- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
455-456

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åreskutan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ligger Åre station på den längs sjöns norra strand
löpande tvärbanan genom Jämtland, 106 km. från
Östersund och 56 km. från Storlien, 378 m. öfver
hafvet. Platsen har under de senare åren blifvit rätt
mycket besökt af turister, och den har af läkare
rekommenderats som en synnerligen lämplig kur- och
rekreationsort för svaga och sjukliga.

Åreskutan, högsta fjälltoppen på det i Jämtland
mellan Kallsjön i n. ö. och Åresjön i s. v. belägna
Åreskutfjället. Detta sammanhänger visserligen med
den stora skandinaviska fjällryggen, men genom sin
ansenliga höjd öfver den omgifvande trakten framstår
det såsom ett isoleradt bergparti, af omkr. 120
qvkm. areal. Toppens höjd är 1,472 m. öfver hafvet och
1,000–1,100 m. öfver de angränsande sjöarna. Berget
uppnår ej snögränsen, men i dess högre belägna klyftor
qvarligger dock snön året om och ger näring åt flere
smärre vattendrag. På södra sluttningen, med dess
för denna breddgrad oväntadt rika växtlighet, ligga
flere byar, på den norra, der naturen är kargare,
endast Huså kopparverk och Fävikens by. Från toppen
(Sv. turistföreningen uppsatte der 1892 en fjällhydda)
har man den mest storslagna utsigt, som omfattar
såväl Storsjöns leende stränder som de snöklädda
fjällen. Som berget är jämförelsevis lätt att bestiga,
besökes det mycket af resande. Under de senaste
åren har det blifvit en omtyckt vistelseort för
många, som af helsoskäl böra inandas den friska
fjälluften. — Fjällets hufvudmassa utgöres af
kristalliniska skiffrar, nämligen öfverst en gneis,
derunder hornblendeskiffer, glimmerskiffer och
qvartsitskiffer, eller de s. k. »fjällskiffrarna»,
hvilka i öfrigt förekomma öfver stora områden
af fjällsträckningarna längs riksgränsen. Å:s
fot består deremot af en, in under fjället svagt
stupande, mäktig bädd lerskiffer med kalkstenslager,
innehållande åtskilliga förstenade lemningar af
koraller, sjöliljor m. m. och tydligen tillhörande
silursystemet. Huruvida äfven de förenämnda,
ofvanliggande, kristalliniska bergarterna, som
hafva mycken likhet med urformationens, tillhöra
silurbildningen och verkligen äro yngre än de
fossilförande lagren vid fjällets fot, eller om de,
oaktadt sitt läge, i sjelfva verket äro äldre och
kommit att erhålla sin nuvarande plats ofvanpå
silurlagren genom öfverskjutning (se d. o.) i
samband med bergskedjebildningen, dessa frågor hafva
mycket diskuterats bland geologerna, men någon slutlig
lösning torde icke kunna anses ännu vara uppnådd.
A. G.         E. E.

Årfotade foglar, Steganopodes, zool., en ordning
inom foglarnas klass, hvilken utmärker sig genom
fötternas egendomliga bildning, i det alla fyra tårna
sinsemellan äro förenade genom en simhud. Näbben
är vanligen lång. Ansigtet är stundom naket och
svalget uttänjbart. Underbenet är fjäderbeklädt,
tungan ofta förkrympt. Skelettet utmärker sig
genom en hög grad af pneumaticitet. Denna ordning
innefattar jämförelsevis få arter (omkring 60),
hvilka företrädesvis bebo varmare trakter. Alla äro
stora eller medelstora foglar och lefva i närheten af
vatten. De lifnära sig i synnerhet af fisk, som de
fånga genom att störtdyka eller simdyka. Somliga
(fregattfoglarna) anses som de bästa flygarna
bland simfoglarna. I allmänhet röra de sig med
stor färdighet i vattnet; dock kunna de, tack
vare den väl utbildade och lågt sittande baktån,
äfven gripa omkring trädgrenar. Boet är öppet
och lägges på klippor eller i träd. Båda makarna
rufva vexelvis äggen, hvilka till antalet äro
1–4. Ungarna födas blinda och vanligen nakna; de
erhålla dock snart en tät, hvit dunbeklädnad. De
vigtigaste dithörande slägtena äro skarfvar
(Phalacrocorax), tropikfoglar (Phaëton), fregattfoglar
(Tachypetes), pelikaner (Pelecanus) och hafssulor
(Sula). L–e.

Årgång. Se Årsgång.

Århus. Se Aarhus.

Årkesta (fordom Orkasta). Se Orkesta.

Årliga hjelpen. Se Byggningshjelpen.

Årliga hästar. Se Fodring.

Årliga räntan, detsamma som jordeboksränta (se
d. o.).

Årlig variation. Se Årskurva.

Årman (Isl. ármaðr), fornnordisk benämning på
en person, som stod i en annans tjenst såsom
förvaltare af hans egendomar och uppsamlare af
hans inkomster. Dylika förtroendemän voro vanliga
hos konungen, ärkebiskopen och i synnerhet hos
biskoparna, för hvilkas räkning de skulle indrifva
bötesmedel för öfverträdelse af kyrkolagarna.
E. H.

År och dag. Se Natt och år.

Åros. Se Aros.

Årsberäkning, kamer. Se Byggnadsskyldighet, sp. 1402.

Årsbokstaf. Se Kontrollstämpling.

Årsflyttning. Se Flyttning 2.

Årsgång (Fornsv. ars ganger). 1. I dial. (»årgång»)
årets större eller mindre fruktbarhet, årsväxt, äring
(»god årgång», »svag årg.»). — 2. Att gå årsgång
var i Sverige en urgammal och på sina ställen,
t. ex. i Småland, ända in i 19:de århundradets början
qvarlefvande plägsed att genom nattliga vandringar,
under hvilka vissa bestämmelser måste noga iakttagas,
söka vinna kännedom om kommande tilldragelser under
det följande året. De nätter, som bättre än andra
lämpade sig för årsgång, voro Tomasmässo-, jul-,
Stefansmässo-, nyårs- och trettondagsnatten, men
äfven midsommarnatten och än mer Lucianatten voro
tjenliga dertill. Vandringen ställdes alltid till någon
kyrkogård. Årsgångaren borde ej hafva sett eld under
samma dags lopp. Han måste vara fastande och besjälad
af djupt allvar; han fick ej helsa på en mötande,
ej tala, ännu mindre skratta o. s. v. Såg han grafvar
uppkastas på kyrkogården, stundade farsot. Fick han
se små män (dvärgar, nissar) bära sädes-kärfvar,
eller såg han möss draga hölass, var god årsväxt att
vänta. Hörde han det huggas i skogen, eller såg han
väpnade män rida på vägarna, stod krig för dörren
o. s. v. När någon sålunda på regelrätt vis hade gått
årsgång i sju år, mötte han den sista natten han var
ute i sådant ärende en ridande man (Oden?), som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free