Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abdu-l-kerim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abdu-l-kerim pasja, turkisk general, f. 1807,
genomgick militärlärokursen i Wien och blef 1850
musjir (general). Under Krimkriget kommenderade han
hären i Mindre Asien och under upproret på Kreta
observationskåren i Tessalien (1867–68). Sedermera
var han flere gånger än krigs-, än polisminister
och inlade i förening med Hussein Avni pasja stor
förtjenst om arméns reorganisation (en regulier
reserv, ny och likformig beväpning, efter europeiskt
mönster uppsatta reglementen m. m.) samt skapade ett
landtvärn och krigsskolor. Såsom serdar-i-ekrem
(öfverbefälhafvare) i Serbien 1876 röjde han
mycken slapphet, ehuru han slutligen afgick med
seger. Äfven 1877, då han anförde den mot ryssarna
opererande Donau-armén, visade han brist på kraft och
hindrade ej ryssarnas flodöfvergång och framryckning. I
Juli s. å. miste han sitt befäl och fördes till
Lemnos, senare till Rhodos. Död på Lesbos 1885.
Abeilard. Se Abailard.
*Abeille, J. C. L., dog 1838.
Abekås (Abbekås), stort fiskeläge i
Skifarps socken,
Malmöhus län, 16 km. v. om Ystad. Under sista
årtiondet hafva pågått arbeten för förbättrandet
och iståndsättandet af hamnen derstädes, för hvilket
ändamål anvisats ett statsanslag af 22,600 kr. Antalet
fiskare 1885 var 50, redskapens värde uppgafs
s. å. till 36,280 kr., fångstvärdet till 20,425 kr.,
garnens antal till 820 och båtarnas till 48.
*Abel, N. H. Andra tillökade, på offentlig bekostnad
föranstaltade upplagan af A:s skrifter utgafs 1878–81
af S. Lie och P. L. Sylow. C. A. Bjerknes utgaf 1880
en monografi: »N. H. Abel. En skildring af hans liv
og videnskabelige virksomhed» (förut delvis tryckt
i »Nordisk tidskrift» 1878 och 1879).
Abelianer. Se Abeliter.
*1. Abelin, H. A., född d. 22 Maj 1817,
erhöll 1882 på begäran afsked från professuren och från
öfverläkaretjensten vid Allmänna barnhuset. Död i
Stockholm d. 13 Sept. 1893. Jfr nekrolog af O. Medin
i »Hygiea» (1893, 2.)
*2. Abelin, G. R., tog 1887 afsked från
generalbefälhafvareplatsen. Han omvaldes 1880 och 1889
till ledamot af riksdagens Första kammare. A. var
medlem af riksdagens försvarsutskott 1875, 77, 78
och 83: i Mars 1895 valdes han till ledamot i det af
konungen äskade hemliga utskottet.
*Abelin, J. Ph. Om honom och hans skrifter se
G. Droysen: »Arlanibaeus. Godofredus. Abelinus. Sive
scriptorum de Gustavi Adolphi expeditione princeps»
(1864).
Abella (nu Avella vecchia), fordom stad
i Kampanien. Om den s. k. cippus abellius se
Oskiska språket.
Abellinum. Se Avellino 2.
*Abelmoschus. Se vidare Hibiscus.
Abelonier, abeloniter. Se
Abeliter.
Abels additionsteorem kallas en vigtig sats inom
funktionsteorien, upptäckt af den berömde norske
matematikern Abel. Den lyder i sin allmännaste form
sålunda: »är ⨍ (x y) = 0 en algebraisk likhet och
R(x y) en rationel funktion af x och
y, så kan alltid
summan af ett godtyckligt antal integraler ⨍ R(x
y)dx
med godtyckliga öfre och undre gränser framställas såsom
en summa af ett bestämdt antal ρ sådana integraler
med godtyckliga undre gränser jämte ett algebraiskt
och ett logaritmiskt uttryck. ρ är ett af den
gifna algebraiska likheten bestämdt tal, som kallas rangen
af den genom likheten definierade algebraiska
bilden. De ρ nya öfre gränserna äro algebraiska
funktioner af alla de öfriga undre och öfre
gränserna». Satsen, af Legendre kallad »monumentum
aere perennius» (en minnesvård varaktigare än bronsen)
och af Abels store medtäflare Jacobi, som gifvit
den dess namn, betecknad såsom »vår tids största
matematiska upptäckt», bildar grundvalen till teorien
för de s. k. Abelska integralerna och de ur
dem härledda Abelska funktionerna. Den är
ursprungligen framställd i ett arbete, som 1826 inlemnades till
Franska institutet, men som i början ej bevärdigades
med någon uppmärksamhet. Detta arbete skulle kanske
aldrig hafva blifvit offentliggjordt, om icke Abel
i en afhandling i »Crelles Journal» 1828 antydt
dess tillvaro och 1829, några veckor före sin död,
för att rädda sin prioritetsrätt i en kort uppsats
gifvit ett bevis för sin sats i dess allmännaste
form. På grund häraf och till en del genom Jacobis
bemödanden blef det ursprungliga arbetet framdraget
ur glömskan och publicerades af Institutet 1841.
G. K.
Aberbrothock [abörbrå’thåk] l.
Aberbrothwick [-i’ck], stad i Skotland, uppkallad efter floden
Brothock. 22,821 innev. (1891). Se vidare Aberbrothick,
hvilken namnform är oriktig.
Abercrombie [abörkrö’mbi], John,
engelsk läkare, f. 1781, d. 1844, med. doktor 1803, bosatte sig
såsom praktiserande läkare i Edinburgh och blef
slutligen den förnämsta konsultativa auktoriteten
derstädes. Hans vigtigaste arbete är Pathological
and practical researches on the diseases of the brain
and the spinal cord (1827, 3:dje uppl. 1834),
hvilket räknas bland nervpatologiens grundläggande verk.
R. T–dt.
Aberdare [a’bördäör], stad i engelska
grefsk. Glamorgan (Wales), vid öfre Cynon, biflod
till Taff. 38,513 innev. (1891). Kol- och jerngrufvor,
jernverk.
Aberdare [a’bördäör], Henry Austin
Bruce, lord, engelsk
politiker, f. 1815, d. 1895, tillhörde det liberala
partiet, var 1862–64 understatssekreterare för inrikes
ärenden, 1866–68 vicepresident i undervisningskomitén,
utnämndes 1868 till inrikesminister i Gladstones
kabinett och var sedan 1873 Lord president of
the council till gladstoneska kabinettets fall
(1874). Han hade 1873 blifvit lord Aberdare (förut
hette han Bruce).
Aberdarebergen [a’bordäör], lord Aberdare
range, en ända till 4,000 m. hög bergskedja på Leikipiaplatån
i eqvatoriala Öst-Afrika, i Masai-landet,
sträcker sig mellan eqvatorn och 1° s. br. i
nordnordvestlig-sydsydöstlig riktning, skild från
det östligare Kenia af Guasso Njiro. Bergskedjan
upptäcktes 1883 af Jos. Thomson och undersöktes
närmare 1887 af grefve Teleki och v. Höhnel.
*Aberdeen. 1. Grefskap. 5,101 qvkm., 281,331
innev. (1891). Grefskapets hufvudstad är
Aberdeen, bestående af Old A. och New A., med
123,327 innev. (1891). Staden har ett universitet, bildadt
1860 genom förening af det gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
