- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
299-300

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoologi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlingar, som föranleddes af större och mindre
upptäcktsfärder, bildandet af akademier och
vetenskapliga sällskap samt framförallt försöken
att frigöra sig från det kyrkliga herraväldet,
hvilka karakterisera den nyare tidens början,
inverkade väckande och befruktande äfven på de
biologiska vetenskaperna. Sålunda måste engelsmannen
E. Wottons (1492–1555) 1552 utkomna arbete »De
differentiis animalium» betecknas som ett för
sin tid synnerligen lyckligt försök i zoologisk
systematik. Ännu betydelsefullare för zoologiens
utveckling under 16:de årh. voro de arbeten,
som K. v. Gesner (1516–65) och Ulysses Aldrovandi
(1522–1605) utförde. Hos båda spåras bemödandet
att bringa något slags ordning i det alltmer
tillväxande materialet och vinna en öfversigt af
de på den tiden kända djurformerna. Att diagnoserna
sakna skärpa beror väl i främsta rummet på saknaden
af artbegreppet samt af en sträng terminologi och
nomenklatur. Gesner införde först goda afbildningar
i de zoologiska beskrifningarna; så har t. ex. ingen
mindre än Albrecht Dürer lemnat bidrag till hans
arbete. I samma riktning och efter hufvudsakligen
samma plan var den verksamhet, som skotten John
Johnstone
under 1600-talet utöfvade. Vid sidan om
de nämnda, encyklopediska arbetena utkommo under
16:de och 17:de årh. allt talrikare beskrifningar och
afbildningar öfver exotiska djurformer, hemförda af
sjöfarande, men företrädesvis af läkare (af dessa
ofta i farmakologiskt syfte) och missionärer från
de nyupptäckta verldsdelarna. Äfven sammanfattande,
delvis på egna iakttagelser grundade beskrifningar
öfver större djurgrupper, såsom Belons bok öfver
foglarna, Rondelets öfver fiskarna och Mouffets
öfver insekterna, tillhöra detta tidskede. Medan de
hittills omtalade zoologiska författarna så godt som
uteslutande egnade sig åt beskrifningen af djurens
yttre former, upptagas under denna period, för första
gången efter Aristoteles, återigen undersökningarna
öfver djurens byggnad och utveckling. Dock
uppträdde djuranatomien ej ännu som sjelfständig
disciplin, utan stod, som ofvan redan framhållits,
i den praktiska medicinens tjenst: djuranatomerna
voro nästan utan undantag läkare. Af dessa må här
nämnas: Volcher Coiter (1535–1600), hvilken ej blott
undersökte och beskref ett stort antal zootomiska
detaljer, särskildt skelettet, utan ock vissa
stadier af hönsäggets utveckling; Hieron. Fabricius
(1537–1619), hvilken sysselsatte sig med djuranatomi
företrädesvis för fysiologiens skull; M. Aurelio
Severino
(1580–1656), hvilken i ett särskildt arbete
(»Zootomia democritica») samlade den tidens zootomiska
vetande och sökte genom fastställande af den metod,
som djuranatomien har att följa, i någon mån vindicera
hennes rätt till en sjelfständigare ställning; Thomas
Willis
(1622–75), hvilken genom sina undersökningar
särskildt öfver hjernan kan betecknas som en af
den jämförande anatomiens grundläggare. Af ofantlig
betydelse ej blott för anatomiens utbildning, utan
ock för kännedomen om de mindre, för obeväpnadt öga
ej eller ofullkomligt uppfattbara djurformerna blef
mikroskopets användande i zoologiens tjenst. Det
är italienaren Malpighi (1628–94) och
holländaren Leeuwenhoek (1632–1723), hvilka som
mikroskopiker hafva inlagt stora förtjenster. Den
sistnämnde undersökte först en del urdjur, upptäckte
blodkropparna och vågade sig t. o. m. på hjernans
finare anatomi. Samtidig med dem var Swammerdam,
berömd för sina undersökningar öfver insekterna. Under
denna period verkade äfven Harvey
(1578—1657), blodomloppets frejdade upptäckare, som först påvisade
en för allt lefvande gemensam utvecklingsprincip, i
det han betecknade ägget som all organisk substans’
ursprung (omne vivum ex ovo). I detta sammanhang
förtjenar ock nämnas italienaren Redi (1626–97),
hvilken angrep läran om uralstringen (generatio
aequivoca
), i det han påvisade, att insektlarver ej
uppkomma ur ruttnande ämnen, såsom dittills antagits,
utan ur ägg. I början af 1700-talet finna vi en
mängd forskare sysselsatta med studiet af de lägre
djurens anatomi och utvecklingshistoria, medan tillika
flere naturvetenskapliga expeditioner till aflägsna
land hemförde rika skatter af exotiska djurformer,
som då gjordes till föremål för mer eller mindre
ingående, äfven anatomiska undersökningar. Till
höjandet af det naturvetenskapliga intresset och
af det kritiska arbetet bidrog ock stiftandet af
flere akademier och lärda sällskap, som hade till
särskild uppgift att odla naturvetenskaperna,
och af hvilka de äldsta och mest betydande voro
den tyska Academia naturae curiosorum (1652),
det engelska Royal society (1662) och den franska
Académie des sciences (1699). Öfversigten af denna
period kan lämpligen afslutas med omnämnandet af
en zoolog, som jämnat vägen för det arbete, hvilket
kännetecknar det följande tidsskedet, nämligen John
Ray
l. Rajus (1628–1705). Af banbrytande betydelse
för den beskrifvande zoologien (och botaniken)
är införandet af arten (species) som ett strängt
definieradt naturhistoriskt begrepp. Om ock uttrycket
»species» blifvit användt före Rays tid, fattades det
dock uteslutande i rent logisk formel betydelse och
kunde lika väl beteckna en lägre som en högre naturlig
grupp. Visserligen kan anmärkas, att artbegreppet
är en konstgjord enhet, hvars faktiska ohållbarhet
våra dagars biologiska forskning uppvisat; men lika
obestridligt är, att art-hypotesen på den tid, då
den framträdde, var af den allra största betydelse
för de enstaka djur- (och växt-) formernas kännedom
och för att precisera iakttagelserna öfver dem. Vid
klassifikationen fäste Ray företrädesvis afseende på
vigtigare anatomiska förhållanden och införde skarpare
definitioner ej blott för arterna, utan ock för de
högre kategorierna. Det af Ray sjelf utarbetade
zoologiska systemet omfattade ryggradsdjuren och
insekterna, medan hans vän Lister bearbetade blötdjur
och maskar. — 2) Den linnéska perioden. Berättigandet
att beteckna ett skede af zoologiens historia som
det linnéska kan härledas ur den nya ställning, som
biologien genom Linnés verksamhet kom att intaga i
vår kulturs utveckling, och det inflytande Linné

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free