Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänt erkännande för sina gedigna arbeten, och
hans ryktbarhet ökades ännu mera genom hans många
fortsatta undersökningar på detta område. Bland
dessa bör i främsta rummet här nämnas hans 1868
utgifna Spectre normal du soleil (med Atlas),
hvilket arbete innehåller hans på gitter-mätningar
grundade våglängdsbestämningar för de vigtigaste
af solspektrets fraunhoferska linier; i hans Atlas
äro dessa liniers lägen för första gången angifna
efter våglängder och dermed befriade från hvarje
godtycklig skala. Denna Atlas har sedan dess
öfver hela verlden tjenat som grundval för alla
senare våglängdsbestämningar, till följd hvaraf
beskaffenheten af en gifven ljussort först då ansetts
vara till fullo bestämd, när den blifvit angifven
i »Å:s enheter», och sagda Atlas skulle sannolikt
under lång tid fortfarande kommit att ega samma
betydelse, derest icke det begagnade metermåttet,
användt för uppmätning af gitterbredden, olyckligtvis
varit behäftadt med några små fel, hvilka inför de
stigande anspråken på noggranhet icke ansetts kunna
negligeras. — Öfver norrskenets spektrum, hvilket
Å. först af alla lyckades observera, skref han en
uppsatts i Jubelbandet af Poggendorffs Annaler samt
meddelade derstädes, liksom i några franska journaler,
vissa resultat från sina undersökningar angående de
enkla gasernas spektra. Ett större arbete, rörande
metalloidernas spektra, var tillämnadt och delvis
färdigt, men hann ej fullbordas, medan Å. lefde.
Såsom akademisk lärare viste Å. intressera sina
åhörare för sitt ämne; men såsom hans största
förtjenst dervidlag torde böra framhållas, att han
är den förste, som vid svenskt universitet infört
fysiska laborationer för de studerandes räkning,
hvarvid desse under lärarens ledning sjelfva
få utföra för dem lämpliga experiment och ur
de anställda mätningarna beräkna resultaten. —
Å:s stora vetenskapliga förtjenster förvärfvade
honom ledamotskap af en mängd lärda samfund såväl
inom som utom fäderneslandet. Han blef ledamot af
Vetenskapsakademien 1850, af Vetenskapssocieteten
i Upsala 1851, af Fysiografiska sällskapet i
Lund 1866, af preussiska Vetenskapsakademien
i Berlin 1867, af Royal society i London 1870,
af Videnskabernes selskab i Köpenhamn 1873 och af
franska vetenskapsakademien (Institut de France)
i Paris s. å. Af Royal society erhöll han 1872 för
sina arbeten inom optiken och värmeläran Rumfordska
guldmedaljen, hvilken utmärkelse förut icke
tillfallit någon svensk. — Se »Lefnadsteckningar
öfver kongl. svenska Vetenskaps akademiens
efter år 1854 aflidna ledamöter» (II, 1878–85).
R. Th–n.
2. Ångström, Carl Arendt, mekaniker, den föregåendes
broder, född d. 23 Okt. 1821 på Lögdö bruk i Medelpad,
blef student i Upsala 1841, deltog såsom frivillig i
danska kriget 1848, aflade filos. kandidat-examen
1851 och genomgick 1851–53 Falu bergsskola,
hvarefter han i slutet af sistnämnda år öfvertog
disponentbefattningen vid Tabergs grufvor i Värmland
och 1854 antogs till ingeniör på Jernkontorets
mekaniska stat. S. å. promoverades han till
filos. doktor. 1864 utnämndes han till professor
i tillämpad mekanik vid Teknologiska institutet
i Stockholm och vardt tillika, efter bergsskolans
flyttning dit från Falun, 1869 lärare i bergsmekanik
vid sistnämnda läroanstalt, hvilka värf han
fortfarande utöfvar vid Tekniska högskolan. Å. har
konstruerat maskiner och byggnader för grufvor
och jernhandteringen, medverkat till införande af
strålturbiner, infört användningen af säkerhetständrör
vid bergssprängning, uppfunnit metoden att
med begagnande af deviationskompass verkställa
undersökning af jernmalmsfälts läge och utsträckning
samt konstruerat sjelfmassage-apparater m. m. Han
har framlagt plan samt åstadkommit undersökning och
förslag (1863–64) till anläggning af en jernväg
från Falun till Vestkusten, hvilken plan sedermera
realiserats af andra personer, vidare uppgjort
förslag till koncentrering af Uddeholms bolags
jerntillverkning vid nya verk anlagda vid Hagfors,
till anläggning af Bångbro m. fl. jernverk, till
anläggning af ett större stålmanufakturverk vid
Tunafors invid Eskilstuna m. m. För dylika arbeten
har han företagit resor på kontinenten samt i
England och Amerika. Vid såväl industriutställningar
(i Stockholm 1866, i Köpenhamn 1868 och 1888) som
verldsexpositioner (i Wien 1873, i Filadelfia 1876)
har han fungerat såsom prisdomare å maskinafdelningen,
så ock vid de allmänna landtbruksutställningarna
i Göteborg och Malmö. Å. valdes 1869 till ledamot
af Vet. akad., som 1873 tillerkände honom det
wallmarkska priset. Medstiftare af Ingeniörföreningen
(1865), var han dennas sekreterare ända till
dess upphörande, 1891, och redigerade de 25
årgångarna af dess förhandlingar. Å. har äfven
varit verksam såsom författare inom sitt fack och
skrifvit bl. a. Handbok för beräkning och byggnad af
turbiner och turbin-pumpar (1880), Anordningen af de
vid jernhandteringen begagnade valsverken (1884),
Beräkning och konstruktion af kolfpumpar (1889)
förutom en mängd uppsatser i »Jernkontorets annaler»
m. m. samt bearbetat Reuleaux’ »Konstruktören»
(1863–64; ny uppl. 1877 och supplement 1893) och
Uhlands »Fickhandbok för maskin-ingeniörer och
konstruktörer» (1883; ny uppl. 1892).
Angtröskverk. Se Tröskning, sp. 874.
Ängturbin kallas en ångmaskin, vid hvilken ångan
verkar på samma sätt som vattnet i en turbin, eller,
med andra ord, en turbin, vid hvilken i stället
för vatten användes vattenånga. Flere gånger och
sedan lång tid tillbaka har man gjort försök att
konstruera dylika ångmaskiner, men det är först på de
senaste åren, som man i detta hänseende vunnit fullt
tillfredsställande resultat. I främsta rummet bör
omnämnas den af den svenske ingeniören C. G. P. de
Laval 1892 uppfunna ångturbinen, hvilken visat
sig ega verkligt praktiskt värde och redan vunnit
icke obetydlig användning. Denna maskin är en axiel
strålturbin (se Turbin), bestående af ett skifformigt
hjul, hvilket roterar kring en axel, och vid hvars
omkrets finnes ett stort antal skoflar. Ångan kommer
genom ett munstycke, som bildar en liten vinkel mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
