Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zurstrassen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(stiftadt 1854, öppnadt 1855; dess nuv. byggnad,
uppf. 1860–62, är ett mästerverk af Semper),
båda underhållna af Edsförbundet och försedda
med utmärkta lärarekrafter. Det förra, hvilket
kan betraktas som en fortsättning af den gamla,
1832 upphäfda katedralskolan vid Grossmünster,
hade 1892 114 lärare och 705 studerande (543
immatrikulerade och 162 åhörare), af hvilka omkr. 90
qvinnor (qvinnor kunna sedan 1892 äfven erhålla
rätt att föreläsa). Polyteknikum, som är deladt
i 7 afdelningar (byggnadsskola, ingeniörskola,
mek.-teknisk, kem.-teknisk skola, skola för landtbruk
och skogshushållning, för facklärare i matematik
och naturvetenskaper samt en allmän filosofisk
och statsvetenskaplig afdelning), hade 1892 703
lärjungar (359 schweizare och 344 utländingar)
samt 427 åhörare (studerande, som bevista endast
enskilda kurser). Bland föreningar för vetenskapliga
och allmännyttiga ändamål utveckla i synnerhet de
af Keller, pålbyggnadernas upptäckare, stiftade
antiqvariska sällskapet, naturforskaresällskapet
och konstföreningen en liflig verksamhet. Stadens
välgörenhetsinrättningar äro många. — Z. har den
största läderhandeln och de största vexelaffärerna
i Schweiz samt är medelpunkten för den schweiziska
sidenindustrien. Derjämte finnas betydande fabriker
för bomullsvaror, maskiner, gjutgods, pianon, papper
m. m. En vigtig inkomstkälla är ock det år för år
växande antalet af främlingar (turister och andra
gäster), som dragas dit af stadens synnerligen vackra
läge och dess rika sällskapliga och andliga lif. De
vackraste utsigtspunkterna inom staden äro terrassen
framför polyteknikum, höga promenaden (bredvid nya
kyrkogården), Katz (en i botaniska trädgården belägen
bastion af den gamla fästningen, bildande en hög,
trädplanterad platform) och Lindenhof, i »lilla
staden», der förr låg ett romerskt kastell, sedan
ett kejserligt palats (till 13:de årh.).
Historia. De äldste innebyggarna vid Zürichsjöns
stränder voro pålbyggarefolket. De keltiske
helvetierna hade ett stamhåll på Lindenhof, der
romarna sedan anlade en tullstation (Turicum)
för gods till och från Italien. I början af 3:dje
årh. infördes kristendomen. Platsen kom derefter i
alemannernas och 532 i frankernas ego. Först i 9:de
årh. framstår Z. som en tysk stad, som uppstod genom
föreningen af den kungliga borgen på Lindenhof med
konungens arrendatorer rundt omkring, Grossmünster,
Frauenmünster med dess nunnekloster samt det samhälle
af fria män, som uppstått på Zürichberg. Sedan
genom fördraget i Verdun (843) landet förenats med
Tyska riket, tillsatte konungen en reichsvogt, hvars
värdighet 1063–1172 tillhörde grefvarna af Lenzburg,
1172–1218 hertigarna af Zähringen. Det blef derefter
en kejserlig fri riksstad samt uppblomstrade genom den
från Italien införda sidenindustrien. Abbedissan af
Frauenmünster, som 1234 fick riksfurstinnas titel,
egde länge vidsträckta privilegier och utnämnde
ursprungligen medlemmarna af stadens råd. I Okt. 1291
förenade sig Z. med Uri och Schwyz och deltog i det
allmänna upproret i Schwaben mot
habsburgarna, men öfvergick sedan på desses sida och
kämpade vid Morgarten (1315) mot de edsförbundne.
1351 ingick staden i Edsförbundet, men förbehöll
sig frihet att ingå fördrag och förbund med
främmande makter oberoende af förbundet. Under
13:de–15:de årh. utsträckte den dels genom eröfring,
dels genom köp (Kyburg 1452, Winterthur 1467)
sitt område långt utom stadsmurarna. Denna törst
efter landvinningar invecklade staden i krig
med Schwyz rörande Toggenburgska arfvet (1436–50),
hvarunder Schwyz tvang den till några afträdelser
och, när Z. sökte österrikisk hjelp, med
Edsförbundets bistånd slog züricharna d. 22 Juli 1443
utanför stadens murar. I fördraget d. 13 Juni 1450
återfick Z. sitt under kriget förlorade område, men
afstod från Toggenburg. Under den följande tiden
deltog Z. med Edsförbundet i kriget mot Burgund,
i hvilket dess ledare, Hans Waldmann (borgmästare
1483–89), afgjorde segern vid Murten (1476), samt
i kriget i Italien (1512–15). Dittills hade
stadsstyrelsen utöfvats af ett fåtal medlemmar; men
genom nämnde Waldmann ökades rådets antal till
omkr. 200 medlemmar, hvarigenom handtverksgillena,
hvilka staden hade att tacka för sin rikedom,
fingo öfvervägande inflytande. Waldmann
genomförde ock flere andra reformer och beherskade
i sjelfva verket Edsförbundet. Det var företrädesvis
genom honom och genom den framstående del Z. tog
i reformationsverket, som Z. framstod som
en ledare i förbundet. Den franska revolutionen
helsades med glädje af landsbygden, som saknat
all delaktighet i styrelsen; men de frihetsrörelser,
som der röjde sig på 1790-talet, undertrycktes
med våld, och först 1798, då fransmännen inryckte
i Schweiz, utlofvades ändring i författningen
till landsbygdens förmån. Då österrikare och
ryssar 1799 anryckte, återställdes dock den
gamla ordningen. Den 4 och 5 Juni 1799 slog
ärkehertig Karl vid Z. fransmännen under Masséna
och d. 24 Sept. s. å. denne de rysk-österrikiska
trupperna under Korsakov. Z. införlifvades
med Helvetiska republiken, men återfick
1803 sin sjelfständighet. Hade redan under
mediationsperioden (1803–14) stadens politiska
öfvervigt öfver landsbygden återstälts, så
bekräftades denna öfvervigt genom den 1814 antagna
nya författningen, genom hvilken icke blott flertalet
platser i rådet (130 af 218), utan nästan alla
högre ämbeten tillförsäkrades stadens borgare. Den
nya schweiziska författningen besvors d. 7
Aug. 1815 i Z., som blef en af de tre »förorterna»
(Bern, Z. och Luzern), d. v. s. den ort, der
kantonernas representation, Tagsatzung, samlades.
Den franska julirevolutionen medförde äfven
i Z. en författningsändring i liberal riktning
(d. 20 Mars 1831), då landsbygden fick utse
2/3 af medlemmarna i stora rådet. Från den
tiden gick kantonen raskt framåt på reformernas
väg i lagstiftning och förvaltning, och Z. blef
verksamhetsplatsen för en mängd framgående personer
(Melchior Hirzel, Ulrich. F. L. Keller, Meyer
v. Knonau, Orelli, Hess, Bluntschli, Füssli m. fl.).
Folket stötte sig dock på en mängd reformer ofvanifrån, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
