Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återbrytande af dom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkämpar sökte åt detsamma gifva talspråkets
materiella omfång och logiska karakter, en utveckling,
som är fullkomligt stridande mot detta språks natur. —
Åtbördsspråket återgifver ej satsen ord för ord,
utan sammanfattar innehållet genom återgifvande
af hufvudorden. På samma sätt som målaren söker
på duken framställa den ena eller andra bilden,
gifvande allt sin rätta karakter och plats, så
kan man säga, att den döfstumme i sitt språk är en
»friluftsmålare», som med icke mindre noggranhet
och gripande sanning medelst åtbörden och mimiken
målar sina taflor. Och såsom målaren med raska drag
kastar ut konturerna till taflan och sedan ingår i
detaljerna, så framställer ock den tecknande först
den plats, der handlingen skall försiggå, ställer
derefter de personer, som deri skola deltaga, på
sin rätta plats och återger slutligen noggrant de
handlingar, som af dessa skola utföras. På dessa
tre grundprinciper beror åtbördsspråkets klarhet
vid framställningen. I det naturliga åtbördsspråket
saknas bestämd artikel, de flesta pronomina, particip,
passiv form och konjunktioner. Substantivens genus
och kasus betecknas ej häller, såvida man ej vill
särskildt framhålla könet, hvilket då sker med ett
tillägg till föremålet af »man» eller »qvinna», som
dock nyttjas endast om personer (och djur), aldrig om
växter och liflösa föremål. Flertal betecknas genom
ett upprepande af gesten eller genom att tillägga
tecknet för ordet »flere». För verbets tidsformer
finnas närvarande, förfluten och tillkommande tid;
de båda senare uttrycker man genom att till verbet
lägga »förut» eller »framdeles». Vid återgifvande
af t. ex. en berättelse, hvars handling är förlagd
till förfluten tid, börjar densamma med att angifva
tidpunkten genom ett »förut» eller »för länge sedan»
och fortgår sedan i presensform, som då blir ett
slags historiskt presens. Passiv form förändras
till aktiv. För prepositionerna finnas i allmänhet
ej särskilda åtbörder, enär de oftast inbegripas
i sjelfva gesten, t. ex. jag går till kyrkan,
jag stiger uppför trappan o. s. v. Adverbet
återgifves med motsvarande adjektiv. — Men ej blott
de döfstumme nyttja åtbördsspråket. I större eller
mindre utsträckning finner man det användt såväl
bland söderns varmblodiga, lifliga folk som hos
Amerikas indianer. Och barnet, som sträcker armarna
mot modern, säger ju dermed hvad dess mun ej mäktar
uttala. Allbekant är slutligen åtbördsspråkets
(gestens och mimikens) stora betydelse för
skådespelarekonsten; pantomimen t. o. m. nyttjar
enbart detta uttrycksmedel.
Det s. k. handalfabetet, »kirologien» (af
Grek. cheir, hand, och logos, tal) l. fingerspråket,
»daktylologien» (af Grek. daktylos, finger),
medelst hvilket alfabetets bokstäfver återgifvas
genom olika ställningar och rörelser af den ena
handen och fingrarna, är ett bokstafsspråk och ej,
såsom mången tror, ett åtbördsspråk. Det handalfabet,
som med tillägg eller förändringar vunnit den största
spridningen, är det franska, hvars uppfinnare är
den franske döfstumundervisningens grundläggare,
abbé de l’Epée. I Sverige och i Finland nyttjas det i
svenska, hvilket stiftaren af Manilla institut,
P. A. Borg (se denne), skapade, och som skiljer sig
från det förra derigenom att det söker så troget
som möjligt återgifva det latinska alfabetets
bokstafsformer. Inom döfstumundervisningen (jfr
d. o.) användes handalfabetet jämte skriften
för sådana elever, som af en eller annan
orsak ej lämpligen kunna undervisas efter den
s. k. talmetoden. Dennas uppgift, är att lära den
döfstumme att frambringa artikulerade ljud och
således äfven att tala. Åtbördsspråket deremot
nyttjas för de svagast begåfvade döfstumme.
P. A. B.
Återbrytande af dom, jur., ett extraordinärt
rättsmedel, d. v. s. ett rättsmedel, hvaraf en
part endast under åberopande af någon omständighet
af ovanlig beskaffenhet kan betjena sig för att
få en afgjord sak å nyo dragen under domstols
pröfning. Enligt 31 kap. 3 § Rättegångsbalken eger
den, som funnit nya skäl och menar, att dom, som
vunnit laga kraft — dom, emot hvilken ordinarie
rättsmedel icke må användas, — med dessa skäl
kan häfvas, att göra ansökning hos konungen, att
saken må å nyo skärskådas. Ansökningen inlemnas
i Nedre Justitiere vision en och pröfvas af
Högsta domstolen. Finnas de nya skälen vara af
den beskaffenhet, att saken derigenom ställes i
ett förändradt ljus, hänvisas sökanden till den
rätt, som sist dömt i saken. Innan saken der kommer
före, skall sökanden fullgöra hvad i 30 kap. 18 §
Rättegångsbalken är stadgadt angående ställande af
borgen för kostnad och skada samt fullgörande af
dom. Derjämte skall han aflägga ed derpå att han
ej de åberopade skälen förr vetat eller förstått,
att de varit af vigt i saken, och att han ej med
sakens förnyade behandling söker uppehålla och skada
sin motpart i hans rätt, utan tror sig hafva orsak
att yrka på de nya skälens pröfning. Sedan detta är
fullgjordt, låter rätten höra motparten och eger,
derest de nya skälen finnas giltiga, ändra den förra
domen. Jfr Resning 1. L. A.
Återfall i brott. Se Iteration.
Återfallsfeber. Se Febris recurrens.
Återfrysning. Se Regelation och Värme.
Återförsäkring (reassurans) är ett aftal, genom
hvilket en försäkringsgifvare öfverlåter viss andel af
sin ansvarighet på en annan försäkringsgifvare. Inom
alla grenar af försäkringsrörelsen har återförsäkring
tillämpning. Större försäkringar kunna genom
återförsäkring fördelas på flere försäkringsgivare,
hvarigenom undvikes, att enstaka utbetalningar
blifva för mycket betungande såväl för hufvudbolaget,
hvilket i första hand tecknat försäkringen, som ock
för hvar och en af de särskilda återförsäkrarna. De
anstalter, som i första hand teckna försäkringar,
kunna tillika öfvertaga återförsäkringar. Särskilda
anstalter finnas äfven, som uteslutande drifva
aterförsäkringsrörelse. I Sverige förekomma
dock ännu sådana anstalter endast inom sjö- och
brandförsäkringsbranscherna.
Äterförvisning. Se Remiss.
Aterkalleisesignaler, sjöv., vissa på förhand
öfverenskomna eller uppgjorda signaler, med hvilka
permittenter eller båtar återkallas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
