Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ålagd. Hans vetenskapliga intresse måste dock dela
sig mellan astronomien, hvilket ämne hans akademiska
tjenst omfattade, och fysiken, dit han af böjelse
drogs. Som likväl de instrumentala hjelpmedlen å
såväl observatoriet som fysiska kabinettet voro
på denna tid föga tillfredsställande, blefvo hans
arbeten att börja med af rent teoretisk natur, hvarvid
dock utan all fråga fysiken tog brorslotten af hans
arbete. Emellertid var han långt ifrån overksam på
det astronomiska området. Hans i detta ämne utgifna
skrifter äro: Ad theoriam cometarum additamenta
(1843), En blick på astronomiens öden och framtid
(1847), En blick på de senaste upptäckterna inom
astronomien (1849), Om solförmörkelsen (1851), Om
etherns motstånd och småplaneternas attraktioner
(1854), Om det foucaultska experimentet att bevisa
jordens rotation (s. å.) och Sur deux inégalités d’une
grandeur remarquable dans les apparitions de la comète
de Halley (1862). — Af hans under tiden 1840–50
utgifna skrifter i fysik finner man, att hans sträfvan
vid den tiden gick ut på att närmare studera ljusets
och värmets fenomen. Redan hans gradualafhandling
berörde konisk refraktion (1839). Hans docentspecimen
bar titeln De theoria lucis calorisque (1839), och
likaledes under form af disputationer utgaf han Försök
till en mathematisk theori för det thermometriska
värmet (1848–54; oafslutad). Hans stora afhandling
Mémoire sur la polarisation rectiligne et la double
réfraction des cristaux à trois axes obliques infördes
1850 i Vetenskapssocietetens »Acta». Alla dessa
arbeten vittna om en synnerligt stor beläsenhet inom
dithörande ämnen, om ovanlig idérikedom och sällspord
förmåga att med hvarandra kombinera olika slags
fenomen. På grund af sin uteslutande teoretiska natur
och koncisa form lyckades dock dessa hans arbeten
icke genast tillvinna sig tillbörlig uppmärksamhet
från den vetenskapliga verlden. De innehålla dock
antydningar i en mängd frågor, hvilka längre fram,
åtminstone delvis, blefvo föremål för särskilda
undersökningar å Å:s sida.
Behofvet att i någon mån få egna sig åt experimentella
undersökningar sökte Å. under sin första tid
såsom astronomie observator tillfredsställa genom
magnetiska observationer vid de resor rundt om
i landet, som han då företog. Likväl fick han
aldrig tid att beräkna, än mindre att redigera
och till trycket bringa det rikhaltiga material,
som sålunda under årens lopp samlades. Deremot
blef honom anförtrodt att bearbeta de under svenska
fregatten »Eugenies» världsomsegling 1851–53 utförda
magnetiska observationerna, hvilket arbete, bestående
i konstantbestämningar och erforderliga beräkningar,
med långa afbrott sysselsatte honom under 20 års
tid. Arbetet utgafs på svenska och franska under
titeln »Kongl. svenska fregatten Eugenies resa omkring
jorden»; de ifrågavarande magnetiska observationerna
innehållas i 3:dj e delen: Fysik. Vetenskapliga
iakttagelser (1858–74). — De af prof. Rudberg redan
1837 anordnade observationerna å jordtermometrarna
fortsattes efter Rudbergs död till 1846 af bl. a. Å.,
hvilken i sin Mémoire sur la température de la terre
à differentes profondeurs (1851–55) angifvit
beräkningen af dessa observationer och redogjort för
de ur dem vunna resultaten. Värmefortplantningen i
metallstänger utgjorde under en längre tid föremål
för Å:s flitiga undersökningar, hvarvid en ny,
af honom uttänkt observationsmetod, bestående i
periodiska upphettningar och afkylningar, visade
sig leda till en pålitlig bestämning i absolut mått
af värmeledningsförmågan hos metaller, oberoende af
deras strålningsförmåga. Dithörande undersökningar,
hvilka tilldrogo sig mycken uppmärksamhet i utlandet,
återfinnas i hans Recherches sur la conductibilite des
corps pour la chaleur (1861), Ny method att bestämma
kroppars ledningsförmåga för värme (s. å.) och Om
kopparns och jernets ledningsförmåga för värme vid
olika temperatur (1862).
I sin 1850 utgifna afhandling Om de monoklinoëdriska
kristallernas molekulära konstanter redogjorde
Å. för sina bestämningar af de 3 brytningsindices,
klangfigurerna, ledningsförmågan för värme i olika
riktningar, utvidgningen m. m. hos kristalliserad
gips, hvilka undersökningar tillvunnit sig allmänt
och välförtjent erkännande. Ännu märkligare voro dock
hans 1853 offentliggjorda Optiska undersökningar,
hvilka, i den mån de blefvo för utlandet bekanta,
grundlade Å:s sedermera så stora vetenskapliga
anseende. Han studerade nämligen vid denna tid den
elektriska gnistans spektrum och fann detsamma
sammansatt af tvänne särskilda spektra, det ena
tillhörande den gas, hvari gnistan fick öfverhoppa,
det andra den metall eller det ämne, hvaraf
polytan bestod. Lägges dertill den af Å. gjorda
iakttagelsen att en kemisk förening af tvänne
metaller vid förgasning i den elektriska gnistan
ger båda metallernas spektrallinier äfvensom att en
sammansatt gas ger samma linier i spektrum som hans
beståndsdelar, så inses lätt hvilken vigtig grund
han derigenom lade till den nya gren af optiken,
benämnd »spektralanalys», som få år derefter genom
Kirchhoffs och Bunsens gemensamma arbeten bragtes till
användning. I samma afhandling uttalar Å. den nu så
vigtiga absorptionslagen, att nämligen en kropp är
i stånd att absorbera just de ljussorter, som den i
glödande tillstånd kan utsända; och då han ytterligare
tillägger, att vid jämförelsen mellan solspektrum och
det elektriska spektrum, de i sin helhet betraktade
gifva det intryck, som vore det ena spektrum en
så att säga ömvändning af det andra, så berör han
så nära som möjligt de vigtiga frågor, hvilka kort
derefter ledde till den i och för sig och ännu mera
genom sina vigtiga följder så uppseendeväckande
förklaringen af de fraunhoferska liniernas uppkomst
i solspektrum. Derför anses ock Å. med rätta vara
en bland dem, hvilka stodo den gjorda upptäckten
närmast och genom sina grundläggande arbeten gifvit
så kraftiga impulser åt dessa undersökningar, att
upptäckten af spektralanalysen föll snart sagdt som en
mogen frukt i händerna på dem, som närmast derefter
upptogo ämnet till bearbetning. Också har Å. till
sist vunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
