Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfveramiral blef en särskild grad inom svenska flottan d. 4 Aug. 1715 - Öfverarm. Se Arm - Öfverauditör, lagfaren ledamot i Öfverkrigsrätt (se d. o.) - Öfverbefolkning, ett i ett land uppkommande tillstånd af gradvis sjunkande välstånd till följd af befolkningens alltför starka ökning i förhållande till förhandenvarande underhållsmedel - Öfverbefäl liktydigt med officerare - Öfverbibliotekarie är sedan 1877 titeln på Kungl. bibliotekets chef - Öfverbom, Jonas - Öfver bord. Se Bord - Öfverbramrå l. bovenbramrå, sjöv. se 12 å fig. till art. Tackling. Jfr Boven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrade konungen följande till protokollet: »Med
general-amiralstiteln» följer icke »någon högre
värdighet än med amiralsämbetet», utan den utmärker
endast, »att det är förste kommenderande amiralen vid
örlogsflottan». Som öfveramiral kan Ehrensvärd således
näppeligen haft lägre rang än hvad som finnes uttryckt
i ofvan anförda ord. Men 1782 tillerkändes Trolle som
general-amiral samma militäriska hedersbetygelser
som tillkommo en »general-en-chef». Ur detta
uttryck kan man möjligen få fram, att Trolle
fick fältmarskalks rang. Säkert är dock, att när
Ehrensvärd 1792 utnämndes till general-amiral, fick
han derigenom samma rang som en fältmarskalk. År
1809, med anledning af Karl XIII:s kröning, utnämndes
särskilda öfveramiraler för örlogsflottan och arméns
flotta, nämligen J. Puke (1812 general-amiral)
och J. G. Lagerbjelke (lemnade militärtjensten
1811). Den siste, som utnämndes till öfveramiral, var
O. R. Cederström (1820); han blef ock Sveriges siste
general-amiral (1823). Öfveramiralen hade under 19:de
årh. med säkerhet de forne fältmarskalk-löjtnanternas
rang, ty han innehade graden emellan general-amiral
och amiral. A. H–ld.
Öfverarm. Se Arm.
Öfverauditör, lagfaren ledamot i Öfverkrigsrätt
(se d. o.).
Öfverbefolkning, ett i ett land uppkommande
tillstånd af gradvis sjunkande välstånd till följd af
befolkningens alltför starka ökning i förhållande till
förhandenvarande underhållsmedel. Nationalekonomen
Malthus dref den satsen, att befolkningen har tendens
att tillväxa i geometrisk progression (såsom 1,
2, 4, 8), d. v. s. alltjämt fördubblas, inom en
viss period, ehuru han är långt ifrån att påstå,
det en ökning i sådan progression verkligen också
eger rum. Han ansåg den tillbakahållas af vissa
positiva hinder (nöd och last), hvilkas ersättande
med preventiva (återhållsamhet) han förordade
(jfr Malthus). Denna ökningstendens låter sig såsom
princip knappast bestridas, om man än kan vilja sätta
fördubblingsperiodens storlek vida högre än till
25 år såsom Malthus. Mot dennes i sammanhang dermed
framkastade sats, att näringsmedlen samtidigt kunna
på sin höjd ökas i aritmetisk progression (såsom 1,
2, 3, 4 o. s. v.) kan invändas, att menniskoslägtet
ännu ej på långliga tider har att motse faran af
objektiv brist på näringsmedel, så länge oerhörda
jordsträckor alls icke eller föga uppodlats och det
möjliga maximum af jordbrukets intensitet i de gamla
kulturlanden ingalunda uppnåtts. Riktig är emellertid
iakttagelsen att i tätt befolkade land det fattigaste
befolkningslagret reduceras genom nöd och elände,
såsom siffrorna öfver barnadödligheten der visa, och
att den ökade konkurrensen stöter äfven mången ur de
