- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
703-704

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österbotten (F. Pohjanmaa), landskap i Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

står i södra delen tämligen högt. Särskildt
framstående äro i detta afseende Ilmola och
Korsholms härad (Vasa-trakterna), omfattande
bl. a. Stor- och Lillkyro, Ylistaro, Nerpes,
Lappfjärds, Vörå, Lappo och Ilmola socknar. I
dessa trakter produceras bl. a. den såsom utsäde
mycket eftersökta »vasa-rågen». Numera odlas ock
i dessa trakter för export en myckenhet hafre. I
nordliga delen är kornet hufvudsädesslaget, emedan
rågskörden till följd af den korta sommaren lätt
felslår. Derjämte odlas äfven något hafre. Sällan
inträffar ock på en del trakter (de östligaste),
att befolkningen äter sitt bröd utan tillblandning af
nödbrödsämnen, såsom halm och bark. Vanligen inköper
folket i nordligaste delen af landskapet den till
brödföda erforderliga rågqvantiteten från sydligare
delar af landet eller från Ryssland. Deremot ger
ladugården till och med i dessa trakter riklig
afkastning samt vinner allt större ekonomisk
betydelse. Efter förebild af enskilda herregårdar
och under inverkan af särskilda mejeriskolor, har
mejerirörelsen redan vunnit en utbredning, som lofvar
mycket godt för framtiden. Detta är fallet äfven i
södra delen af landskapet, der mejeriväsendet, trots
konkurrensen med jordbruket, vunnit mycken lyftning
och särskildt understödes af en synnerligen rik och
kraftig gräsväxt på de till utmärkta åkrar och ängar
förvandlingsbara mossarna.

Befolkningens antal var 1890 omkr. 543,000 pers. Af
dessa voro omkr. 128,000 svensktalande. Dessa
utgjordes till mesta delen af allmoge i kustsocknarna
från Sideby (Österbottens sydligaste socken) till
Gamla Karleby och Nedervetil socknar norrut. Den
svenska befolkningen är i allmänhet konservativt
anlagd samt bevarar ännu i dag gamla plägseder
och sin folkdrägt, hvilken deremot från de finska
orterna nästan fullständigt försvunnit. Den visar
sig misstrogen mot nyheter, brusar särskildt under
rusets inflytande lätt och häftigt upp, har stor
sjelfkänsla och ett synnerligen praktiskt sinne. Dessa
trenne sistnämnda egenskaper delar den med sina
finska grannar, som tillhöra i södra Österbotten
den tavastländska, i mellersta Österbotten den
tavastländska och den savolaksska, i östra delen
af landskapet den sistnämnda och i nordligaste delen
den karelska grenen af den finska stammen. Bevis på
de två förra egenskapeiia hafva österbottningarna
gifvit nästan vid hvarje krigsolycka, för hvilken
landet varit utsatt, och om förefintligheten af
den sistnämnda egenskapen talar förhållandet
att slöjdskickligheten står i Finland högst i
Österbotten och kan nästan sägas vara medfödd för dess
innebyggare. I slöjdskicklighet framstår särskildt
allmogen i södra Österbotten. Bland manliga slöjder
böra framhållas särskildt den mekaniska slöjden,
såsom smidesarbeten o. dyl., i särskilda finska
socknar (Kauhava, Ilmola) samt träslöjden i de svenska
socknarna, exempelvis båtbyggeriet i Kristinestad-,
Pedersöre- och Kronoby-trakterna. Bland qvinliga
slöjdartiklar intaga väfnadsarbetena från Ilmola
och de svenska kustsocknarna det mest framstående
rummet. Om de svenska dialekterna i Ö. se
nedan. Det finska språkidiomet närmar sig i södra
Ö. tavastländskan, i nordliga savolaksskan och
karelskan. Ö. är fördeladt på följande 10 härad:
Ilmola, Korsholms, Lappo, Pedersöre, Kuortane (en
del), Salo, Uleå, Haapajärvi, Kajana och Kemi
(en del), af hvilka de 5 första höra till Vasa
län,
de senare till Uleåborgs län. Judicielt lyda
landskapets samtliga kommuner under hofrätten i Vasa
samt ecklesiastikt dels under Åbo ärkestift (socknarna
i Vasa län), dels under Kuopio stift (socknarna
i Uleåborgs län). Städerna i landskapet äro från
s. räknadt: Vasa, Kaskö, Kristinestad, Ny-Karleby,
Jakobstad, Gamla Karleby, Brahestad, Uleåborg,
Kemi
och Kajana. De äldsta församlingarna i
landskapet sägas hafva varit Mustasaari och Pedersöre,
från hvilka sedermera afskildes, alltefter som
befolkningen utbredde sig eller tillväxte, samtliga
öfriga kyrkoförsamlingar, som nu uppgå, inberäknadt
stadsförsamlingarna, till ett antal af 134. Ännu
långt in på 1600-talet nämnes i handlingarna Ö. så,
som om det icke räknats till det öfriga Finland;
man talade vanligen om Finland och Österbotten. Det
stod i äldre tider vanligen under sin egen höfding,
som residerade på Korsholm eller, sedan 1590, äfven
på Uleå slott. Någon gång var det äfven lagdt under
gemensam höfding med Vesterbotten på svenska sidan
om Bottniska viken. Omkr. midten af 1500-talet lydde
trakterna kring Ule träsk under höfdingen på Nyslott,
som då koloniserade dessa områden med innebyggare
från Savolaks. Redan sedan uråldriga tider synes norra
Ö. hafva varit ett omtvistadt land mellan svenskarna
och storfurstarna i Novgorod, hvilka gjorde anspråk
på vissa rättigheter öfver karelarna. Huruvida
svenskarna redan före Nöteborgska freden 1323
innehaft detta område såsom sin besittning och i
fredsslutet erhållit bekräftelse derå är emellertid
omtvistadt, dervid finske forskare i allmänhet
ansluta sig till den tolkningen att gränsen gått
utmed Pyhajoki (hvaraf följt, att norra Österbotten
varit ryssarnas) och svenske forskare hålla före, att
norra Ö. i nämnda fred högtidligt faststäldes såsom
svenskt område. Genom fredsslutet i Stolbova 1617
bestämdes landskapets nuvarande gräns mot Ryssland.
A. G. F.

Ö:s svenska folkmål, hvilka talas af kust-och
skärgårdsbefolkningen i Vasa län från Sideby socken
i s. till och med Gamla Karleby i n., höra till
den nordskandinaviska (»norrländska») gruppen och
äro såväl i afseende å ljud och ljudförändringar
som med hänsyn till böjningssätt och, delvis,
ordförråd sinsemellan mycket olika. Beträffande deras
förhållande till öfriga svenska landsmål i Finland
(Nylands, Egentliga Finlands, Ålands) kan här sägas
endast att, ehuru den allmänna karakteren är densamma,
olikheterna dock äro delvis ännu större än mellan
de österbottniska socknemålen inbördes, hvilket
särskildt i afseende å den del af ordförrådet,
som icke är gemensam med skriftspråket, gör sig
märkbart. Liksom i andra östsvenska folkmål framträda
här skarpt de forntrogna qvantitetsförhållandena:
kort vokal framför kort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free