- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
287-288

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zontariff ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

returbiljetter säljas nämligen der ej vidare efter
införandet af zontariffen); för längre afstånd
än 225 km. ställa sig deremot biljettprisen dess
fördelaktigare för Ungern, ju större afståndet
är. Erinras må ock, att i Sverige 25 kg. frivigt
för resgods är medgifven, medan i Ungern afgift
skall erläggas för allt resgods, som ej medtages
i kupén. Att den ungerska zontariften visat ett så
lysande resultat gent emot resultaten af den tariff,
som förut tillämpades, är att tillskrifva dels
att biljettprisen å de ungerska jernvägarna enligt
sistnämnda tariff voro oskäligt höga och derför hade
en prohibitiv verkan i afseende å freqvensen, dels
att för alla afstånd utöfver 225 km. biljettprisen
enligt den nya tariffen sattes lika, hvilket, då det
längsta afståndet å ungerska jernvägarna, för hvilket
biljett till 14:de zonen berättigar, är omkr. 700
km., medförde en så betydande nedsättning af den
förutvarande höga afgiften, att den ovilkorligen
måste locka till ett stort antal resor. — Jfr
Riksdagstrycket 1890, 1891, 1893; »Jernbanebladet», årg. 1890,
1891, 1892, 1893; »Finska jernvägsmannabladet»,
årg:. 1890, 1891, 1892, 1893; J. Lundberg:
»Är det önskligt, att principen för det ungerska
zonsystemet i afseende å passagerareafgifterna
införes å de svenska jernvägarna» (i Svenska
Turistföreningens årsskrift 1890); A. Söderblom:
»Biljettpris och persontrafik» samt »Zontarif på
statens jernvägar» (båda i Tekniska samfundets i
Göteborg förhandlingar); E. Svensén: »Om införande
af zontariff vid statens jernvägar» (i
Nationalekonomiska föreningens förhandlingar);
»Den ungerska zontariffen och dess skuggsidor»
(i Sveriges Allmänna exportförenings cirkulär
n:o 57, 1892); E. Engel: »Zontariffen»
(öfvers. 1892), N. Lindskog: »Zontariff» (1893), och
K. Trotzig: »Billigare jernvägsresor genom zontariff»
etc. (1894). J. L.

Zonuridae, zool., är en familj inom ordningen
ödlor och kräldjurens klass. De utmärka sig
genom förekomsten af ett hudveck, som går
längs kroppssidorna och är beklädt med mindre
fjäll. Kroppsformen är ofta starkt förlängd, och då
kunna antingen extremiteterna blifva mer eller mindre
förkrympta eller ock fria sådana alldeles saknas. Dit
höra pansarslårna (se d. o.) och Ophiosaurus
(se d. o.), derjämte slägtet Zonurus, som har väl
utbildade extremiteter, plattadt, trekantigt hufvud
och en tjock svans, försedd med i ringar anordnade,
taggiga fjäll. Dithörande arter bebo bergiga trakter
i Afrika. L–e.

Zoofag (af Grek. zoon, djur, och fagein, äta),
köttätande; köttätare.

Zooforos, zoforos, Grek., Lat. zophorus (af
Grek. zoon, djur, bild, och ferein, bära, sål. egentl.
»djurbärare»), byggnadsk., frisen å byggnader i jonisk
eller korintisk stil. Den har sitt namn deraf att den
plägade prydas med reliefframställningar af menniskor
och djur i en sammanhängande följd. Se Pelareordning,
sp. 963.

Zoofyter, Zoophyta (af Grek. zoon, djur, och fyton,
växt), djurväxter, zool., äldre namn på den grupp
bland de lägre djurtyperna, hvilken nu vanligen
kallas Coelenterata l. kavitetsdjur (se d. o.).
O. T. S.

Zoogena bildningar, zoogena aflagringar (af
Grek. zoon, djur, och genein, födas), geol.,
sådana bildningar eller aflagringar, som förmedlats
eller uppstått genom djurlifvets verksamhet, såsom
t. ex. snäckbankar, infusorieskikt, korallref. I
många fall har organismernas hopning försiggått på
ett sätt, som föga afviker från den rent mekaniska
sedimentbildningen. — De aflagringar, som hafva
växtlifvets verksamhet att tacka för sin uppkomst,
benämnas fytogena (af Grek. fyton, växt).
E. E.

Zoogeografi (af Grek. zöon, djur), djurgeografi. Efter
skiljaktigheter i den allmänna prägeln, som utmärker
olika trakters fauna, har man indelat jordytan i ett
antal djurgeografiska regioner (provinser). Om ock
gifvetvis dylika regioner ej kunna tillämpas i samma
mån och med alldeles samma gränser med afseende på
alla djurgrupper, och om de ock delvis äro förenade
genom områden, hvilka bilda öfvergångar dem emellan,
blir dock jordytans indelning i de sex hufvudregioner,
som zoologerna i enlighet med Sclaters och Wallaces
förslag tämligen enhälligt numera antagit, ett ganska
adeqvat uttryck för land- och sötvattensdjurens
naturliga utbredningsområden. Dessa sex hufvudregioner
äro 1) palearktiska regionen: Europa, det tempererade
Asien och Afrika norr om Atlas; 2) nearktiska
regionen: Grönland och Nord-Amerika t. o. m. norra
Mejico; 3) etiopiska regionen: Afrika söder om
Atlas, Madagaskar, Mascarenerna och Syd-Arabien;
4) indiska eller orientaliska regionen: Kina söder
om palearktiska regionen, Främre och Bortre Indien
samt den malajiska arkipelagens öar till Java, Bali,
Borneo och Filippinerna i öster; 5) australiska
regionen: Celebes, Lombok och de öster om dessa
belägna öarna, Australien samt Söderhafsöarna; 6)
neotropiska regionen: Syd-Mejico, Antillerna och
Syd-Amerika. Dessa hufvudregioner har man åter försökt
indela i ett antal underregioner. Sålunda särskiljas
i den palearktiska regionen fyra underregioner: den
europeiska, omfattande Europa med undantag af de tre
syd-europeiska halföarna; Medelhafsregionen, landen
omkring Medelhafvet; den sibiriska, större delen af
norra Asien; och den mandsjuriska, östliga delen af
Kina och Japan. — Flere orsaker hafva bidragit att
gifva åt dessa olika djurgeografiska regioner deras
olikartade fauna. Olikheten i temperaturen spelar
sålunda en stor rol och förklarar, att de regioner,
som innesluta de tropiska delarna af jordbältet, bebos
af djurformer, på ett annat sätt utbildade, än de,
som förekomma i de kallare trakterna. Emellertid
finna vi lätteligen, att temperaturskilnaderna
ej kunna vara den enda eller ens den vigtigaste
förklaringsgrunden för djurformernas nuvarande
geografiska fördelning. Sålunda eger den palearktiska
regionen ett stort antal djurarter, som saknas i
den nearktiska, oaktadt många trakter i båda dessa
regioner, såväl hvad temperatur som andra yttre
naturförhållanden beträffar, erbjuda fullständigt
likartade existensförhållanden för djurverlden. I
sjelfva verket har det ock visat sig, att t. ex. den
till Nord-Amerika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free