Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örebro, uppstad och residensstad för landshöfdingen öfver Örebro län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å stadens egoområde, som uppgår till 2,056 i har
(utom vatten), satt till 29 5/16 mantal.
Innevånarnas antal har utgjort: år 1749 2,147, 1840
4,227, 1870 9,100, 1880 11,785, 1890 14,547 och 1892
14,893. Taxeringsvärdet å all fast egendom utgjorde
sistnämnda år 25,965,200 kr., deraf 1,890,800 kr. för
jordbruksfastighet. Stadens tillgångar voro 1891
bokförda till 2,774,123 kr., skulderna till 1,865,611
kr. För hvarje krona bevillning uttaxerades för
kommunala behof kr. 6 och 6: 59. S. å. funnos 277
handlande, med 157 biträden, samt 254 handtverkare,
med 302 arbetare. Fabriksverksamheten har under
de senaste årtiondena icke obetydligt ökats och
omfattade 1891 39 fabriker, med ett sammanlagdt
tillverkningsvärde af nära 1,100,000 kr. samt med 551
arbetare. Bland industriella verk må nämnas mekaniska
verkstäder, orgelbyggeri, snickerifabriker, bryggerier
och färgeri. Sjöfarten är naturligtvis obetydlig, men
var, ända tills staden erhöll jernväg, ett lifsvilkor
för densamma, hvarför också betydliga kostnader
tid efter annan nedlagts för densammas främjande,
dels genom kanalisering af Svartån till Hjelmaren
och muddring i denna sjö, dels för underhåll
af Hjelmare kanal. År 1891 besöktes staden af 120
ankomna och afgångna fartyg om tillsammans 7,391
tons drägtighet. På platsen hemmahörande fartyg
voro 5 om 338 tons. I hamnafgifter inflöto endast
omkr. 1,360 kr. Så mycket lifligare äro stadens
landkommunikationer medelst de jernvägar, som förena
Ö. dels söderut med Hallsberg å Vestra stambanan,
dels norrut med jernvägsnätet i Vestmanland (Ö. är
ändstation på Köping–Hult-jernvägen) och Värmland. —
Den förnämsta gatan är Storgatan–Drottninggatan,
som från n. till s. genomlöper staden och i södra
stadsdelen korsar det långsträckta Stortorget,
vid hvilket ligger stadskyrkan, från 1200-talet,
ursprungligen i gotisk stil, sedermera tillbyggd
och flere gånger smaklöst förändrad, men numera
restaurerad. Äfven kyrkans inre har på sista tiden
undergått förändringar; hon prydes af vägg- och
glasmålningar. Inom densamma, men på okänd plats,
begrofs folkhjelten Engelbrekt Engelbrektsson,
hvilkens staty (af Qvarnström, rest 1865) pryder
platsen utanför kyrkan. Vid sidan af torget ligger
det prydliga, i gotisk stil 1859–63 uppförda
stadshuset, inrymmande lokaler för magistraten och
öfriga stadsmyndigheter samt teknisk skola. Öfriga
framstående byggnader äro stora hotellet, teaterhuset,
sparbankshuset, länslasarettet, frimurarelogen,
cellfängelset, jernvägsstationshuset, vattentornet
(Ö. har en förträfflig vattenledning, sedan 1888),
Vasakyrkan, Betelkapellet. Den anmärkningsvärdaste
byggnaden är emellertid slottet, en gammaldags,
fyrkantig, fyravåningars byggnad med lägre rundtorn
i de fyra hörnen samt en trång borggård. Ett äldre
slott (Örebro hus) fanns redan 1364 och spelade
under den följande tiden en framstående rol både i
krig och i fred, tills det efter en lång belägring
eröfrades och förstördes af Gustaf Vasa 1523, som
dock snart gaf befallning öra det nuvarande slottets
uppbyggande. Det blef
färdigt under den tid hertig Karl Filip hade provinsen
i forläning. Sedermera fick det förfalla ända in på
1700-talet, då det nödtorftigt reparerades. De nedre
våningarna användas nu till länsresidens. I sydvestra
tornet är Nerikes fornminnesmuseum inrymdt. En annan
gammal byggnad är den inne på en tomt vid Jerntorgets
vestra sida befintliga s. k. kungsstugan, uppförd
under slutet af medeltiden eller förra hälften af
1500-talet i en arkitektur påminnande om Ornässtugans
och med delvis bibehållna målningar. Antagligen har
hon under 1500-talet utgjort bostad för konungarna
under deras besök i staden. — Bland offentliga,
ej redan nämnda inrättningar må anföras: högre
allmänna läroverket (»Karolinska läroverket»,
uppkalladt efter Karl XIII; utanför den södra
af dess tvänne byggnader restes 1834 en obelisk
till minne af Olaus och Laurentius Petri), länets
hypoteksförening, Örebro-Nora stadshypoteksförening,
Köping–Hult-jernvägens och Hjelmare–Qvismare
sjösänkningsaktiebolagets styrelser, kemisk
station, döfstumskola, idiotanstalt på lägenheten
Lilläng, teknisk söndags- och aftonskola, två
högre läroverk för qvinlig ungdom, en arbets-
och uppfostringsinrättning för fattiga barn,
afdelningskontor af riksbanken, Ö. enskilda bank,
Ö. folkbank, sparbank, pantbank m. m. Till Ö. äro
förlagda chefsämbetena för Lifregementet till fot
och Lifregementets husarer. Den periodiska pressen
företrädes af tidningarna »Nerikes Allehanda» och
»Örebro Tidning», hvilka hvardera utkomma 4 ggr i
veckan, samt »Fosterlandsvännen», som utgifves 1 gång
i veckan. — I kyrkligt hänseende utgör staden jämte
Ånsta och Längbro ett regalt pastorat af Strengnäs
stift. (Ånsta och Längbro skola enl. k. bref 1876
skiljas från Ö. och med Eker bilda ett särskildt
pastorat, så snart kyrka byggts och pastorsboställe
anskaffats.) Till riksdagens Andra kammare väljer den
en ledamot. — Stadens vapen är en svart örn, med öga,
näbb och klor röda. på guldbotten.
Eyrarsundsbro (jfr Ör) var ursprungliga namnet
(som sedermera sammandrogs till Örabro) på det
samhälle, som under medeltiden uppstod vid det för
landskapets handel välbelägna öfvergångsstället
öfver Svartån, vid segelled och stora vägen mellan de
öfre Mälarelandskapen och det nedre landet. Redan
på 1200-talet omtalas staden, ehuru inga äldre
privilegier än från 1404 äro kända. Vid Ö. höllos
landstingen och samtidigt den stora årsmarknaden
Hindersmässan (Henriksmässan; numera framflyttad från
Henriksdagen, d. 19 Jan., till omkr. d. 26 s. m.),
hvilken ännu fortlefver. Der mottogo konungarna
hyllning af nerkingarna, och vid karmelitklostret
(»Vårfruklostret», se nedan) uppstod redan i 14:de
årh. en skola. Platsens vigt såsom landskapets
hufvudort i förening med dess läge gaf den
betydelse för hela riket, så att den ofta användes
för möten och herredagar, bl. a. i Febr. 1529, då
ett kyrkomöte der fattade vigtiga beslut och gjorde
betydelsefulla uttalanden i reformatorisk riktning,
och Dec. 1539–Jan. 1540, då rättegång hölls med Olaus
Petri och Laurentius Andreae, och då herrarna d. 4
Jan. 1540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
