- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
623-624

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öhrnberg, Karl Adolf - Öhrström, Vilhelm Ferdinand - Öi-fjord. Se Eidfjord - Öja. 1. Socken i Gotlands län - Öjaby, socken i Kronobergs län - Öje kapell. Se Malung - Öjeren, insjö i södra Norge - Öken. Se Öcken - Öklimat. Se Maritim - Ökloster. Se Öland (ö i Liimfjorden) - Ökna, socken i Jönköpings län - Ökna, gods i Floda socken, Oppunda härad, Södermanlands län - Öknebo härad, i Stockholms län - Öknebäck. Se Kronobäck 2 - Ökstock. Se Ekstock - Öl och ölbryggeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medlem af flere komitéer. Han dog plötsligt i
Helsingfors under pågående landtdag, d. 2 Juni 1877.
M. G. S.

Öhrström, Vilhelm Ferdinand, läkare, född i Ystad
d. 29 Aug. 1821, blef 1839 student i Lund samt 1844
filos. kand. och filos. doktor, hvarefter han egnade
sig åt medicinska studier, aflade 1848 med. kandidat-
och 1850 med. licentiatexamen, försvarade s. å. en
afhandling för med. doktorsgrad: Om bröstkorgens
commotion,
och blef kirurgie magister samt erhöll
1861 med. doktorsdiplom. 1850 utnämndes Ö. till
stadsläkare i Vadstena och var sedan 1851 derjämte
andre läkare vid hospitalet i nämnda stad, kallades i
Dec. 1853 till läkare vid Malmö hospital och utnämndes
1861 till öfverläkare vid Stockholms hospital
samt e. o. professor i psykiatri vid Karolinska
institutet. Under en tio månader lång utländsk resa
1858–59 besökte han hospital i åtskilliga delar
af Europa och åhörde psykiatriska föreläsningar.
Ö. lemnade 1882 sin befattning och afled i Stockholm
d. 24 April 1891. I »Hygiea» (24:de, 28:de, 32:dra
och 34:de banden) meddelade han åtskilliga artiklar
af psykiatriskt innehåll.

Öi-fjord. Se Eidfjord.

Öja. 1. Socken i Gotlands län, Södra häradet. Areal
3,787 har. 897 innev. (1892). Ö. bildar med Hamra
ett konsistorielt pastorat, Visby stift, Södra
kontraktet. — 2. Socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. Areal 4,784 har. 1,164 innev. (1892). Annex
till Bergunda, Vexiö stift, Kinnevalds kontrakt. —
3. Socken i Malmöhus län, Herrestads härad. Areal 712
har. 433 innev. (1892). Annex till Ystads stad, Lunds
stift, Ljunits och Herrestads kontrakt. — 4. Socken i
Södermanlands län, Vester-Rekarne härad. Areal 8,701
har. 1,567 innev. (1892). Ö. bildar med Vestermo
ett till egaren af Stora Sundby patronelt pastorat,
Strengnäs. stift, Vester-Rekafne kontrakt.

Öjaby, socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. Areal 4,101 har. 432 innev. (1892). Ö. bildar
med Härlöf ett prebendepastorat i Vexiö stift,
Kinnevalds kontrakt, till hvilket kontrakt numera
äfven annexet hör.

Öje kapell. Se Malung.

Öjeren, insjö i södra Norge, Akershus amt, mäter
94 qvkm. och har vid sin norra ände Lilleströmmen
med flere såg- och hyfvelverk. Ö. genomflytes af
Glommen, hvilken gör sitt utträde genom Mörkfossen,
der en rörlig dambyggnad numera tjenar till
reglering af vattenståndet och sålunda förebygger
de öfversvämningar, som dessförinnan nästan årligen
inträffade på sjöns norra, lågt liggande strand. Vid
Ö. ligger Fladeby gård, dit societeten i Kristiania
i slutet af 18:de och början af 19:de årh. brukade
göra utfärder vid jultiden. E. H.

Öken. Se Öcken.

Öklimat. Se Maritim.

