- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
363-364

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo domkyrka är genom ålder, historiska minnen, storlek och arkitektur Finlands märkligaste kyrka från medeltiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvergångsstilens former med utomordentligt enkla
detaljer. Skeppen åtskildes från hvarandra genom fem
par fyrkantiga tegelpelare, och kyrkans höjd inuti
var icke stort mer än hälften af den nuvarande. Redan
1318 landstego ryssarna vid Åbo och tillfogade den
nya domkyrkan så stora skador, att den länge stod
öde och förfallen. En vidt omfattande ombyggnad
blef af nöden, hvarvid kyrkan betydligt höjdes
och förvandlades till basilika med sträfbågar öfver
sidoskeppen. Den del af midtskeppets öfvermur, som då
uppfördes, qvarstår ännu. Fönstren hade spetsbågig
form och voro omramade med enkla, rätvinkliga
profiler. Man har icke skäl att antaga, att kyrkan
vid denna tid varit försedd med absid. Huruvida
kyrkan ursprungligen egt torn är numera svårt att
med bestämdhet afgöra. Vissa omständigheter tala för
att man byggt tornet senare. År 1466 omnämnes det,
i sammanhang med en då företagen större reparation,
såsom redan uppfördt. — Johannes II Petri (d. 1370)
lät nedrifva den gamla altarväggen och påbörjade
kyrkans förlängning. Arbetet fullbordades af hans
efterträdare Johannes III (biskop 1370–1385). Genom
denna tillbyggnad, som utgör templets vackraste och
rikast behandlade del och är utförd i rent gotisk
stil, erhöll byggnaden en totallängd af nära 60
m. (tornet oberäknadt). Korslutet bildades såsom en
half sexhörning, omkring hvilken sidoskeppen fördes
i form af omgång med gallerier sålunda, att den yttre
afslutningen utgjorde hälften af en tiohörning. Det
vackra inre perspektiv, som framkallades genom den af
höga fönster belysta omgången, framstår ännu rikare
genom den mera utarbetade form, som tillbyggnadens
detaljer erhöllo. Pelarna äro af tegel, åttkantiga,
med framspringande gotiska stafvar i hörnen. Den
omständigheten att desamma lemnats utan bruköfverdrag
tyder på att arkitekturformerna i det inre på
denna tid hade teglets vackra naturliga färg,
hvarigenom kyrkan, oafsedt sina inre målningar,
altaren, helgonbilder och andra prydnader, framstod
långt rikare och vackrare än h vad nu är fallet. —
På bredden utvidgades templet kort derpå genom nya
sakristior och flere kapell-tillbyggnader, hvilka
småningom till större delen omslöto kyrkans båda
långsidor. Främst bland dessa nämnes det heliga
lekamenskapellet på kyrkans norra sida, med en
längd motsvarande två travéer och ett djup något
större än sidoskeppens bredd. Kapellet uppfördes
1421 af den om kyrkobyggnaden så förtjente biskopen
Magnus Olai Tavast, hvars namn det ännu bär. Genom
kapellbyggnaderna beröfvades kyrkan småningom någon
del af det ljus, som inströmmat genom sidofönstren. Då
sidoskeppens tak måste höjas, i samma mån kyrkans
bredd ökades, blefvo icke allenast sträfbågarna,
som dittills varit synliga på yttre sidan, nu
öfverbyggda, utan man var derjämte nödsakad att
yttermera höja hvalfven i midtskeppet. Denna sista
höjning af kyrkan verkställdes 1466 af biskop Kort
Bitz, efter det en härjande eldsvåda två år tidigare
förstört domkyrkans tak.

Byggnadsverksamheten i Åbo
domkyrka afstannade nu under en längre tid. Templets
inkomster åtgingo förnämligast till erforderliga
restaureringar. De rikedomar, som under den katolska
tiden samlats af nitiska biskopar, hade redan till en
del förstörts genom flere härjande eldsvådor. Genom
den af Gustaf Vasa verkställda reduktionen
beröfvades kyrkan slutligen större delen af sina
forna egodelar. Under hela 1500-talet hvilade ett
högeligen oblidt öde öfver templet. 1509 plundrades
det af danskarna. 1546 härjade en »grufvelig vådeld»,
som upprepades 1594 och 1601. Dessa olyckor jämte
annat hade gjort, att byggnaden befann sig i ett
så bedröfligt tillstånd, att biskop Rothovius år
1630 i ett bref till Oxenstierna klagar öfver att
kyrkans inre icke mera var skyddadt ens för regn och
snö. Ännu en gång erhöll dock domkyrkan (i början af
1600-talet) en betydande utvidgning genom den af
handlanden i Åbo Jakob Wolle uppförda oktogonen,
som numera bildar kyrkans kor. Altaret äfvensom
de rikt snidade korprydnaderna öfverflyttades dit
1649. I de efter reformationen till grafkor inredda
helgonkapellen ersattes altarena småningom af de
grafmonument m. m., som nu utgöra deras förnämsta
prydnad. Det Horn-Kurkska eller s. k. Kankasska graf
koret uppfördes först, 1655–57. — Tornbyggnaden
har i likhet med den öfriga kyrkan flere gånger
härjats af elden. Första gången nedbrann spiran
1681. Den återuppfördes till en höjd af 90 m. Andra
gången brann tornet 1738, och spiran erhöll vid den
1759 verkställda ombyggnaden en enkel kupolartad
form med smärt, genombruten spira. Efter den sista
branden, 1827, återuppfördes öfre delen i den mindre
tilltalande form densamma nu innehar. Tornkroppen
är af enkel parallellepipedisk form, med mäktiga
dimensioner och endast sparsamt genombruten af ljus-
och ljudöppningar. Upptill afslutas densamma
genom en balustrad, hvilande på kranslist, som
uppbäres af konsoler. I den öfre delen qvarstå
lemningar af nischer och stafverk, vittnande om
en rikare utstyrsel i äldre tider. — Det yttre af
domkyrkan är numera till större delen af oputsadt
tegel. Sträfpelare finnas egentligen endast å
oktogonen. Denna, som före 1827 års brand var täckt
med en åttasidig kupol och spira, har nu ett enkelt
tälttak. I det inre äro skeppen i saknad af hvarje
prydnad och hvitfärgade. Oktogonens väggar äro
prydda med målningar af R. V. Ekman, föreställande
scener ur Nya testamentet och ur den finska
kyrkohistorien. Altartaflan, Kristi förklaring,
är målad af Westin (1836). Den nuvarande orgeln
är byggd af den svenske orgelbyggaren Andersson. —
År 1865 sammanträdde, första gången »komitén för
återställande af Åbo domkyrkas fornminnen», som gjort
till sin uppgift att medelst i landet insamlade medel
återställa domkyrkans af eldsvådor mer eller mindre
förstörda fornminnen. Den har synnerligen vackert
låtit restaurera Tottska, Stålhandskeska, Tavastska
och Kankasska grafkoren. Till de tre sistnämnda hafva
praktfulla glasmålningar blifvit skänkta af målaren
V. Svertschkov. I Kankas-koret hvilar i en sarkofag
af svart marmor drottning Katarina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free