Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångermanlands östra kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som voro jämförelsevis små, hufvudsakligen lade an
på 1:sta och 2:dra klassens passagerare. Den stora
emigrantströmmen (3:dje klassens passagerare)
gick fortfarande med seglande fartyg. — Snart
började man finna, att hjulkonstruktionen ej var
lämplig för ångare, som gingo på de stora hafven:
konstruktionen var invecklad, mekanismen kom ofta i
olag och bränsleåtgången var betydlig. Den förste,
som bragte propellern till praktisk användning,
var John Ericsson. Han löste patent på densamma
i England 1836 och utförde följ. är sina försök
i London. Han hade dock motståndare, hvarför han
öfvergaf England och flyttade till Amerika, der man
bättre insåg idéns värde. Snart insågs ock allmänt
fördelen af propellern, och ångbåtsbolagen täflade
om att tillgodogöra sig denna uppfinning. De
rivaliserande bolagen sökte äfven öfverträffa
hvarandra i alla andra fordringar, som efter
hand uppställdes, såsom snabbhet, utrymme, lyx,
beqvämlighet och säkerhet. Det var i synnerhet
de bolag, som trafikerade Amerika, hvilka sökte
öfverbjuda hvarandra i dessa hänseenden. Inman-linien
(numera kallad American-linien), som 1850 börjat
täfla med Cunard-linien, införde först propellern
på sina fartyg samt upptog äfven 3:dje klassens
passagerare. Men detta senare i synnerhet gjorde,
att fartygens dimensioner måste ökas. Det var med
anledning deraf, som ett engelskt bolag 1854–58
byggde den bekanta ångaren »Great Eastern» (se
d. o.), som var afsedd att kunna upptaga 3,000
passagerare. Fartyget gjorde visserligen en del resor
mellan Europa och Amerika, men företaget bar sig
ej. Varnade deraf, hafva ångbåtsbyggarna sedan blott
småningom ökat dimensionerna å verldshafsångarna,
men dessa dimensioner hafva numera nästan uppnått
»Great Easterns». På samma gång dimensionerna ökats,
har äfven hastigheten ökats, i synnerhet sedan
Thornycroft i London börjat bygga små ångbåtar med
en fart af 20 till 30 knop. Sålunda göra ångarna,
som förr behöfde fjorton dagar till resan mellan
England och Amerika, färden nu på sju eller fem,
ja man hoppas, att den snart skall kunna göras på
fyra dygn. På samma gång hafva äfven beqvämligheterna
och säkerhetsåtgärderna ökats. Hytter och salonger
hafva förlagts midskepps för att minska obehaget
af skakningen och sjögången. Dubbla skrufvar,
dubbla stafvar och bottnar samt vattentäta skott
minska faran för olyckshändelser, likasom äfven ett
tillräckligt antal ångbarkasser och småfartyg tryggar
passagerarna i händelse sådana skulle inträffa. Fyrar,
fyrskepp, mistlurar, klockbojar och lysande bojar,
ofta långt ut i öppna hafvet, bidraga äfven att göra
resorna öfver hafven säkrare än förr. Maskinkraftens
ökande samt materialets och maskinernas förbättrande
höllo äfven jämna steg med det öfriga. Från trä hade
man på 1840-talet småningom öfvergått till jern och
stål (hvarigenom det blifvit möjligt att åstadkomma
tillräckligt starka skepps-skrof af den långsträckta
och smidiga form, som erfordras för ångfartyg),
och inom kort torde aluminium intaga ett betydligt
rum bland skeppsbyggnadsmaterielen. Bland nutidens bästa och
snabbaste fartyg må nämnas Cunard-liniens ångare
»Campania» och »Lucania» om resp. 12,000 och 15,000
ind. hästkrafter. De äro 189 m. långa, göra 22
knops fart och kosta 1,200,000 kr. hvardera. Vidare
märkas American-liniens »Paris» och »South Work»,
Inman-liniens »City of Paris» samt White Star-liniens
»Teutonic», »Majestic» och »Gigantic». Sistnämnda båt,
hvilken ännu ej är färdig, skall blifva 213 m. lång
och 20 m. bred, hafva 15,000 tons drägtighet och
45,000 hästkrafter samt göra 27 knops fart. Den blir
något längre än »Great Eastern».
Öfver alla haf befordras numera post och passagerare
med ångfartyg. Bland de förnämsta linierna eller
bolagen må i korthet nämnas Cunard-, White star-
och American-linierna (England), Compagnie générale
transatlantique (Frankrike), Norddeutsche Lloyd
(Bremen) och Hamburg Amerikanische paketfarht,
genom hvilka Liverpool, London, Havre, Bremen
och Hamburg stå i regelbunden förbindelse med New
York. Vidare märkas Allan-, Anchor- och Guion-linierna
(England), den nederländska linien mellan Amsterdam
och New York, Red Star-linien mellan Antwerpen och
New York samt Thingvalla-linien, som befordrar
passagerare och post från Köpenhamn, Göteborg och
Kristianssand till Förenta staterna. Främst bland
verldens ångfartygsrederier står Peninsular and
Oriental steamship company (förkortadt: P & O) i
London. Dernäst kommer Norddeutsche Lloyd. Men om
British India company och British India associated,
hvilka idka samtrafik, skulle sammanslås till
ett, blefve detta det största ångfartygsbolaget
i verlden. Ett storartadt rederibolag är äfven
Österrikisk-ungersk Lloyd. Längs norska kusten
underhålles förbindelse från Kristiania till
Hammerfest och Vadsö, likaså finnes förbindelse mellan
Köpenhamn samt Island och Grönland. Längs Sveriges
hela kust finnes en rad i hvarandra ingripande
ångbåtslinier; derjämte uppehålles direkt förbindelse
från Stockholm, Göteborg och Malmö till en mängd
utländska större platser. En engelsk linie går genom
Magalhães sund till Valparaiso och Panama. Indiska
hafvet och Stilla hafvet ända till Japan och
Australien befaras reguliert af engelska, holländska,
spanska m. fl. nationers ångare. Ingen kust, ingen
större sjöstad i verlden är numera utan regelbunden
ångbåtsförbindelse med de förnämsta sjöstäder i
Europa, och vissa städer bilda liksom knutpunkter, som
anlöpas af snart sagdt hela verldens ångbåtsflottor;
sådana äro bl. a. Liverpool, Southampton, Hamburg,
Alexandria och Suez. I de register, som årligen
utgifvas af »Lloyd» (se d. o. Bd IX) i London och
»Veritas» (se d. o.) i Paris upptagas namnen på
verldens flesta fartyg, deras egare m. m. Enligt
Bureau Veritas’ »Répertoire general» för 1893–94
funnos öfver 10,600 handelsångare om sammanlagdt
15,000,000 tons brutto drägtighet (i dessa siffror
medräknas icke ångfartyg om mindre än 100 tons
drägtighet). Af dessa kommo på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
