Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äggledarna (ovidukterna). Se Lifmoder - Äggolja, ägg-guleolja, oleum ovorum, ol. vitelli, kan beredas på det sätt att friska ägg kokas fullkomligt hårda - Äggplommon. Se Plommon - Äggpor, mikropyle, zool., bot. Se Ägg, sp. 504, och Fröknopp - Äggspor. Se Oogonium - Äggstaf. Se Kyma - Äggstock (ovarium). Se Lifmoder och Ägg - Äggstocksjukdomar (ovarialsjukdomar). Se Ovariotomi, Underlifslidanden - Ägiljett. Se Aiguillette - Ägina. Se Egina - Ägir, Äge, Isl. Ægir, Nord. mytol. - Ägrett. Se Aigrette - Ägrettan. Se Egrettan - Ährling, Johan Erik Evald - Äkta börd, äkta född. Se Börd - Äkta finkar. Se Finkslägtet - Äkta lins, åkerlins, Ervum Lens. Se ervum och Revalenta arabica - Äkta mannaklöfver. Se Alhagi - Äkta ärenpris. Se Veronica - Äktenskap, en legitim könsförbindelse, hvilken enligt kristen uppfattning ingås för lifstiden och är monogamisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äggledarna (ovidukterna). Se Lifmoder.
Äggolja, ägg-guleolja, oleum ovorum, ol. vitelli, kan
beredas på det sätt att friska ägg kokas fullkomligt
hårda, hvarefter gulorna frånskiljas, skäras sönder
fint och macereras med eter i tillräcklig mängd
(10 gulor begjutas med 120 gram eter) och få stå
under 12 timmar i ett slutet kärl, med omskakning
emellanåt. Etern afhälles sedan, och återstoden af
gulorna macereas med en ny mängd eter, tills all
olja blifvit utdragen. Etermängderna blandas och
underkastas destillation till återvinnande af etern
(ungefår 2/3 af den använda mängden), hvarefter
återstoden hålles flytande i ett s. k. vattenbad,
till dess hvarje spår af eter bortdunstat. Nu
filtreras äggoljan genom papper, och enär oljan har
stor benägenhet att härskna, bör hon fyllas på mycket
små flaskor, hvilka väl korkas och förvaras på ett
kallt ställe, der denna olja snart stelnar med höggul
färg. Då på detta sätt beredd olja skall användas,
måste den värmas, så att hon blir fullständigt
och jämnt flytande. Oljan innehåller ägg-gulans
feta beståndsdelar jämte några andra föreningar,
bland hvilka må nämnas »glycerin-fosforsyra». Den
nyttjas på såriga bröstvårtor och kylsår. Sedan
äldre tider har den äfven ansetts vara ett medel
till stärkande af hårväxten. — Äggolja kan jämväl
beredas genom pressning af stekta ägg-gulor, men
sådan olja är brunaktig och härsknar mycket snart.
O. T. S.
Äggplommon. Se Plommon.
Äggpor, mikropyle, zool., bot. Se Ägg, sp. 504,
och Fröknopp.
Äggspor. Se Oogonium.
Äggstaf. Se Kyma.
Äggstock (ovarium). Se Lifmoder och Ägg. —
Äggstockssjukdomar (ovarialsjukdomar). Se Ovariotomi,
Underlifslidanden.
Ägiljett. Se Aiguillette.
Ägina. Se Egina.
