Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åreskutan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åsarp. Se Norra Åsarp och Södra Åsarp.
Åsa-Tor, Nord. mytol., ett i isländska källor stundom
förekommande namn på guden Tor (se d. o. och Åsar).
Åsbjörn (Fornn. Ásbjörn, nyare D. Esbern, Esben,
Sv. form Jesper), nordiskt mansnamn. Mera bemärkta
bärare af namnet äro 1. Å. pruði, en dansk,
fosterbroder till den för sin kroppsstyrka ryktbare
isländaren Orm Storolfsson, blef enligt sagan
fången och pinad till döds af ett troll, som
bodde i Nord-Möre i Norge. Han fick en hämnare
i Orm. — 2. Å. Selsbane, en ung högättad man från
Halogaland i Norge, vågade döda en Olof den heliges
årman (förvaltare) Tore Sel under konungens egna
ögon. Endast genom sin frände, den mäktige bonden
Erling Skjalgssons hotande förbön slapp han undan
konungens vrede. Sedermera blef han dock ihjelslagen
med konungens goda minne, hvilket dråp medverkade
till böndernas resning emot konungen.
Åsbo. 1. Socken i Östergötlands län, Göstrings
härad. Areal 12,386 har. 2,366 innev. (1892). Å. utgör
ett till egaren af Strålsnäs patronelt pastorat,
Linköpings stift, Göstrings kontrakt. — 2. Härad. Se
Norra Åsbo 1 och Södja Åsbo härad. — 3. Kontrakt. Se
Norra Åsbo 2 och Södra Åsbo kontrakt.
Åsbro, Nord. mytol., ett i isländska källor stundom
förekommande namn på regnbågen. Jfr Bäf-rast och Åsar.
Åsbräcka, socken i Elfsborgs län, Flundre härad. Areal
1,044 har. 326 innev. (1892). Annex till Romeled,
Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt.
Åseda (Åsheda), socken i Kronobergs län, Uppvidinge
härad. Areal 26,368 har. 3,085 innev. (1892). Å. utgör
ett konsistorielt pastorat, Vexiö stift, Uppvidinge
kontrakt.
Åse härad, i Skaraborgs län, ingår i Åse, Viste,
Barne och Laske domsaga och i Barne fögderi samt
omfattar socknarna Särestad, Täng, Håle, Flo, Ås,
Sal, Vänersnäs, Tun, Karaby, Friel. Areal 23,794
har. 7,348 innev. (1892).
Åsele, socken i Vesterbottens län, Åsele
lappmarks tingslag. Areal 3,378 qvkm. 3,425
innev. (1892). Å. utgör ett konsistorielt pastorat,
Hernösands stift, Södra lappmarkens kontrakt.
Åsele lappmarks tingslag, i Vesterbottens län, ingår
i Vesterbottens Vestra domsaga och Vesterbottens
läns lappmarks fögderi samt omfattar socknarna
Åsele, Fredrika, Vilhelmina, Dorotea. Areal 16,355
qvkm. 12,612 innev. (1892).
Åsenhöga, socken i Jönköpings län, Mo härad. Areal
12,960 har. 1,357 innev. (1892). Å. bildar med
Källeryd ett konsistorielt pastorat, Vexiö stift,
Vestbo kontrakt.
Åsgeir (Fornn. och Isl. Ásyeir), fornnordiskt
mansnamn. Se Ansgar.
Åsgropar, geol., de större eller mindre,
dels trattformade, dels ovala, dels rännformade
fördjupningar eller gropar, som ganska allmänt
förekomma i rullstensåsar (se d. o.) eller mellan
dessas olika ryggar. Djupet vexlar mellan 5 och 30
meter. Ej sällan är åsgroparnas botten fylld med torf,
flerestädes äfven af en vattensamling, en liten sjö
eller en tjärn. E. E.
Asgård, Nord. mytol., åsagudarnas hemvist. Jfr Åsar.
Åsgårdsrejd. Se Vilda jagten.
Asgårdsstrand. Se Aasgaardsstrand.
Åsheda. Se Åseda.
Ås härad, i Elfsborgs län, ingår i Ås och
Gäsene domsaga samt Kullings fögderi och omfattar
socknarna Rångedala, Toarp, Espered, Tärby, Varnum,
Brämhult, Gingri, Södra Ving (med Töfve), Härna,
Fenneslunda, Grofvare, Hällstad, Murum, Södra
Vånga, Möne, Kärråkra. Areal 46,147 har. 11,031
innev. (1892).
Åska (Fornsv. asikia, asaekyn, af ett
Forn-nord. ás-ekja = åsens, gudens, d. v. s. Tors,
åkning), fys., meteor. En elektrisk urladdning mellan
tvänne oliknämnigt laddade moln eller mellan ett moln
och marken kallas blixt och det blixten beledsagande
dundret åska (åskdunder, åskdön, åskknall, tordön;
D. torden). Vid urladdning till marken säges
blixten eller åskan »slå ned» (åskslag). Blixtskenet
benämnes stundom åskvigge eller åskstråle; den förra
benämningen torde härstamma från den tid, då man
trodde, att åskdundret uppstod, när Tor körde med
sina bockar, och att skenet framkallades af de viggar
(jfr Torvigge), som han slungade mot jättarna. Att
åskdundret i vanliga fall består i ett långdraget
mullrande (»rullande») och ej, såsom vid urladdning af
en laddflaska, i en enda knall, anses bero på ljudets
upprepande genom reflektion (eko) från molnbankar,
marken och bergsträckningar på denna. En annan orsak
kan ligga deri att den väg, som blixten passerar,
kan vara ganska lång och ljudet af åskknallen, ehuru
i sjelfva verket liktidigt på alla punkter af banan,
af denna anledning på skilda tidpunkter når fram
till observatörens öra. — En antaglig förklaring
af uppkomsten af åskväder är lemnad af Svante
Arrhenius. Man har funnit, att vissa med negativ
elektricitet laddade kroppar, särskildt amalgamerad
zink, urladdas, om de belysas med ultraviolett ljus,
och detta faktum har tillskrifvas den omständighet att
kroppens yta under belysningens inverkan sönderdelas
och små partiklar bortstötas, dervid medförande
den elektriska laddningen. På sista tiden hafva de
tyske forskarna Elster och Geitel påvisat, att samma
egenskap, om ock i mindre grad, tillkommer vissa
på jordytan allmänt förekommande ämnen, särskildt
granit. Under sommaren, när solen står högt, och dess
strålar således hafva endast ett jämförelsevis tunnt
luftlager att passera, är det till jorden framkommande
solljuset betydligt rikare på ultravioletta
strålar än under vintern, då dessa strålar till
stor del absorberas af luften. Då nu jorden, såsom
observationerna på den s. k. »luftelektriciteten»
(d. v. s. potentialskilnaden mellan en punkt i luften
och jordytan) visa, är försedd med en betydande
laddning af negativ elektricitet, så utströmmar en
del af denna under sommaren i luften och laddar de
lägsta molnen. Denna laddning blir ojämnt fördelad,
och deraf förklaras de i form af åskväder uppstående
urladdningarna. I öfverensstämmelse med denna teori är
den observerade potentialskilnaden mellan en gifven
punkt i luften och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
