Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskap, en legitim könsförbindelse, hvilken enligt kristen uppfattning ingås för lifstiden och är monogamisk - Äktenskapsbrott. Se Hor - Äktenskapsförord, ett aftal mellan nupturienter rörande deras förmögenhetsförhållanden i äktenskapet - Äktenskapskontrakt. Se Äktenskapsförord - Äktenskapslöfte. Enligt äldre kanonisk rätt ingicks äktenskap formlöst - Äktenskapsskilnad. Se Skilsmässa - 1. Älf, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket makarna hafva hvar sin egendom för sig,
och ett annat, utveckladt på germansk grund, enligt
hvilket makarna fullständigt eller dock i hufvudsak
hafva sin egendom gemensam med hvar sin andel
deri. Dermed är dock ej frågan om boets förvaltning
afgjord, men med en anordning af den senare arten
kommer densamma helt naturligt att i hufvudsak
tillerkännas mannen. Enligt svensk rätt hafva
makarna boet under samegendom, dock så, att redan
enligt lag viss förmögenhet derifrån undantagits (se
vidare Giftorätt och Äktenskapsförord). Under mannens
förvaltning står deremot boet i sin helhet. Såväl i
det ena som i det andra afseendet kunna emellertid i
lagbestämd ordning enskilda rättshandlingar verka till
ändring i de ofvan angifna förhållandena. Dessutom
bör märkas, att på senare tider har i vår lagstiftning
yppat sig en sträfvan att i qvinnans intresse fråntaga
mannen en del af hans förvaltningsbefogenhet. Och
denna strömning synes efter hand komma att leda
derhän att man helt och hållet uppgifver principen
om samegendom och inför den motsatta grundsatsen.
Förhållandet mellan föräldrar och barn har, särskildt
i svensk rätt, ännu alltjämt endast i ringa omfång
blifvit föremål för lagbestämmelser. Det, som här
tilldrager sig den största uppmärksamheten, är den
af den äldre kristna kyrkan i rättsligt afseende
uppdragna åtskilnaden mellan äkta och oäkta barn (se
Börd och Oäkta barn). Denna åtskilnad, tillkommen i
syfte att värna om äktenskapets helgd, har på senare
tider i ej oväsentlig mån utjämnats, i Sverige likväl
i mindre grad. A. W.
Äktenskapsbrott. Se Hor.
Äktenskapsförord, ett aftal mellan nupturienter (de,
som skola träda i äktenskap med hvarandra) rörande
deras förmögenhetsförhållanden i äktenskapet. För
att ega giltig kraft skall aftalet före äktenskapet
upprättas skriftligen och med två vittnen samt, i
händelse att qvinnan står under giftoman, af denne å
hennes vägnar. Inom vissa tider, enligt regel räknade
från vigselns verkställande, skall förordet derefter
ingifvas till domstol. Derstädes intages det i
ett särskildt för dylika ärenden fördt protokoll,
ett af de s. k. småprotokollen (se Dombok). Genom
äktenskapsförord kunna på annat sätt, än i lagarna
förordnats, bestämmelser träffas om makarnas giftorätt
och förvaltningen af hustruns enskilda egendom, ej om
annat. För öfrigt är förordet städse overksamt till
den del, som det länder till förfång för dem, som vid
dess ingående hade laga anspråk å den ena eller andra
nupturientens egendom, således bl. a. i förhållande
till deras då varande borgenärer. Äktenskapsförord
kan ej ändras eller upphäfvas efter äktenskapets
ingående. I utländsk rätt användas motsvarande
beteckningar till det svenska »äktenskapsförordet»
för att i allmänhet utmärka öfverenskommelser i
fråga om makarnas rättsförhållanden i den mån, som de
lagligen äro föremål för aftal — således äfven i rent
personligt hänseende. Ett sådant aftal kan äfven efter
svensk rätt ingås före äktenskapet, nämligen, derest
föräldrarna tillhöra olika trossamfund, till
bestämmande af den religion, hvari barnen skola
uppfostras. Der gälla dock särskilda föreskrifter
och användes icke benämningen äktenskapsförord. Jfr
Giftorätt. A. W.
Äktenskapskontrakt. Se Äktenskapsförord.
Äktenskapslöfte. Enligt äldre kanonisk rätt ingicks
äktenskap formlöst. Det var till fyllest, att mannen
och qvinnan öfverenskommo att vara äkta makar. Aftalet
kunde dock äfven afse framtiden, d. v. s. hafva satts
i beroende af någon tidsbestämmelse eller något
vilkor. För denna händelse förelåg ej äktenskap,
allenast trolofning. Men egde lägersmål rum mellan de
trolofvade, uppstod dermed omedelbart äktenskap. Äfven
efter det att vigsel (se d. o.) i allmänhet införts
såsom en särskild form för äktenskaps ingående
hafva förenämnda äldre rättssatser här och hvar
bevarat sig. Och på detta sätt är en viss rättslig
verkan fortfarande fäst vid ett formlöst löfte om
äktenskap. Enligt svensk rätt har sålunda qvinna,
som lägrats under äktenskapslöfte, rätt att, om
mannen undandrager sig vigsel, af domstol påfordra att
blifva förklarad för hans äkta hustru. Står hon under
giftoman, eger hon dock ej att uppträda utan dennes
samtycke. Med förklaringen vinner qvinnan laggift
hustrus rätt i mannens egendom. Barn, som aflats under
äktenskapslöfte, eller som aflats med qvinna, hvilken
mannen derefter lofvat äktenskap, ehuru detta i
anledning af mellankommande dödsfall ej kunnat ingås,
blifva derförutom äkta. Liknande rättsverkningar äro
för såväl qvinnans som barnens del äfven i främmande
rätt tillagda äktenskapslöfte i förening med lägersmål
eller hafvandeskap för qvinnan, nämligen i norsk,
dansk, baltisk (östersjöprovinserna), preussisk och
österrikisk rätt. Enligt common law i Skotland och
Nord-Amerikas Förenta stater gälla fortfarande
de ursprungliga, förut skildrade kanoniska
rättssatserna i ämnet. Mångenstädes föranleder
derförutom brytandet af ett äktenskapslöfte i
enlighet med de för trolofning följda grundsatserna
skadeståndsanspråk, exempelvis i engelsk rätt. Jfr
Fästning. A. W.
Äktenskapsskilnad. Se Skilsmässa.
1. Älf, Samuel, prest, vitterhetsidkare, född d. 14
Juli 1727 i Qvillinge prestgård nära Norrköping,
blef student i Upsala 1745, filos. magister 1752
och docent i latin 1753 samt utvecklade mycket nit
såsom akademisk undervisare i sitt ämne. Han erhöll
latinska lektoratet i Linköping 1759 och professors
titel 1762, prestvigdes 1766, fick 1771 Slaka
prebende-pastorat, utnämndes till teol. doktor vid
kröningen 1772 samt blef 2:dre teol. lektor 1773
och domprost i Linköping 1781. Död derst. d. 19
Juni 1799. Redan i gossåren skref Ä. latinsk vers,
och i Upsala samlade han all sådan, som författats i
Sverige, samt öfversatte på latinsk vers bl. a. fru
Nordenflychts epos om tåget öfver Bält (1758)
och Dalins »Svenska friheten» (manuskr. till denna
öfvers. har gått förloradt). Sedermera besjöng han
på latin bl. a. freden i Värrälä, och hans anseende
som latinsk skald var betydande. Af Ä:s latinska
»Carmina» äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