Ägir, Äge (förr stundom oriktigt skrifvet Ögir,
Öge), Isl. Ægir (oriktigt skrifvet Oegir),
Nord. mytol., är ett urgammalt, med ål, T. -ach (i
Salzach och andra flodnamn), Lat. aqua, »vatten»,
beslägtadt ord med betydelsen »det våta» (elementet),
»hafvet», en betydelse, som ännu spåras i åtskilliga
af de äldsta isländska dikterna samt i Eiderns
isländska namn, Ǽgisdyrr, »hafsporten». Under den
nordiska mytologiens glansperiod personifierades
hafvet, och Ä., »Vattumannen», uppfattades då som en
i hafvets stora sal boende gudomlighet. Hans maka är
den falska Rán (»rån»), som med ett nät söker draga
så många menniskor som möjligt ned i djupet. Ä:s och
Ráns döttrar (böljorna) äro till antalet 9 och bära
namn, som tydligt angifva deras naturgrund: Bylgja,
»bölja», Bára, »våg», Unn (jfr det svenska sjönamnet
Unden) o. s. v. Ägirs tjenare Eldir (»eldare»)
och Fimafeng (»flink») passa upp vid hans gästfria
gillen, hvarvid ölet kommer fram af sig sjelf och
guld tjenstgör som lyse. Bland dessa Ä:s gästabud är
särskildt ett beryktadt, nämligen det, vid hvilket
han hade gudarna och gudinnorna till gäster. Enligt
eddadikten Hymiskviða hade Ä. icke för detta gästabud
en tillräckligt stor
bryggkittel, hvarför han bad Tor skaffa en sådan
från jätten Hymir. Sedan Tor utfört detta
uppdrag, egde gillet rum, och dess närmare
förlopp skildras utförligt i eddadikten Lokasenna
(d. v. s. »Loketrätan»). Straxt i början af festen
dräptes Fimafeng af Loke, som retades af det myckna
beröm den flinke tjenaren erhöll. Väl drefs Loke för
detta illdåd af de förtörnade gudarna till skogs,
men han återkom snart, och nu utspann sig mellan
honom och gudarna den intressanta träta eller, rättare
sagdt, samling af smädelser, som gör nämnda dikt till
den fornnordiska mytologiens skandalkrönika. Först
ankomsten af den genom en resa fördröjde Tor bragte
Loke att tystna och aflägsna sig. — Andra namn på
Ä. äro dels Gymir, Gyme, »djupet» — med makan Aurboda
(se Örboda), dottern Gerd och sonen Bele —, dels
Hlér, ett möjligen från det keltiska llyr, »haf»,
lånadt ord, som säkerligen icke har, såsom sägnen
uppger, något att göra med ön Læsø (»ön, som ger lä»)
i Kattegatt. Ad. N–n.
Ägrett. Se Aigrette.
Ägrettan. Se Egrettan.
Ährling, Johan Erik Evald, botanist, Linné-forskare,
född i Brännkyrka socken, Södermanland, d. 18
Sept. 1837, blef student i Upsala 1856 och filos.
doktor 1872. 1868 utnämndes han till kollega
vid läroverket i Arboga. Död derst. d. 5 April
1888. Af sitt intresse för botaniken fördes Ä. till
studier öfver den store Karl v. Linnés lefnad och
skrifter samt fullföljde dessa lika hängifvet som
outtröttligt. Detta fält beträdde han redan med
sin gradualafhandling, Studier i den Linnéanska
nomenclaturen och synonymiken (1872). Ä. utgaf
bl. a. Linnés dittills otryckta »Flora dalekarlica»
med kommentarer (1873) och hans »Svenska arbeten i
urval», med mycket värdefulla upplysande noter (I, II,
h. 1, 1879–80; innehållande L:s bref till svenskar,
ofullb.). Linnés »Ungdomsskrifter», samlade af Ä.,
utgåfvos efter samlarens död, med statsunderstöd,
af Vetenskapsakademien (2 serier, 1888–89). Under
sina forskningar påträffade Ä. i Löfsta bibliotek
O. Rudbecks »Campi elysii» (se derom Rudbeck,
sp. 1560).
Äkta börd, äkta född. Se Börd.
Äkta finkar. Se Finkslägtet.
Äkta lins, åkerlins, Ervum Lens. Se Ervum och
Revalenta arabica.
Äkta mannaklöfver. Se Alhagi.
Äkta ärenpris. Se Veronica.
Äktenskap, en legitim könsförbindelse, hvilken
enligt kristen uppfattning ingås för lifstiden
och är monogamisk, d. v. s., så länge den består,
hindrar ej mindre mannen än qvinnan från
att med laga verkan ingå annan förening af samma
natur. En motsättning till äktenskapet såsom en fullt
legaliserad förbindelse utgör bl. a. konkubinatet (se
d. o.). En afart af det förra, fastän närbeslägtadt
med det senare, är åter det morganatiska äktenskapet
(se d. o.), vid hvilket särskildt för qvinnans och
barnens del vissa af äktenskapets rättsverkningar
icke inträda. I icke-kristna folks rättsordningar
förekomma såsom rättsliga företeelser jämväl äktenskap
på viss tid samt polygami (se d. o.),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
