Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen / 531-532 (1894) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Änglakörer (Lat. chori l. ordines angelorum) - Ängsanis (bockrot). Se Pimpinella - Ängsborst. Se Nardus 1 - Ängsbräsma, ängskrasse, Cardamine pratensis, bot., är en vacker, medelstor ört - Ängsdun (ängsull). Se Eriophorum - Ängshöken. Se Kärrhökarna - Ängskafle, kaflegräs, Alopecurus pratensis L., bot., ett mer eller mindre högväxt gräs - Ängskampe, bot. Se Phleum - Ängsknarren. Se Grässkäran - Ängskovall, Se Melampyrum - Ängskrasse. Se Ängsbräsma - Ängsnejlika. Se Dianthus - Ängsodling. Se Ängar - Ängspiplärkan. Se Piplärkslägtet - Ängsruta. Se Thalictrum - Ängsskära, färgskära, Serratula tinctoria L., bot. - Ängssnärpa. Se Grässkäran - Ängssvingel. Se Festuca - Ängssyra. Se Rumex - Ängsull. Se Eriophorum - Ängsvall. Se Ängar - Ängsvattning. Se Ängar - Ängsvial. Se Lathyrus - Ängsö. Se Engsö - Äntra, sjöv. 1. Uppklifva i tacklingen - Äntra. 2. Öfvermanna ett fientligt fartyg - Äppelbo, socken i Kopparbergs län - Äpple, hortik., frukten af äppleträdet, Pyrus malus, är otvifvelaktigt ett af de vigtigaste fruktslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(renaissancens framställning af änglar såsom nakna,
bevingade gossebarn, »putti», är att betrakta som en
reminiscens från den antika konstens genier). Då de
tänkas som lefvande och prisande Herren, afbildas de
trakterande olika musikinstrument eller sjungande. Den
förnämste ärkeängeln, Mikael (quis ut Deus?), är
vanligen klädd i ridderlig rustning (oftast utan
hjelm) och väpnad med ett flammande svärd eller med en

Seraf (mosaik från den gammalkristna tiden).

Seraf (1300-talet).

lans (han bekämpar de änglar, som affallit från Gud)
eller försedd med en våg (han väger de aflidnes
själar). Gabriel (fortitudo Dei), bebådelsens och
nådens ängel, är hvitklädd, med en liljestaf eller
liljestängel i handen, och Rafael (medicina Dei),
som beledsagar Tobias, är klädd i pilgrimsdrägt. Den
österländska kyrkan räknar äfven Uriel (lux Dei)
till ärkeänglarna. Han bevakar Kristi graf och bär en
pergamentsrulle eller bok (se vidare de särskilda
artiklarna om dessa fyra änglar). De änglar, som
tillhöra furstendömena, bära spira. Makterna hafva
flammande svärd, krafterna en törnekrona i högra och
en kalk i venstra handen, väldena spira och svärd
eller kors. Tronerna framställas ofta som bevingade
eldhjul med många ögon på vingarna, keruberna som
änglar eller barnhufvud med två (eller fyra) vingar,
seraferna som änglar (stundom endast som hufvud)
med sex vingar, af hvilka ett eller två par betäcka
kroppen likt en klädnad. Se vidare Ängel.

Ängsanis (bockrot). Se Pimpinella.

Ängsborst. Se Nardus 1.

Ängsbräsma, ängskrasse, Cardamine pratensis, bot.,
är en vacker, medelstor ört af nat. fam. Cruciferae
Adans., kl. Tetradynamia L. Stjelkbladens flikar äro
mycket smalare än rotbladens. Kronbladen äro hvita och
minst 3 gånger längre än fodret, med utböjd omvändt
äggrund skifva. Denna ört förekommer sällsynt med
dubbla blommor (jfr Fördubbling). Den förökar sig
genom grenskott från rosetten vid stjelkens bas.
O. T. S.

Ängsdun (ängsull). Se Eriophorum.

Ängshöken. Se Kärrhökarna.

Ängskafle, kaflegräs, Alopecurus pratensis L., bot.,
ett mer eller mindre högväxt gräs (nat. fam. Gramineae
Juss., kl. Triandria L.) med mjuka, platta blad och
för känseln len, cylindrisk axvippa, som är trubbig
och har åtminstone 4-axiga grenar. Skärmfjällen äro
längs kölen långt och tätt hvitludna, hvarigenom
ängskaflen lätt skiljes från den sträfva
timotejen l. ängskampen (se Phleum).
O. T. S.

Ängskampe, bot. Se Phleum.

Ängsknarren. Se Grässkäran.

Ängskovall, Se Melampyrum.

Ängskrasse. Se Ängsbräsma.

Ängsnejlika. Se Dianthus.

Ängsodling. Se Ängar.

Ängspiplärkan. Se Piplärkslägtet.

Ängsruta. Se Thalictrum.

Ängsskära, färgskära, Serratula tinctoria L., bot., en
till nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L.,
hörande nästan glatt ört med lyrformiga, hela blad,
en eller några få blomkorgar, med nästan cylindriska
holkar af flere rader tilltryckta, tegellagda,
olikstora fjäll, de yttre kort uddspetsiga. Å det
borstfjälliga blomfästet sitta endast rörformiga
blommor (flocken Cynarocephalae), alla 2-könade,
vanligtvis röda, undantagsvis gulhvita. Skalfrukternas
pensel är ljust rödgul. Den torkade örten innehåller
ett gult färgämne, som begagnas till färgning.
O. T. S.

Ängssnärpa. Se Grässkäran.

Ängssvingel. Se Festuca.

Ängssyra. Se Rumex.

Ängsull. Se Eriophorum.

Ängsvall. Se Ängar.

Ängsvattning. Se Ängar.

Ängsvial. Se Lathyrus.

Ängsö. Se Engsö.

Äntra, sjöv. 1. Uppklifva i tacklingen. —
2. Öfvermanna ett fientligt fartyg genom att öfvergå
till detsamma och tvinga dess besättning att gifva
sig. De af ett örlogsfartygs manskap, som tillhöra
äntringsafdelningen, kallas äntergastar. Dessa
voro förr väpnade med änterbila (en kortskaftad
yxa, försedd med en utstående pik i den mot eggen
motsatta delen) till anfall och för strid man
mot man samt än t er pik (ett långt träspjut med
jernspets), hvarmed äntringen skulle afslås. Vid
äntring nyttjades dessutom en med en bit ketting och
en lång lina försedd fyrarmad dragg, änterdragg, som
från underrårnas nockar kastades öfver i det fientliga
fartygets reling för att fasthålla detsamma. Ofvanför
det anfallna fartygets reling uppspändes ett nät,
äntrings- l. änternät, för att försvåra eller hindra
äntringen. L. H.

Äppelbo, socken i Kopparbergs län,
Malungs tingslag. Areal 37,644 har. 1,719
innev. (1892). Ä. utgör ett konsistorielt pastorat,
Vester-Dals kontrakt.

Äpple, hortik., frukten af äppleträdet, Pyrus malus,
är otvifvelaktigt ett af de vigtigaste fruktslag, som
allmänt odlas till nytta och njutning. Denna frukts
köttiga massa är en omgestaltning af blomfodrets
sammanvuxna pip och ej, såsom i senare tider
af somliga botanister antagits, en utvidgning af
blomfästet Man ser nämligen å många äpplefrukter under
deras utbildning eller tillväxt 5 sömmar å äpplets
yta, hvilka utmärka fogarna mellan de 5 foderbladen,
hvarjämte anordningen af kärlen i 5 grupper i äpplet
antyda en uppkomst af blad (se Äpplefrukt). Det har
gått med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>