Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hafvet. Under Febr.–April öppnas slussarna
för att släppa upp det då till millioner uppgående
ålynglet (montata). Derefter stängas slussarna. I
September börjar den äldre ålens utvandring, och han
fångas då vid utgåendet från lagunerna i särskilda,
tämligen komplicerade fiskebyggnader (till sin idé
påminnande om katsor). Fångsten är högst betydlig,
om än något mindre nu än fordom, då man på ett år
fångat ända till 1,400,000 kg. och på en enda natt
350,000 kg. Numera uppgår fångsten till mellan 7 och
8 hundra tusen kg. En del säljes färsk, men största
delen marineras med ättika och salt samt afsättes
till Österrike och södra Tyskland (omkr. 1/5),
resten i Italien. Priset är dock ej högt, så att
bruttovärdet på 1870-talet beräknades till endast
550,000 kr., medan redskap och förvaltningskostnader
uppgingo till omkr. 200,000 kr. Om detta fiske se
Jacoby: »Der fischfang in der lagune von Comacchio»
(Berlin 1880). R. L.
Ålholm. Se Aalholm.
Ålhomma. Se Ryssja och Ålfiske.
Ålhult, landtegendom i S. Vi socken, Kalmar län, vid
sjön Örn och nära Stångåns utlopp ur sjön Krön, 2 mil
n. om Vimmerby, omfattar 4 11/64 mtl, med två qvarnar,
två sågar, en klensmedja och frälseräntor, taxerad
till 182,800 kr. (1892). Å., som var A. Oxenstiernas
sätesgård med en mängd hemman såsom ladugårdsgods
derunder, egdes i senare hälften af 1600-talet af
grefve Fab. Wrede och derefter af hans arfvingar
samt såldes sedan till den ryktbare generalen
K. F. Pechlin, i orten ännu ihågkommen som en af
senare århundradens värsta bondplågare. Pechlin
anlade der ett stångjernsbruk samt knipp- och
spikhammare. Hans son, major J. A. Pechlin, sålde
egendomen till assessor G. Nordström. Nuv. egare är
Henrik Nordström.
Ålkista, en faststående fångstinrättning, afsedd för
fiske af ål under dennas vandring nedför strömdragen
till hafvet och derför ofta anordnad vid strömmars
utlopp ur sjöar. Den består af en kortare eller
längre vattenränna med fall nedåt kistan och försedd
med en lucka för vattnets afstängande vid vitjningen
samt af sjelfva kistan (ålkaret), som är fyrkantig,
ofta uppförd af timmer eller ock af bräder samt
försedd med gallerbotten för vattnets aflopp, men
tillräckligt tät för att den med strömmen nedkomna
ålen skall kunna qvarhållas. Anordningarna äro för
öfrigt vexlande efter lokala förhållanden. R. L.
Ålkistan, en 1865 sprängd farled utan sluss mellan
insjön Brunnsviken och hafsviken Lilla Värtan
n. om Stockholm. Farleden har en längd af 2,911 m.,
deraf den sprängda delen utgör 208 m. Djupet under
lägsta vattenytan är 2,08 m. Anläggningskostnaden
uppgick till 34,208 kr., deraf statsanslag 7,000
kr. Farleden, som underhålles af Stockholms stad,
trafikerades 1891 af 1,963 farkoster, mest ångslupar
till och från Stallmästaregården och Ulriksdal.
Ålkussan, alkussan, tånglaken, Zoarces viviparus
L., zool., en fiskart, tillhörande fam. Blenniidae
af taggfeningarnas ordning. Ålkussan är den enda
europeiska arten af slägtet Zoarces, som för öfrigt
omfattar endast ännu en
art, från Nord-Amerika. Kroppsformen är, såsom
hos flertalet till denna familj hörande fiskar,
framtill trindlagd, med bredt hufvud; bakåt är kroppen
afsmalnande och tillplattad från sidorna. Derigenom
samt genom färgen, som är gulbrunaktig, med mörkare
fläckar och band, påminner ålkussan något om en liten
lake, hvilket, jämte dess uppehållsort bland tången,
gifvit anledning till dess ena benämning. Den andra,
motsvarande danskarnas och norrmännens »aalemoder»,
»aalekone», samt tyskarnas »aalmutter», har afseende
på en gammal föreställning att ålkussan vore ålens
moder. Denna föreställning grundar sig på det sedan
äldre tider väl bekanta förhållandet att ålkussan
föder lefvande ungar, d. v. s. att ungarna utkläckas
inom moderns kropp. Fortplantningen synes ej vara
bunden vid någon viss årstid, emedan man nästan alla
tider finner drägtiga honor. Vid Sveriges och öfriga
norra Europas kuster är alkussan allestädes vanlig
ända upp i nordligaste delen af Bottenhafvet samt
går söderut ned till kusten af Portugal. I Sverige
ätes hon icke, men i Tyskland lär hon ätas färsk,
ehuru hon föga värderas, samt såsom rökt, då hon
anses ganska ätbar. Längden går till 30–45 cm.
R. L.
Ålleberg, ett af de s. k. vestgötabergen,
beläget s. ö. om Mösseberg inom Slöta socken och
sträckande sig öfver gränsen mot Karleby och Luttra
socknar. Berget, som kalt och fristående uppstiger
till 334 m. höjd öfver hafvet eller 110 m. öfver
Falbygdens slätt, består liksom Billingen af sandsten,
alunskiffer, kalksten, mergel, skiffer och öfverst
trapp. Fordom bevuxet med en vacker ekskog, utgjorde
berget en prydnad för Falbygden. Nordöst om Å. ligger
Karleby, der vestgötarna 1130 ihjelslogo Ragnvald
Knaphöfde, och der bortom vidtager Åsle mosse,
som var skådeplatsen för »slaget vid Falköping».
Ållon, frukterna af ek och bok (se dessa o.).
Ållonborrar. Se Ollonborrar.
Ållongäld. Se Ollongäld.
Ålnate, bot. Se Potamogeton.
Ålreckesund, den forna farleden och hamnplatsen
mellan Stora Ålö och Bokö i Gryts socken,
Östergötlands skärgård. År 1439 afslutades der
stillestånd mellan Karl Knutsson och konung Erik af
Pommern. Gustaf I utfärdade derifrån åtskilliga bref.
V. G.
Ålödla. Se Amphiuma och Ichthyodea.
Åm (T. ohm, af Med. Lat. ama, vinfat, af Grek. ame,
vattenämbar), ett äldre rymdmått för flytande
varor. Se Fat.
Åminne, egendom vid mynningen af Halikko å
i Halikko socken, Åbo och Björneborgs län,
Finland, hör såsom fideikommiss till finska
grefliga ätten Armfelt. Godset var fordom
stamgods för en gren af familjen Horn, från
hvilken det på 1780-talet öfvergick till Gustaf
Maurits Armfelt, inom hvars slägt det sedermera
bibehållits. Egendomens hela areal utgör omkr. 6,000
har, hvaraf 1,900 har åker. Nuvarande innehafvare är
grefve C. A. Armfelt. A. G. F.
Åminnefors, jernbruk i Pojo socken, Nylands län,
Finland, anlagdt 1875, har plåtvalsverk m. m. och
förarbetar inhemska material. Bruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
