- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
397-398

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerlera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

industriutställningen i Köpenhamn 1872,
hvarefter han likaledes var ledamot af de svenska
komitéerna för verldsutställningarna i Wien 1873,
Filadelfia 1876 och Paris 1878. Vid alla dessa
expositioner kallades han tillika till juryman
för de metallurgiska afdelningarna och gjorde
efter dessa uppdrags fullgörande omfattande
resor till Österrikes, Nord-Amerikas och Frankrikes
förnämsta jernverk, hvarjämte han äfven
under andra år företagit resor till framstående
utländska jernverk. — Å:s sträfvan såsom lärare
gick framförallt ut på hyttkonstens höjande från
konst till vetenskap, hvarför han ock planlade
samt ledde en mängd undersökningar, till hvilkas
utförande medel beredvilligt lemnades af
Jernkontoret, och hvilkas resultat dels i hans
eget, dels i hans medarbetares namn blefvo
meddelade i en mängd uppsatser uti »Jernkontorets
annaler». Flertalet af hans afhandlingar
öfversattes på engelska, tyska, franska och
äfven ryska språken, och det erkännande hans
metallurgiska arbeten rönte, i synnerhet i
England och Förenta staterna, framgår bäst deraf
att han 1875 kallades till hedersledamot af »The
iron and steel institute of Great Britain» och
ledamot af Vetenskapsakademien, 1876 till
hedersledamot af »The american institute of
mining engineers», flere andra amerikanska, dels
allmänt vetenskapliga, dels uteslutande
metallurgiska akademier och sällskap att förtiga, 1878
till ledamot af Landtbruksakademien och 1892
till medlem af Videnskabsselskabet i Kristiania.
1885 mottog han af Iron and steel institute dess
Bessemer guldmedalj, och 1893 utsågs han af
Upsala universitets filos. fakultet till hedersdoktor.
— Å:s verksamhet som lärare och redaktör
af »Jernkontorets annaler» afslöts med 1891,
då han vid årets slut utnämndes till
generaldirektör och chef för det ny ombildade
Kommerskollegium. 1892 fick han uppdrag att vara
ordförande i den då tillsatta komitén för Sveriges
deltagande i verldsutställningen i Chicago.
Samma år valdes han till ledamot för Värmlands
län af riksdagens Första kammare.

3. Åkerman, Fredrik, ämbetsman, syssling
till Å. 1:s fader, född d. 16 Dec. 1800 i Göteborg,
der fadern var landskamrer, ingick 1818,
efter aflagda universitetsexamina i Upsala, såsom
e. o. kanslist i K. M:ts kansli och 1819 som
auskultant i Svea hofrätt, hvarest han 1832 blef
assessor och 1840 hofrättsråd. Å. utnämndes
1842 till landshöfding i Vesternorrlands län och
adlades 1843. Han kallades till president i
Bergskollegium 1851 och i Kommerskollegium 1856.
Han var 1834–41 vald fullmäktig i Jernkontoret
och 1856–57 direktör för Landtbruksakademien.
1853 blef han genom köp egare till
godset Mälsåker. 1866 nedlade Å. sina
befattningar i statens tjenst. Död i Stockholm d. 2
Maj 1877. Såsom medlem af ridderskapet och
adeln offentliggjorde Å. 1844 ett Förslag till
svenska representationssättets ombildning
.

4. Åkerman, Henrik, diplomat, den
föregåendes brorson, född 1840, började sin
diplomatiska bana såsom attaché i Bruxelles 1860,
samt utnämndes 1865 till legationssekreterare
och 1866 till Förste sekreterare i
utrikesdepartementet. 1869 afgick han såsom
legationssekreterare till London, men öfverflyttade redan
s. å. i denna egenskap till Paris, hvarest han,
flere gånger chargé d’affaires, stannade till
1877, då han utnämndes till ministerresident i
Madrid. 1882 erhöll han rang af ministre
plénipotentiaire, utnämndes 1884 till envoyé i
Wien och bekläder sedan 1890 samma post i
London. 1886 var Å. ledamot af
differentialtullkomitén.

5. Åkerman, Bror Morgan Verner,
bildhuggare, den föregåendes syssling, född d. 1
Januari 1854 i Göteborg, blef, efter att hafva
åtnjutit förberedande undervisning i Göteborg
af Billqvist och i Stockholm af Söderman, år
1883 elev vid konstakademien. Under studietiden
gjorde han sig bemärkt för en del
humoristiskt hållna genrebyster samt statyerna
Sömngångerskan och Längtan (belönad med k.
medalj 1887). Efter erhållet resestipendium (1888),
hvilket Å. fick behålla i 5 år, styrde han
kosan till Paris. Der utfördes statyn Vårfrost,
som å verldsutställningen 1889 belönades med
3:dje medalj. På salongen framträdde han
1890 med statyetten Öfvergifven, hvilken i brons
inköptes för Nationalmuseum 1891. I Okt. 1890
begaf Å. sig till Italien samt besökte Florens,
Rom (der han längst uppehöll sig) och Neapel.
I Rom kopierade han en relief af Michelangelo
(stipendiatarbete) och utförde reliefbilden
Madonna, som å verldsutställningen i Chicago 1893
erhöll medalj. Efter 9 månader var Å. tillbaka
i Paris. På 1893 års salong exponerade
han statyen Strandfynd, som rönte lifligt
erkännande. Han har vidare utfört ett stort
antal smärre arbeten: statyetter, byster, medaljonger
samt vaser i marmor och brons.
K. W–n.

Åkerman, Per Larsson, orgelbyggare, född
d. 28 Maj 1826 i Vestra Vingåker, död d.
2 Juli 1876 i Stockholm, aflade 1852
orgelbyggareexamen och erhöll 1854 statsanslag för
en studieresa till de förnämsta orgelbyggare i
Tyskland och Frankrike, hvarunder han fick det
hedrande uppdraget att verkställa stämning och
intonation å flere berömda orglar, såsom den
för kyrkan S:t Eugène i Paris bestämda, hvilken
exponerades 1855, samt den i Bruxelles
för katedralen i Murcia byggda jätteorgeln.
Hemkommen, egnade han sig med ifver och
framgång åt yrket och byggde i allt 1852–76
ej mindre än 90 orglar, alla utmärkta af en
förträfflig intonation, många äfven genom att å dem
anbragts utlandets nyare uppfinningar, såsom
regulatorer för vädrets jämnhet, stämslitser för
stämmandet, pnevmatiska maskiner för anslagets
lätthet o. s. v. För Stockholm byggde Å. bl.
a. orglarna i Katarina och Hedvig Eleonora, för
Finland orglar i Helsingfors, Vasa m. fl. städer.
Bland de många han utförde för svenska landsorten
förklarades den i Strengnäs domkyrka på
sin tid af Matthison-Hansen vara den yppersta
i Norden, och detsamma yttrades senare
(1871) af Gustaf Mankell om den nya orgeln i
Upsala domkyrka, tillika den största i Sverige
(jämte Storkyrkans i Stockholm). Efter Å:s död
fortsattes fabriken af C. J. Lund under firma
»P. L. Åkerman & Lund», som fullföljt dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:54:04 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free