bättre lottade klasserna ned i armod. Detta är dock
ett väsentligen socialt ondt. Tusenden dö årligen af
umbäranden och hungersjukdomar, icke derför att icke
de näringsmedel, som de behöfva, äro till finnandes,
utan derför att de ej ega medel att skaffa sig dem;
och så länge de obemedlade samhällsmedlemmarna begagna
hvarje tillfällig förbättring i sitt läge till att
obetänksamt ingå giftermål och proletariskt föröka
sig, torde detta onda ej kunna häfvas på den nuvarande
samhällsordningeris grund. Men äfven om man tänker
sig en kommunistisk idealstat förverkligad, skulle
ej häller denna på längden tåla vid en oinskränkt
folkökning sådan som motsvarar den naturliga
tendensen, utan menniskoförnuftet måste till slut å
nyo uppträda gent emot den otyglade naturdriften. Att
såsom Carey, Proudhon eller Spencer antaga, att
en högre utveckling af menniskans nervsystem och
andliga verksamhet skall medföra en nedsättning af
fortplantningsförmågan, är godtyckligt och alltför
optimistiskt. Öfverbefolkning kan nog likafullt
uppkomma, och skall menniskans fortskridande andliga
utveckling råda bot, lär denna bot icke vara att
förvänta på avtomatisk-organisk väg, utan på den
medvetna sjelfbeherskningens.
Öfverbefäl liktydigt med officerare (se Officer). I
ryska armén kallas kaptener och subalternofficerare
med ett gemensamt namn öfverofficerare (svenska
arméns kompaniofficerare).
Överbibliotekarie är sedan 1877 titeln på Kungl. bibliotekets
chef. Överbibliotekarier hafva varit C. E. Klemming
(1877–90) och grefve C. Snoilsky (sedan 1890).
Öfverbom, Jonas, matematiker, geodet, meteorolog, född
i Norrland d. 24 Jan. 1758, studerade de matematiska
vetenskaperna vid Upsala universitet och fick 1780
tjenst såsom kammarskrifvare vid Krigskollegium,
men fann ett mera egentligt fält för sina anlag i
Landtmäterikontoret, hvarest han blef auskultant
1783, e. o. ingeniör 1786 och premieringeniör
1791. Ö. invaldes i Krigsmannasällskapet 1797, i
Vetenskapsakad. 1799 och i Landtbruksakad. 1813. Död
i Stockholm d. 11 Juli 1819. — Om kartografien
gjorde Ö. sig förtjent genom utgifvande af en
karta öfver Finska viken (1788), en öfver Åland
samt postvägen mellan Sverige och Finland (1789)
och en öfver Heinola höfdingedöme (1793). Hans
sammandrag af geometriska kartor öfver byar, hemman
och lägenheter förblefvo outgifna, af brist på medel,
men begagnades af S. G. Hermelin till dennes stora
kartverk. Af större betydelse vardt Ö:s deltagande,
vid Jöns Svanbergs sida, i den nya gradmätning i
Lappland, hvilken på svenska statens föranstaltande
egde rum 1801–03 för att justera de mätningar, som
hade verkstälts af Maupertuis dersammastädes 1736–37
och af Bouguer m. fl. i Perú 1735–42. Ö. uppfann
derunder ett eqvialtitud-instrument och flere sinnrika
anordningar för det svåra arbetets främjande (om det
vigtiga resultatet af denna gradmätning se Svanberg,
1). Ö. utarbetade vidare Uppskattningstabeller
(1804) och inlade förtjenst på meteorologiens
område genom sina i Vet. akad:s Handl. införda
afhandlingar om medelvärmen i Stockholm under
en tid af 50 år (1808, öfversatt till engelska
i Thomsons »Annals of philosophy») och Om värmen
under olika årstider i Torneå (1817).
Öfver bord. Se Bord.
Öfverbramrå l. bovenbramrå, sjöv. Se 12 å
fig. till art. Tackling. Jfr Boven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
