Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åskby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embetsbröder (3 delar). Efter Å:s död utkommo
Predikningar och religionstal (1846). J. P.
Åsum. Se Norra Åsum och Södra Åsum.
Åsunda härad, i Upsala län, ingår i Upsala läns södra
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Tillinge,
Svinnegarn, Enköpings-Näs, Teda, Sparrsätra, Bred,
Vårfrukyrka. Areal 24,350 har. 6,300 innev. (1892).
Åsunda kontrakt, i Upsala stift, omfattar de 5
pastoraten Enköpings stad och Vårfrukyrka; Tillinge
och Svinnegarn; Enköpings-Näs; Teda; Sparrsätra och
Bred. Areal 25,534 har. 9,665 innev. (1892).
Åsunden. 1. Insjö i Kinda härad, Östergötland. Med
en längd i n. och s. af nära 30 km., har sjön
mycket olika bredd, sönderflikad som den är i
större och mindre fjärdar, förenade genom smala
sund. Södra delen, med i allmänhet 2–4 km. bredd,
förgrenar sig åt s. i Horns- och Hycklingevikarna,
åt n. ö. i Björkfors- och Oppebyvikarna. Norra delen
utgöres af en 16 km. lång, smal vik, med en bredd,
vexlande mellan 2 km. och 100 m. Sjön har en mängd
öar. Omgifningarna äro vackra och omvexlande. Höjd
öfver hafvet 85,5 m. Areal 46 qvkm. Sjön genomflytes
af Stångån och upptager flere smärre vattendrag,
bland hvilka det största, vid Björkfors, är aflopp
för sjöarna Björken, Nedre och Öfre Ämmern samt
Fölaren. Nära utloppet i n. står sjön i förbindelse
med den vid samma höjd belägna, 10 km. långa sjön
Ämmern. Genom Kinda kanal förmedlas sjöfarten med
Linköping. — 2. Insjö i Redvägs och Kinds härad,
Vestergötland, belägen vid 163,8 m. höjd öfver hafvet,
har en längd i n. och s. af 22 km., med en bredd af
1–2,5 km. Areal 35,5 qvkm. Sjön, som genomflytes af
Ätran, består af två skilda delar, af hvilka den norra
har mycket kuperade och särdeles vackra omgifningar,
der bergen flerestädes nå 100–140 m. öfver sjöns
yta. Den sydligare delen, äfven kallad Yttre Å.,
är genom Fästeredssund förenad med den norra och
omgifves af jämna, ofta sanka marker. Vid sjöns
n. ände ligger staden Ulricehamn. Om slaget på sjön
Å:s is se Bogesund. A. G.
Åsvär. Se Aasvär.
Åsynja. Se Åsar.
Åsädesrätten. Se Hemmansklyfning.
Åsön. Se Stockholm, sp. 590.
Åtal, jur., ett vid domstol framstäldt yrkande om
straffs ådömande för en begången förbrytelse. I
allmänhet är åtal förutsättning för rättegång och
dom i brottmål; dock åligger det, enligt 4 kap. 1
§ rättegångsbalken, domstol att när »allmänt rykte
angående groft brott uppkommit» af egen drift anställa
ransakning. Åtalet är äfven så till vida bestämmande
för ransakningen och domen, som domaren icke eger
utsträcka rättegången till annat än den åtalade
gerningen. Deremot eger domstolen full frihet att
vid brottets bedömande tillämpa det lagrum den finner
vara det rätta, äfven om åtalet påyrkat tillämpning
af ett annat. I. Afz.
Åtalsrätt, jur., rätt att åtala brott, tillkommer
enligt svensk lag dels målsegande, dels offentlig
åklagare och är endast undantagsvis
— i fråga om vissa näringsförbrytelser, t. ex. olaga
bränvinsutskänkning — medgifven enhvar medborgare. Den
offentliga åklagarens och målsegandens inbördes
befogenhet i fråga om åtalet är vid olika
brott olika. I några fall — vid de flesta slag
af ämbetsbrott — eger endast den förre åtala, i
åtskilliga andra — väsentligen i ringare brottmål
— är åtalsrätten förbehållen målseganden ensam;
men i flertalet fall eger såväl den ene som
den andre föra talan, dock så att vid vissa slag af
brott offentlig åklagare icke eger tala, med mindre
målseganden angifvit brottet till åtal eller sjelf
anhängiggjort sådant. I sistnämnda fall eger
åklagaren likväl sjelfständigt fullfölja åtalet,
äfven om målseganden återkallar angifvelsen, såvida
den tilltalade då redan svarat i målet eller bevisning
blifvit vid domstolen mot honom förebragt; och
har på målsegandens eget åtal ransakning börjat, eger
åklaren fullfölja målet, oaktadt målseganden
nedlägger sin talan. Att i de fall, der
åklagare eger utan målsegandes angifvelse åtala —
hvilka brott sägas »höra under allmänt åtal»
— målsegandens tillbakaträdande icke inverkar
på målets fullföljd, är uppenbart. Enligt vissa
främmande rättegångsordningar eger den offentlige
åklagaren pröfva huruvida med afseende å
förekommande särskilda omständigheter det
må finnas lämpligt att låta åtal uteblifva
(den s. k. »opportunitetsgrundsatsen»).
Den svenska processrätten omfattar deremot den
s. k. »legalitetsgrundsatsen», enligt hvilken
det åligger åklagaren såsom ämbetspligt
att utföra åtal i hvarje fall, der åtalsrätt
tillkommer honom, såvida han finner sannolika
skäl för misstanke om brottslighet föreligga.
Utan sådana skäl må han deremot icke anställa
åtal, äfven om vederbörande målsegande påyrkar sådant.
I. Afz.
Åtbördsspråk (teckenspråk) är det meddelelsemedel,
som genom åtbörd (gest) och mimik söker att
återgifva uttrycken för tanken, likasom talspråket
gör det genom språkljuden. Atbördsspråkets medel äro
händernas, armarnas och kroppens olika rörelser samt
ansigtsuttrycket och ögat (»själens spegel»). —
Det är i synnerhet den döfstumme, som af naturen
fått detta meddelelsemedel i ersättning för
förlorad hörsel- och talförmåga, och det år också
i döfstumanstalterna, som detta »språk» fått sin
högsta utbildning. Man skiljer mellan tvänne slag af
åtbördsspråk: det naturliga och det konventionella
(metodiska). Det naturliga åtbördsspråket har,
oberoende af någon undervisning i abnormskola, af sig
sjelf utbildats bland de döfstumme och återgifver de
karakteristiska egenskaperna hos personer, djur och
ting eller i de handlingar, som skola framställas. Så
t. ex. återgifves prest med man (med prestkrage), ko
med djur, horn, mjölka, hus genom händernas ställning
till hvarandra, så att de bilda först
tak, sedan väggar (⇑), dricka genom högra
handens hållande, som om ett glas omfattades, och
förande till läpparna, o. s. v. Det konventionella
åtbördsspråket, som utbildades af döfstumlärare i
Frankrike i början af 1800-talet, afviker från det
naturliga deri att dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
