Print (PDF) - On this page / på denna sida - Aachen, Hans von - *Aafjord är pastorat, ej stad - Aagaard, K. F., dansk målare. Se Ågård - Aagesen, Andreas - *Aahausen, oriktig form för Ahausen l. Auhausen (se d. o. Suppl.) - *Aakirkeby, stad (ej köping), hade 967 innev. 1890 - Aalberg, Ida Emilia - *Aalborg, stad - *Aalborgs amt - *Aalesund, stad i Norge - *3. Aall, H. J. K. - Aaltokas. Se Alue - *Aarburg - Aarbustadtind. Se Andorg. Suppl. - *Aarestrup, K. L. E. - Aarflot, norsk bondeslägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teknik och kalla färg göra honom för vår tid onjutbar. Deremot var han högt
uppburen af sin samtid, och många arbeten af hans hand hafva stuckits i koppar af
betydande gravörer. Hans flesta taflor finnas i Schleisheim, Wien, Köln och
Augsburg. I Sveriges Nationalmuseum ses af honom en liten tafla, Paris’ dom,
graverad af R. Sadeler 1589. Originalet målades, då han återkom från Italien, för
en köpman vid namn Boots. Nationalmuseets lilla tafla är en reproduktion eller
förminskad kopia af originalet. Jfr Woermann: »Geschichte d. malerei», och G.
Göthe: »Notice descriptive... des tableaux du Musée national de Stockholm».
C. R. N.
*Aafjord är pastorat, ej stad.
Aagaard [ågård], K. F., dansk målare. Se Ågård.
Aagesen [åg-], Andreas, dansk rättslärd, född i Köpenhamn d. 5 Aug. 1826, blef
student 1843 och juris kandidat 1849, var några år anställd vid
justitiedepartementet och blef 1855 professor i lagkunskap vid Köpenhamns
universitet. På denna plats sysselsatte han sig företrädesvis med den danska
förmögenhetsrätten och med romersk privaträtt. Han utgaf 1866-79 fyra ypperliga
afhandlingar om egendomsrättigheter och deras öfverlåtelse samt 1876 en
förteckning öfver lagsamlingar och juridisk literatur i Danmark, Norge, Sverige
och delvis Finland. 1870 förordnades A. till medlem af en komité för utarbetande
af en sjö- och handelslag, och 1879 valdes han till ledamot af landstinget, men
afled d. 26 Okt. s. å. Han kreerades till hedersdoktor vid Upsala universitets
jubelfest 1877. Efter A:s död utgåfvos hans Indledning til den danske formueret
(1880) och Forelæsninger över den romerske privatret (1881).
E. Ebg.
*Aahausen, oriktig form för Ahausen l. Auhausen (se d. o. Suppl.)
*Aakirkeby, stad (ej köping), hade 967 innev. 1890.
Aalberg [alberg], Ida Emilia, finsk skådespelerska, född d.
3 Dec. 1858 i Janakkala socken, Tavastehus län, följde vid 16 års ålder sin
okufliga håg för teatern och fick anställning vid finska teatersällskapet,
utbildade sig 1878 (och 1880) under ledning af den berömda fru Marie
Seebach i Dresden och uppträdde med ständigt växande bifall på finska
teatern, bl. a. som Nora (i »Ett dockhem»), en af hennes glansroller.
1880 uppträdde hon på finska språket i Budapest, till ungrarnas stora
förtjusning, 1882 i Petersburg och, efter en tids studier i Paris under
Delaunay, 1884-85 i Kristiania, sistn. år en enstaka gång i Stockholm,
såsom Ofelia (mot Rossi som »Hamlet»), och 1885-86 i Köpenhamn. Hon har
sedermera spelat på flere främmande språk, bl. a. på tyska i Berlin 1890 (mot J.
