Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zontariff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. s. undersökningen rörande cellernas natur och
deras förhållande till hvarandra vid väfnadernas
bildning, som en särskild disciplin; denna betecknas
vanligen som histologi (väfnadslära). Att det
ur praktisk synpunkt äfvensom specielt för den
morfologiska undervisningens behof stundom kan vara
gagneligt att skilja mellan makro- och mikroskopisk
anatomi, är påtagligt. — Efter de olika synpunkter,
som äro ledande vid undersökningen, skiljer man på
beskrifvande (deskriptiv) och jämförande (komparativ)
anatomi, och detta såväl då det gäller den finare
(mikroskopiska) som den gröfre (makroskopiska)
anatomien. Är kroppens sammansättning som sådan,
dess form och det ömsesidiga förhållandet mellan
de skilda organen undersökningens uppgift och mål,
förhåller sig anatomien beskrifvande: den fastställer
och skildrar fakta utan att draga några slutsatser ur
dessa fakta. Den beskrifvande anatomien är sålunda en
uteslutande empirisk disciplin. Är åter kännedomen
af fakta endast medel, deremot de genom jämförelser
ur samma fakta dragna slutsatserna undersökningens
mål, då är anatomien jämförande. Medan sålunda den
beskrifvande anatomien är uteslutande analytisk,
är den jämförande anatomiens metod syntetisk. Af
dessa bestämningar framgår, att endast den jämförande
anatomien kan göra anspråk på benämningen vetenskap,
ty en blott och bart »beskrifvande» vetenskap är en
sjelfmotsägelse. Vidare har erfarenheten lärt, att den
rent beskrifvande anatomien ej ens i hvarje fall kan,
såsom stundom framhålles, anses som förarbete och
grundlag af den jämförande anatomien. Detta framgår
redan deraf att den förra, som blott samlar och
beskrifver fakta, saknar synpunkter för bedömandet
af dessa faktas värde. Ty i och för sig sjelf är det
ena faktum af samma betydelse som det andra; först
när dessa fakta skola användas till uppbyggandet af
ett system, erhålla de ett olika värde, graderas deras
värde. Derutaf följer — och detta skulle lätteligen
kunna bevisas genom exempel ur den anatomiska
literaturens historia —, att i och för sig sjelfva
obetydliga och oansenliga organisationsförhållanden,
hvilka af den beskrifvande anatomien betraktats såsom
»tillfälliga» eller underordnade och derför af denna
antingen ej blifvit tillräckligt uppmärksammade eller
rent af uteslutna ur beskrifningen, kunna blifva af
allra största betydelse för en undersökning, hvilken
ställer som sin uppgift att uppsöka sambandet mellan
skilda organisationer, och för hvilken således
en i och för sig ytterst ringa eller inkonstant
strukturegendomlighet kan vara af oskattbar betydelse
för bedömandet af samma strukturs mera utbildade
framträdande på ett annat stadium. Sin betydelse får
deremot den beskrifvande anatomien, då den ställer
sig i vissa praktiska discipliners tjenst; sålunda
är antropotomien, eller läran om menniskokroppens
byggnad — ett kunskapsområde, för hvilket benämningen
anatomi förr specielt tillämpades —, oumbärlig för
läkekonsten och har derför utvecklats i närmaste
samband med denna, medan vissa husdjurs anatomi står
i samma förhållande till
veterinärmedicinen. Benämningarna antropotomi
och zootomi (läran om djurens kroppsbyggnad med
uteslutande af menniskans) hafva uppkommit såsom
resultat af den skilda historiska utveckling,
som sagda discipliner förete, och till hvilken
vi i det följande skola återkomma. De kunna
endast i så måtto anses vara skiljaktiga, som
de hafva skilda föremål, hvaremot deras metod är
fullkomligt identisk. Slutligen må här påpekas den
skefva uppfattningen, som ofta göres gällande,
att anatomien skulle hafva att sysselsätta sig
endast med organismernas inre byggnad. I anatomiens
begrepp ligger uppenbart, att den, såväl såsom
beskrifvande som ock såsom jämförande, har att i
samma utsträckning taga hänsyn till de s. k. yttre
karaktererna, d. v. s. den yttre kroppsformen och
de på kroppsytan belägna organen. Sålunda kunna
tydligtvis t. ex. hårens och fjädrarnas form, färg,
anordning, relativa storleksförhållanden o. s. v. lika
väl sägas falla inom anatomiens område som hvilket
inre organ som hälst; och när man velat förlägga
sysslandet med sagda organs här uppräknade egenskaper
till den s. k. zoologiska systematikens område (jfr
nedan), har man uteslutande tagit hänsyn till den
rent tekniska metodens olikhet, som i det anförda
fallet ej består i samma förberedelse (preparation)
som vid undersökning af de inre organen. — Vända
vi oss åter till embryologien, hvilken vi ofvan
betecknat som den andra af morfologiens hufvudgrenar,
så kan, då vi förmå uppfatta och förstå en djurform
eller ett organ till deras fulla betydelse endast om
vi ega kännedom om deras uppkomst och utveckling,
anatomien, för såvidt densamma gör anspråk på att
vara en vetenskap, ej nöja sig med kunskapen om
den färdiga djurkroppen eller det färdiga organet,
utan måste beständigt taga hänsyn till djurkroppens
eller organets form, sammansättning o. s. v. på de
olika stadierna af deras utveckling. Ett organ hos en
djurart kan nämligen under sin individuella utveckling
genomgå formtillstånd, hvilka hos andra djur finnas
fixerade under hela lifvet. Vidare inträffar det
ofta, att ett organ i fullt utbildadt tillstånd är
så starkt modifieradt, att endast kännedomen af dess
utveckling under foster- eller larvlifvet kan lemna oss
upplysning rörande detta organs verkliga morfologiska
betydelse. Sålunda gestaltar sig embryologien till en
betydelsefull och oumbärlig del af den vetenskapliga,
den jämförande anatomien.
Af zoologiens fysiologiska gren hafva vi först att
märka fysiologien i trängre bemärkelse, hvilken,
beroende på sin historiska utveckling, kommit att
hittills — åtminstone i yttre afseende — intaga en
från den öfriga zoologien skild ställning. Denna art
af fysiologi (»konservationsfysiologi»; Haeckel),
hvilken står till den praktiska medicinen i samma
förhållande som antropotomien (se ofvan), undersöker
organismens verksamhet, lifsyttringar och organens
funktioner i och för sig sjelfva. Den jämförande
fysiologien, till hvilken vetenskap ännu ej stort
mera än förarbetena är gjordt, har i analogi med den
jämförande anatomien till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
