Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnärsverlden bildade Société nationale des
beaux-arts, har Z. fr. o. m. 1890 deltagit i dess
årliga utställningar å Marsfältet, första året
med 5 arbeten. I konstnärsförbundets utställning
1890 deltog han med gossporträttet Kurre. Efter en
på sommaren företagen resa till Nordkap anordnade
han i Stockholm en utställning af sina senaste
arbeten (Utsigt från Skeppsholmen, skisser från
Nordkapsresan, 2 bryggeriinteriörer och 6 porträtt,
allt oljemålningar, samt några aqvareller). Följande
år utställde han i den nya salongen 9 nya arbeten,
bland dem porträttet af den franske utrikesministern
Spuller samt Balen (oljemålningar), och på
konstnärsförbundets utställning de i Sverige utförda
oljemålningarna Midnatt, Aldrig sysslolös, Den röda
Kersti och Opal. Flere af dessa sändes till 1892 års
nya salong jämte 3 porträttmålningar, Uppvaknande
och Omnibus-interiör (oljemålningar). I slutet af
året anordnade Z. åter i Stockholm en utställning,
bestående af oljemålningar, etsningar och en liten
byst af konstnärens mormoder, skuren i trä. Bland
målningarna framstodo i synnerhet porträttet af
bibliotekarien H. Wieselgren (tillh. sällskapet
Idun) och Mora marknad, konstnärens största duk. På
Marsfältet utställde han 1893 fem oljemålningar,
bland dem På loftet en söndagsmorgon (motiv från
Dalarna). — Redan under vistelsen i London 1882–84
hade Z. egnat sig åt etsningskonsten (Modersglädje,
1882. Kusinerna, 1883, porträtt af A. H. Hägg, 1884,
m. fl.), men derefter hvilade hans grafstickel
i flere år, till dess han omkr. 1889 återupptog
denna konstart, som så förträffligt lämpar sig för
hans snabba hand och säkra blick, och i hvilken
han inom kort blifvit en af samtidens mest erkända
mästare. Bland hans etsningar, som uppgå till mellan
40 och 50, och af hvilka Nationalmuseum eger de
flesta, märkas: Rosita Mauri (1889), Sjelfporträtt
(1890), porträtt af M. Liebermann (1891), Stormen,
porträtt af m:me S., porträtt af E. Renan (1892)
samt porträtt af G. von Rosen (1893). Åtskilliga
af etsningarna utgöra reproduktioner af konstnärens
målningar. — I början af 1893 afreste Z. till Chicago
såsom kommissarie för den svenska konstutställningen
å verldsutställningen. Han firade der stora
triumfer som konstnär och blef öfverhopad med
beställningar. Efter verldsutställningens slut
öppnades genom Zorns förmedling på grund af inbjudning
en svensk konstutställning i New York. Han blef
under vistelsen der invald till hedersledamot af
konstnärsföreningen.
Sällan eller aldrig har en svensk konstnär vid
34 års ålder kunnat blicka tillbaka på så många
framgångar som Z., men sällan har också en så
lycklig och lysande konstnärsbegåfning varit
förenad med så rastlös flit och med ett så vaket
konstnärssamvete. Framgångarna hos allmänheten
och inom societetens elitkretsar i de kontinentala
hufvudstäderna hafva aldrig tillfredsställt honom;
han har oaflåtligt sträfvat efter att gå framåt som
konstnär, att tillegna sig nya synpunkter och metoder,
att förblifva oberoende. Hela hans produktion bär
också vittne om kamp och utveckling, och den
konstnärliga intensiteten deri har varit i jämnt
stigande. Så länge Z. egnade sig uteslutande åt
aqvarellmålningen, dröjde han med förkärlek vid
detaljerna; hans palett var rik och skiftande, hans
penslar voro hvassa, minutiösa. Men från den tid, då
han började finna ett nytt uttrycksmedel i oljefärgen,
har det kommit något mjukt och fylligt öfver både
färg och teckning (äfven i akvarellerna). Han har
vunnit allt större mästerskap i konsten att framställa
föremålen badade i ljusets medium, och han har drifvit
konsten att spela en hel symfoni på några få färgtoner
till en förfinad virtuositet, på samma gång som han
tillegnat sig en allt dristigare bredd och bravour i
föredraget. I likhet med så mycken annan nutidskonst
är äfven Z:s i hög grad verklighetsbunden, och han
målar nästan aldrig annat än hvad han ser framför
sig. Hans porträttmålningar utmärka sig oftare
för ett skickligt fixerande af ett ögonblickligt
uttryck än för någon djupare karakteristik, och
innehållet i hans målningar med genremotiv kan ofta
vara obetydligt. Men färgens och teckningens konst,
den stolta säkerhet, hvarmed han griper sina motiv
och liksom utan någon ansträngning lyfter dem upp
i konstens sfer, den måleriska fägring, hvarmed han
omgjuter dem, gifva honom rätt att nämnas som en af
Sveriges mest framstående konstnärer. K. W–n.
Zorndorf, by i preussiska provinsen Brandenburg, 10
km. n. ö. om Küstrin, känd genom konung Fredrik II:s
seger öfver en rysk armé under general Fermor d. 25
Aug. 1758. Den förre hade i slaget 32,760 man, den
senare 52,000. Det preussiska kavalleriets skickliga
och hjeltemodiga uppträdande bidrog i väsentlig mån
till segern. C. O. N.
Zoroaster (Grek. Zoroastres, i Avesta Zarathuštra
med tillnamnet spitama, Pers. Zerdušt; š uttalas som
sj) var redan för grekerna bekant såsom stiftare af
den forniranska religionen. Denna, hvilken uppkommit
sannolikast i Medien i slutet af 2:dra eller början
af 1:sta årtusendet f. Kr., var herskande möjligen
redan under Achaemeniderna (550–331 f. Kr.; se
derom art. Persien, sp. 1092), men företrädesvis under
Sasaniderna (226–641 e. Kr.), och dess läror äro oss
bekanta genom Avesta och den dermed sammanhängande
pehlevi- och parsi-literaturen. Om Z:s lif veta vi
ytterst litet med säkerhet. Dock finnes intet skäl att
betvifla hans tillvaro såsom bestämd historisk person,
hvilken under en baktrisk konung Vîštâspa
(Pers. Guštâsp, Hystaspes, men icke Darius’ fader)
uppträdde såsom reformator af äldre polyteistiska
föreställningar, underordnande dessa under en högre
dualistisk enhet. Z. skall hafva varit född i Schis,
hufvudstaden i Atropatene (nu Aserbejdjan), eller i
Rhagae (Rai) i Medien, och hans lefnad kan måhända
förläggas till omkr. år 1000 f. Kr. I gâthâ-sångerna
(se Zend-avesta), hvilka sjelfva säga sig vara
författade af Z., är han en verklig tänkare och
religiös reformator utan någon utsmyckning af
uppenbarelser och under, men i de öfriga, yngre
delarna af Avesta och än mer i den äldre pehlevi-
och parsi-literaturen är hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
