Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdelning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Afdelning. 1. Milit. Ej endast fältbatterier, utan
äfven positions- och fästningsartilleriets batterier
indelas i afdelningar på två pjeser. Afdelningschefen
är vid fält- och positionsartilleriet, såvidt tillgång
på officerare medger, en subalternofficer, men kan
äfven vara en styckjunkare. Vid fästningsartilleriet
kan äfven en sergeant eller konstapel vara
afdelningschef. Ett fästningskompani delas äfven
vid exercis utan pjeser i afdelningar, 2 à 3, under
befäl af en subalternofficer eller underofficer.
H. W. W.
Afdriftsqvadrant. Se Pejlqvadrant.
*Afdunstningsvärme. Se vidare Latent.
Afemi (af Grek. nekande a och feme, tal), med.,
kallas den form af Afasi (se d. o.), vid hvilken
individen förlorat förmågan att åstadkomma de
vid talet nödvändiga koordinerade rörelserna,
ehuru hvarken läpparna, tungan eller stämbanden äro
förlamade och ehuru den sjukes förmåga att förstå
det talade eller skrifna ordet ej gått förlorad.
R. T–dt.
Affaires contentieuses [affär kångtansiöṡ], Fr.,
»tvistiga mål». Se Besvär, sp. 403.
*Affektionsvärde. Se vidare Värde.
Affiche [-fi’sj]. Se Affisch.
Affiliera (Med. Lat. affiliare, af Lat. ad, till,
och filius, son), »upptaga såsom barn», göra till en
filial. Inom frimureriet kallas en loge affilierad,
då den ansluter sig till en större, och en enskild
frimurare är affilierad, när han upptagits i en annan
än sin ursprungliga loge. Med affilierade politiska
sällskap betecknas filialafdelningar af en större
moderförening.
*Affinitet. 1. Fys. och kem., kallas den
förmodade kraft, som förorsakar ämnens kemiska
inverkan på hvarandra (reaktion). Denna
kraft mätes genom det arbete, som per grameqvivalent
åtgår för att bringa den i fråga varande reaktionen
att förlöpa i omvänd riktning. Endast i
jämförelsevis få fall är det möjligt att på ett
praktiskt sätt uppmäta affiniteten. Ett sådant fall
är den reaktion, hvarigenom vätgas och syrgas förenas
till vatten. Vatten kan nämligen af en elektrisk
ström sönderdelas i dessa bägge gaser. Man kan
mycket lätt genom uppmätande af den för en dylik
sönderdelningsprocess nödiga elektromotoriska
kraften (1,08 volt) få ett mått på det arbete,
som åtgår för att sönderdela en grameqvivalent
(9 gram) vatten. Detta arbete utgör nämligen,
uttryckt i gramkalorier, 22,940 . 1,08 = 24,775,
som alltså är ett mått på affiniteten mellan
syrgas och vätgas, då vatten bildas vid vanlig
temperatur. Affiniteten mätes således alls icke af
den värmemängd, som utvecklas vid bildandet af vatten
ur syrgas och vätgas, hvilken för 9 gram vatten
utgör 34,200 kalorier. Den mekaniska värmeteorien
lär också att, om värme utvecklas vid en reaktion,
affiniteten minskas vid stigande temperatur, medan
deremot affiniteten ökas, om värme absorberas.
Det är derför icke ovanligt, att kemiska processer,
som förlöpa i en riktning vid vanlig temperatur,
vid högre temperaturer försiggå i motsatt led.
Affiniteten har då sjunkit så långt, att den
blifvit negativ. Så t. ex. sönderdelas vatten vid
hvitglödgningshetta delvis uti vätgas och syrgas,
men vid vanlig (låg) temperatur förenas vätgas och
syrgas till vatten (uti de s. k. gaselementen). Vidare
lär den mekaniska värmeteorien, att vid den s. k.
absoluta nollpunkten (–273° C.) alla reaktioner förlöpa
så, att värme dervid utvecklas. Vid vanlig temperatur,
hvilken är att beteckna såsom jämförelsevis låg,
försiggå de flesta kemiska processer så, att värme
dervid utvecklas, en erfarenhet, som förledt
termokemisterna, med Berthelot i spetsen, att antaga,
att det vid en reaktion utvecklade värmet utgjorde ett
mått på affiniteten. Man visste likväl, att en hel mängd
processer försiggår under värmeabsorption, men man
förklarade dem såsom undantag.
En åsigt, som räknar anor från 18:de årh., är den
att affiniteten vid en kemisk reaktion mätes af den
hastighet, hvarmed reaktionen utvecklar sig. Såsom
exempel må anföras följande. Rörsocker och vatten
förena sig under bildning af s. k. invertsocker, men
denna process försiggår vid vanlig temperatur oändligt
långsamt, såvida ej ett ferment (jäsningsväckande
ämne) eller en syra tillsättes. Reaktionshastigheten
är mycket olika alltefter syrans art. Så t. ex. bildas
en lika stor mängd invertsocker på en timme vid
närvaro af saltsyra, som på 250 timmar vid närvaro
af ättiksyra (båda i s. k. halfnormal lösning). På
grund af detta förhållande sades saltyrans affinitet
l. affinitetskoefficient varas 250 gånger så stor som
ättiksyrans (Ostwald). Detta beteckningssätt är ganska
olämpligt, ty vid den ifrågavarande processen omsättes
alls icke den tillsatta syran. Denna process motsvaras
fullkomligt af följande mekaniska analogi. En tung
kropp ligger på ett sluttande plan och skulle således
på grund af tyngdkraften glida nedför detsamma. Att
den ej gör det beror derpå att kroppen lider friktion
mot underlaget. Bestrykes detta med ett smörjmedel,
glider kroppen ned, men detta beror alls icke på någon
i smörjmedlet befintlig kraft, utan uteslutande på
tyngdkraften. Den vid invertsockerbildning tillsatta
syran verkar på alldeles samma sätt som ett smörjmedel,
och reaktionen förorsakas alls icke af någon kraft
(affinitet) hos syran, utan endast af affiniteten
mellan rörsocker och vatten, som är oberoende af den
tillsatta syrans natur.
Den bekante fysikern Pictet har genom försök
visat, att de kemiska processer, som vid vanlig
temperatur förlöpa med den största våldsamhet
t. ex. upplösning af natrium i syror, vid låga
temperaturer (under ungefär –80° C.) icke komma
till stånd (i nämnvärd grad). På grund deraf
slöt han, att den kemiska kraften försvinner vid
låga temperaturer. Denna slutsats är, såsom man
inser af det föregående, oriktig; det är endast
reaktionshastigheten, som sjunker ned till omätbart
små värden. Affiniteten bör vid –80° C. vara större
än vid vanlig temperatur för de af Pictet undersökta
processerna, vid hvilkas förlopp värme blir fritt.
S. A–s.
3. Mat., den art af kollineation (se d. o. Suppl.)
mellan två geometriska system, vid hvilken oändligt
aflägsna element i det ena systemet motsvaras af
oändligt aflägsna element i det andra. Om sålunda
två plana geometriska system äro på det sätt
beslägtade, att alla de linier, som sammanbinda
motsvarande punkter i systemen, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
