog sig 1841 ned i Lemberg såsom
docent. En varmt hängifven vän af den polska nationens
frihet, inlät han sig i några politiska förbindelser,
som medförde att han, efter att i 3 1/2 år hafva hållits
i undersökningshäkte, dömdes till döden. Han blef
dock benådad. 1848 representerade han sitt land i
österrikiska riksdagen. Sedermera hade han en längre
tid anställning hos en advokat i Lemberg, invaldes
1860 i galiziska landtdagen, men dömdes 1863 till
tre års fängelse för förbindelser med insurgenterna
i Polen. 1866–69 var han å nyo ledamot af riksdagen
i Wien och en af Andra kammarens vicepresidenter samt
ledare för den polska fraktionen. 1871 utnämndes han
till stadspresident i Lemberg och 1873 till minister
för de galiziska angelägenheterna, en plats, som han
lemnade 1888. Z. blef 1875 geheimeråd och upphöjdes
1879 i friherrligt stånd.
Ziemssen [tsīms-], Hugo Wilhelm von, tysk läkare, f. i
Greifswald 1829, blef med. doktor 1853 och professor
i patologi och terapi i Erlangen 1863 samt kallades
1874 till enahanda befattning i München. Z. har
utgifvit en stor mängd större och mindre arbeten,
bl. a. Die elektricität in der medicin (1857, många
uppl.), samt redigerat de stora encyklopedierna
»Handbuch der speciellen pathologie und therapie»
(17 bd. 1875–84), »Handbuch der allgemeinen therapie»
(4 bd, 1883–85) och, med Pettenkofer, »Handbuch
der hygiene und der gewerbekrankheiten» (3 bd,
1880–84). Dessutom redigerade han »Greifswalder
medicinische beiträge» 1863–65 och utgifver sedan
1865, med Zenker, »Deutsches archiv für klinische
medizin».
Zierikzee [sīrikse], stad i nederländska
prov. Zeeland, på ön Schouwen, genom kanal förenad
med Oosterschelde. Omkr. 7,200 innev. Det var
fordom en betydande handels- och hansestad och
är ännu förnämsta handelsplatsen på öarna Schouwen
och Duiveland.
1. Ziervogel [tsirfågel], Johan Martin,
läkare, född i Stockholm d. 19 Mars 1657, tillhörde
en tysk, till Sverige 1647 inflyttad familj, som under
det närmaste årh. lemnade flere medlemmar till svenska
apotekare- och läkarekårerna. Han studerade
medicin i Upsala under Hoffvenius, reste
sedan utrikes, blef 1679 med. doktor i Leiden på en
afhandling De scorbuto samt återkom följ. år till
Sverige och bosatte sig såsom praktiserande läkare
i Stockholm. Han utnämndes 1693 till lifmedikus
och adlades 1698 med namnet Rothlöben. År 1700
följde han Karl XII till Livland. Död i Reval d. 25
Febr. 1701. Bland hans skrifter märkes den första
i Sverige offentliggjorda farmakopé, Pharmacopoeia
holmiensis galeno-chymica (1681). R. T–dt.
2. Ziervogel [tsirfågel], Evald, numismatiker
och historisk läroboksförfattare, den föregåendes
halfbrors sonson, född d. 23 Sept. 1728,
blef filos. magister i Upsala 1749 och vice
bibliotekarie derst. 1757, med uppdrag att förestå
universitetets myntkabinett, samt förordnades
1752 af universitetskansleren grefve Ehrenpreus
att hålla föreläsningar i numismatik och erhöll
1758 professors titel. Han förestod dessutom
den af universitetet förvärfvade ehrenpreusska,
myntsamlingen och var tillika akademiens boktryckare.
Död i Upsala d. 13 Juni 1765. Z. populariserade
myntkännedomen, men förde den icke framåt i
vetenskapligt hänseende. Han skref i ämnet
bl. a. Utkast till offentliga föreläsningar öfver
svenska myntkunskapen (1753), Trettio historiska
afhandlingar om svenska mynt och medaljer (1755) och
Föreläsningar öfver Ups. Acad. myntsamling (1772).
Inom ett annat område utgaf han Anvisning till en
synchronistisk universalhistoria i minnestaflor
sammanfattad (1754) och Utförligt begrepp af then
allmänna historien (1757–60; behandl. Portugal och
Spanien), för hvilket sistn. arbete Rikets
ständer tillerkände honom den egendomliga belöningen
af »ett öre k. m. för hvart matlag i riket». — Hans
kusins son Per Z., f. 1772, deltog som fänrik i
slaget vid Högland (1788), gick 1794 i holländsk
tjenst, der han betedde sig manhaftigt, särskildt
som chef på ett 50-kanonskepp i ett slag vid Algeriets
kust 1816, och avancerade slutligen till vice-amiral.
Död i Delft d., 1 Juli 1845.
Zieten [tsīten], Hans Joachim von, preussisk
general, född d. 14 Maj 1699, inträdde 1715 vid ett
infanteriregemente. Han blef förbigången vid befordran
på grund af sitt oansenliga yttre, till följd hvaraf
han tog afsked såsom fänrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