Kainz) och på svenska under en skandinavisk turné hösten 1894. Hon trädde 1887 i
äktenskap med fennoman-ledaren jur. kand. L. Kivekäs (död 1893) och blef 1894
omgift med Ibsen-beundraren baron Alex. v. Yxkull-Gyllenband från Riga. Fru A.
har eröfrat en rangplats bland samtidens allra främsta skådespelerskor. Hennes
spel är på en gång högeligen naturfriskt och dramatiskt gripande, en uppenbarelse
af modern, nervös konst, en säregen sammansmältning af naturalism och
inspiration. Vilda passioner och själsqval återgifver hon kanske bäst; hon har
ett outtömligt förråd af nervkraft och lidelse samt lefver helt i den rol hon
framställer. Den tekniska sidan af hennes spel är glänsande: plastiken smidig,
minspelet uttrycksfullt skiftande, deklamationen mönstergill genom klarhet och
originelt funna nyanser. Bland hennes roller framstå vidare: Julia, Regina von
Emmeritz, Syrsan, Adrienne Lecouvreur, Kirsti Fleming, Marguerite (i
»Kameliadamen»), Schillers Maria Stuart och Ibsens Hedda Gabler.
*Aalborg, stad. 22,100 innev. (1894). A. är i stark tillväxt. Med Nörre Sundby,
på norra sidan af Limfjorden, är staden förenad genom en pontonbro, 580 m. lång,
byggd 1863-65, och en fast jernvägsbro, 577 m., fullbordad 1881, den största bro
i Danmark, byggd af ett franskt bolag. 1893 bestod handelsflottan af 106
segelfartyg, om 4,000 tons, och 9 ångfartyg, om 2,440 tons. I A. finnas 3 banker
och en sparbank, en lärd skola och en teknisk skola äfvensom ett museum för konst
och historia, inrättadt 1878-79.
E. Ebg.
*Aalborgs amt. 104,800 innev. (1890). Af 289,000 har land voro 1888 90,000 har
åker, 124,000 har äng och betesmark, 33,000 har hedar, 21,800 har kärr och
mossar, 12,500 har skog. Kreatursstocken inom amtet var 1888 22,700 hästar,
95,500 nötkreatur, 112,300 får och getter samt 40,400 svin.
E. Ebg.
*Aalesund, stad i Norge, hade 8,406 innev. 1891. Antalet hemmahörande fartyg 1892
var 163 om 6,551 t. drägtighet (deraf 10 ångfartyg om 1,235 tons).
*3. Aall, H. J. K., tog 1877 afsked från amtmansämbetet, utan att anhålla om
pension, men stortinget beviljade honom 1878 enhälligt och utan debatt en årlig
nationalbelöning af 6,000 kr. Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 blef han
hedersdoktor i den rätts- och statsvetenskapliga fakulteten. Död d. 24 Febr.
1894.
Aaltokas [al-]. Se Alue.
*Aarburg, vid Aar, öfver hvilken leder en 80 m. lång hängbro.
Slottet A. är nu en korrektionsinrättning.
Aarbustadtind [år-]. Se Andorg. Suppl.
*Aarestrup, K. L. E. Hans »Samlede digte» utgåfvos 1877 af
F. L. Liebenberg, med inledning af G. Brandes.
E. Ebg.
Aarflot [år-], norsk bondeslägt, af hvars medlemmar må nämnas:
Sivert Knudsen A., f. 1759, d. 1817, skollärare i sin hembygd på
Söndmöre 1778-98 och derefter till sin död lensmand i Volden, är känd
för sitt arbete i folkupplysningens tjenst och för införande af
förbättringar i jordbruket. 1808 fick han tillstånd att anlägga ett
boktryckeri på sin gård Eksæt, hvilket ännu eges af familjen, och hvarifrån
han bl. a, 1810-16 utgaf veckotidningen »Norsk landboblad», som han sjelf
redigerade. Hans dotter Berthe Canutte, f. 1795, d. 1859, är en af de mest lästa
författarinnor af uppbyggelseböcker i Norge. Hennes arbeten, af hvilka en samling
andliga sånger, Troens frugt, upplefvat ett tiotal upplagor, äro samlade i 5 dlr
med titeln »Smuler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
