Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zwingli, Huldreich (Ulrik) - Zwirner, Ernst Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zwingli, Huldreich (Ulrik), schweizisk reformator,
föddes d. 1 Jan. 1484 i Wildhaus i grefskapet
Toggenburg (kantonen S:t Gallen), studerade
i Wien (1500–02) och Basel (1502–06), der
han tog magistergraden, och der den frisinnade
Thomas Wyttenbach blef hans lärare i studiet
af den hel. skrift och på honom utöfvade ett
stort inflytande. Sin praktiska verksamhet
började Z. såsom predikant i Glarus 1506.
Under ett fortsatt skriftstudium, hvarunder han
kom till en allt renare evangelisk insigt,
uppträdde han redan nu med mycken skärpa mot
det rådande sedeförderfvet. Såväl derigenom som
genom sin i öfrigt fasta och patriotiska hållning
råkade han emellertid i ett spändt förhållande till
de maktegande, hvarför han ock 1516 lemnade
Glarus och antog en kallelse till predikant vid
benediktinklostret Einsiedeln i kantonen
Schwyz, hvilken plats han 1518 utbytte mot en
pastorsbeställning i Zürich. Der verkade han med
mycken välsignelse såsom förkunnare af ett rent
och klart Guds ord och skydde ej häller att
skoningslöst angripa de gängse missbruken i
kyrkoskicket. Vid tre af honom föranstaltade
religionssamtal (två i Zürich 1523 och ett i
Bern 1528) förfäktade han segerrikt reformationens
grundsatser gent emot papisterna, om han än i sin
ifver lät förleda sig till åtskilliga öfverdrifter,
t. ex. hans yrkande på borttagandet af alla
bilder och altaren i kyrkorna samt på mässans
totala afskaffande. År 1525 utgaf Z. sitt
första mera betydande arbete: Commentarim de vera
et falsa religione, der han öppet framställde
sina reformatoriska åsigter. Derjämte utgaf han
en tysk bibelöfversättning i nära anslutning till
Luthers öfversättning, hvarvid han verksamt biträddes
af predikanten vid S:t Peterskyrkan i Zürich, Leo
Judae. Genom sitt energiska uppträdande så i tal
som i skrift lyckades det snart Z. att genomföra
reformationen i Zürich. Flere andra kantoner
(Bern, Basel, Schaffhausen, S:t Gallen m. fl.)
följde Zürichs exempel och slöto sig obetingadt
till den reformatoriska rörelsen. Andra kantoner
åter, särskildt Zug, Schwyz, Uri, Unterwalden och
Luzern, fasthöllo envist vid den romerska läran.
Det kom ock derför omsider till ett häftigt
religionskrig emellan de evangeliska och de romerskt
sinnade kantonerna. Z. deltog som fältprest i
detta religionskrig och fann sin död på valplatsen i
slaget vid Kappel d. 11 Okt. 1531. En bronsstaty
af honom restes i Zürich 1885. — Z:s
reformatoriska ståndpunkt var i många hänseenden
olika Luthers. Z. hade i allmänhet en mera kritisk
och förståndsmässig riktning. Särskildt visade
sig detta i frågan om nattvarden. Äfven i
frågan om Kristi person stodo Luther och Z. skarpt
emot hvarandra (se vidare Reformation, sp. 811,
och Reformerta kyrkan). Äfven Z:s ställning
till den hel. skrift var i mycket olik Luthers.
Förringande skriftens betydelse såsom nådemedel,
betraktar Z. densamma föga annorlunda än såsom ett
slags lagbok. Denna hans uppfattning af skriften
föranledde honom äfven att i fråga om kulten
gå så radikalt tillväga, att han icke ville i
densamma upptaga något
annat än hvad som antingen vore i skriften
uttryckligen påbudet eller åtminstone kunde
rättfärdigas genom direkta bibliska exempel. En följd
deraf var ock, att Z. fullständigt bröt med hela
den historiska traditionen såväl i detta hänseende
som i kyrkoförfattningsfrågan, der han obetingadt
hyllade den s. k. presbyterial-författningen (se
d. o.). Äfven i fråga om den lutherska reformationens
s. k. materialprincip, eller rättfärdiggörelsen
genom tron, visade sig en bestämd olikhet emellan
Luther och Z. För den senare var nämligen trons
objekt icke Kristi förtjenst, utan Guds af evighet
oföränderliga nåd och faderliga godhet, på hvilken vi
i Kristus fått en varaktig underpant, men som Kristus
icke genom lidande och död åt oss förvärfvat, utan
endast på ett synnerligen kraftigt och tilltalande
sätt lagt i dagen genom lära, lif och död. Dertill
kommer ock, att enligt Z. tron sjelf såsom ett Guds
Andes verk i oss kan komma endast de predestinerade
till godo, enär Andens meddelande vore en följd af
utkorelsen. — Förutom ofvan nämnda skrift författade
Z. åtskilliga andra, såsom Von erkiesen und fryheit
der spysen (1522), De canone missae epichiresis
(1523), Vom touf, vom wiedertouf und vom kindertouf
(1525), Ein klare underrichtung vom nachtmal
Christi (1526), Fidei ratio ad Carolum imperatorem
(1530), Christiane fidei brevis et clara expositio
(skrifven 1531, tr. 1536), De providentia Dei (1530)
m. fl. Den första, ofullständiga upplagan af Z:s
skrifter utgafs af hans svärson, R. Gualther (4 bd,
1544 ff.). Den bästa upplagan är af M. Schiller
och J. Schulthess: »H. Zwinglis werke» (8 bd med
suppl. 1828–42). Ett urval utgafs 1819 af L. Usteri
och S. Vögelin. Nyare biografier äro: »Ulr. Zwingli»
(2 bd, 1867–69) af Mörikofer och »Huldreich Z. und
sein reforinationswerk» (1885) af R. Stähelin, som
äfven skrifvit den förträffliga uppsatsen om Z. i
Herzog-Plitts »Realencyklopädie». Om Z:s teologi
se Siegwart: »Ulr. Zwingli, der charakter seiner
theologie» (1855), Hundeshagen: »Beiträge zur
kirchenverfassungsgeschichte und kirchenpolitik»
(1864), Usteri: »Ulr. Zwingli, ein Martin Luther
ebenbürtiger zeuge des evangelischen glaubens»
(1883), och A. Baur: »Zwingli’s theologie, ihr
werden und ihr system» (1885). J. H. B.
Zwirner, Ernst Friedrich, tysk arkitekt, f. 1801 i Jacobswalde
i Schlesien, d. 1861 i Köln, studerade arkitektur
först i Breslau, men kom 1824 till Berlin, der han i
Bauakademie blef lärjunge af Schinkel och genast med
förkärlek omfattade medeltidens byggnadsformer. Han
skickades redan 1833 till Köln för att utföra
reparationer på dômen, hvarvid han verkade i hög
grad befrämjande på förslaget att bygga den färdig,
och detta förslag sattes äfven i verket 1842, från
hvilken tid han deltog i det stora företaget, hvars
ledare han såsom dumbyggmästare var från 1853. Genom
sitt allvar i uppfattningen, sina grundliga insigter
och sitt omfattande praktiska förstånd visade han
sig fullt värdig den stora uppgiften, och han löste
den, säger Förster, som en mästare från gammal tid, af
den nya tiden understödd främst genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