Ökloster. Se Öland (ö i Liimfjorden).

Ökna, socken i Jönköpings län, Östra härad. Areal
8,088 har. 1,068 innev. (1892). Annex till Alseda,
Vexiö stift, Östra härads kontrakt.

Ökna, gods i Floda socken, Oppunda härad,
Södermanlands län, beläget vid den lilla sjön
Floden, omfattar 11 3/5 form. mtl, jämte tegelbruk och
ångsåg 1890 taxerade till 343,700 kr. Det af grefve
K. G. Spens omkr. 1750 uppförda trevånings stenhuset
ombyggdes 1862 fullständigt. Gården egdes 1427 af
Laurens Ödhinsson af en slägt, som vid introduktionen
1625 kallades Lillie af Ökna. Vid ättens utgång
ärfdes Ö. af slägterna Månesköld och Ulfsparre
och såldes på 1690-talet till grefve J. Spens,
hvars ättlingar afyttrade det 1774. Gården köptes
1842 af landshöfd. frih. J. K. Akerhielm (d. 1879),
den egentlige ordnaren af Ö., och eges nu (1894) af
kammarh. frih. K. G. Akerhielm. B. S.

Öknebo härad, i Stockholms län, ingår i Södertörns
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Södertelge
landsförsamling, Tveta, Öfver-Jerna, Ytter-Jerna,
Vårdinge, Turinge. Areal 42,995 har. 7,030
innev. (1892).

Öknebäck. Se Kronobäck 2.

Ökstock. Se Ekstock.

Öl och ölbryggeri. Med öl i den vidsträcktare
bemärkelsen af maltdryck förstas en i ett visst
stadium af efterjäsning stadd alkoholhaltig
dryck, beredd af mältad säd (»malt»), humle och
vatten. För framställning af malt användes spanmål,
företrädesvis korn. Af ett godt maltkorn fordras,
att det skall vara jämnt (med afseende på kornens
storlek), stridt (d. v. s. kornen väl utvecklade),
af ljus och jämn färg, tunnskaligt och i brottet
mjöligt, ej glasigt. Dessutom bör grobarheten vara
hög och groningstiden jämn samt halten af qväfve
icke för hög. För dessa vilkors uppfyllande kräfves i
första rummet en god bergning under torr och tjenlig
väderlek. Rått bergadt korn visar mörka spetsar och
är till bryggeriändamål mindre tjenligt. Mähren
och Böhmen hafva rykte att producera det bästa
maltkornet. I Sverige erhålles ett tillfredsställande
sådant i synnerhet på Gotland och Öland samt i
Skåne, men äfven i andra delar af landet med kalkrik
jordmån. Kornet bör, innan det användes för mältning,
först uppnå en viss eftermognad genom »lagring»
under minst 6–7 veckor. Det förvaras inom bryggeriet
på särskilda, luftiga och torra »kornvindar», der det
flitigt omskyfflas. — Humlen (se d. o.) förlänar ölet
den angenämt beska smaken och bidrager till detsammas
hållbarhet. Af humleplantan (Humulus lupulus) nyttjas
de omsorgsfullt torkade, kotteliknande honblomhängena
(»kopporna»). Humlens verksamma beståndsdelar
förefinnas hufvudsakligen i det s. k. lupulinet
l. humlemjölet, som bildas af sekret från glandler på
blomhängenas fjäll. Vid längre tids lagring förlorar
humlen i värde; detta kan emellertid delvis förebyggas
genom »svafling». Inom humlemarknaden spelar
produktionsorten en vigtig rol, i det den oftast till
stor del bestämmer varans pris. I Böhmen och Bajern,
hvilka land sedan gammalt äro kända för att lemna den
bästa humlen (Saazer, Spalter), förseglas på många
ställen humlebalarna under offentlig kontroll och
förses med ursprungsbeteckning (»siegelgut»). I
Sverige odlades humle förr allmänt; numera har
dock humleodlingen derstädes alltmera kommit ur
bruk. Försök, som på senaste tiden gjorts att här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free