- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
73-74

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slägtskap såväl med södra och östra A. som med
Indien. Réunion och Rodriguez utmärka sig genom
stor rikedom på ormbunkar, deribland många trädlika
(Cyathea). På Seychellerna finnes en fjäderpalm
(Lodoicea sechellarum) med mycket långsamt (på
omkr. 10 år) mognande frukter.

Antalet inhemska kulturväxter synes i A. vara mindre
än i Asien. Flere i A. vidt utbredda nyttiga växter,
såsom bananer, flere jamsrotarter (Dioscorea),
jordnötter (Arachis) o. a., kunna betraktas som
införda. Bland sädesslag af afrikanskt ursprung
står främst kafferkorn (Andropogon Sorghum),
som enl. Körnicke härstammar från A. halepense och
nu är utbredt i alla varma land. I Abessinien odlas
såsom brödfrukt teff (Eragrostis abyssinica
och E. pilosa). Huruvida negerhirs (Pennisetum
spicatum
) och dagussa (Eleusine Tocussa) äro af
inhemskt ursprung är ovisst. Deremot äro jordbönan
(Voandzeia subterranea) och kaffebusken (Coffea
arabica
och C. liberica) säkert ursprungliga alster
af den afrikanska jorden.

Djurverld. Den afrikanska kontinenten med
tillhörande öar tillhör tvänne skilda djurgeografiska
regioner, den palearktiska och den etiopiska. Till
den förra och närmast till Medelhafsregionen,
som i Europa omfattar landen s. om Pyrenéerna,
Alperna och Balkan samt vestra Asien, höra de till
Medelhafvet gränsande delarna af Nord-Afrika ungefär
till vändkretsen. Faunan visar i sina väsentliga
drag stor öfverensstämmelse med sydeuropeiska typer,
hvilket låter förklara sig genom en i jämförelsevis
sen tid befintlig landförbindelse mellan Spanien
och Marokko samt mellan Tripolis och Sicilien jämte
Malta. Resterna af denna landbrygga, som tillät fri
kommunikation för landdjuren mellan Syd-Europa och
Nord-A., spåras ännu i en från Sicilien-Malta samt
från Tripolis utgående submarin bank. Karakteristiska
däggdjur i Nord-A. äro magoten, svinet, hjorten,
dofhjorten, fåret, geten, vissa antiloper,
springråttan, piggsvinet, björnen, gräflingen,
stinkgräflingen, vargen, sjakalen, öckenräfven,
zibetkatten, genetten, en mängd fladdermöss,
näbbmöss o. a. Bland foglarna spela några gamarter
och ett stort antal vadare och simfoglar, flamingo,
ibis, hägrar, träskonäbbar, pelikaner, ormhalsfoglar
hufvudrollen. Jämte så afgjordt palearktiska former
som de ofvannämnda däggdjuren finnas äfven medlemmar
af den etiopiska faunan, såsom lejon, leopard,
hvilka kunna hafva invandrat från de eqvatoriala
delarna af A., hvarvid man för öfrigt ej får glömma
att t. ex. lejonet ännu i historisk tid förekom i
Europa, t. ex. i Grekland. — Gränsen mellan de båda
regionerna utgöres af Sahara, hvars norra del tillhör
den palearktiska och södra den etiopiska. Ehuru i det
stora hela samma fysikaliska förhållanden i klimat,
terräng och växtlighet råda på stora områden, hvilka
förutsätta en mycket vidsträckt utbredning af de
enskilda djuren inom den etiopiska regionen, kan
man äfven der uppvisa underafdelningar, näml. den
öst-, vest- och sydafrikanska samt madagassiska
subregionen. Af dessa är den sistnämnda, som
omfattar Madagaskar, Maskarenerna, Seychellerna och
Comoro-öarna, den bäst begränsade och kan måhända
betraktas som särskild region. Om ock den
etiopiska regionen är liten i jämförelse med den
palearktiska, eger den dock, hufvudsakligen till
följd af den rika vegetationen inom en stor del af
området, en större mängd af de mest olikartade stora
djur än något annat lika stort område. Synnerligen
karakteristiska äro däggdjuren; såsom representanter
för den äkta afrikanska faunan kunna af denna klass
nämnas den afrik. elefanten, den afrik. noshörningen,
flodhästen, vårtsvinet, en mängd antiloper, af hvilka
specielt ett antal arter är begränsadt till södra
delen, vidare buffeln, med flere arter, giraffen,
kamelen, zebran, jordsvinet, af gnagare taggråttan
(Acomys) och springharen (Pedetes), af insektätarna
snabelmöss och guldmullvadar, en mängd fladdermöss
och vampyrer, af apor babianer, markattor och
framförallt gorillan och chimpansen. I den tropiska
vestkustens flodmynningar finnes lamantinen. Det
till den etiopiska regionen hörande A. är märkligt
genom de däggdjur det eger, men icke mindre utmärkt
genom saknaden af eljest vidt utbredda och äfven
i det till palearktiska regionen hörande Nord-A.
delvis förekommande djurtyper; sådana felande grupper
äro björnar, hjortar, getter, får och egentliga
svin. Anmärkningsvärd är den mängd, i hvilken vissa
arter af däggdjur förekomma, särskildt de stora
växtätarna elefanten och flodhästen. Trots alla
förföljelser, som visserligen gjort elefanten sällsynt
på stora områden, der han förr var allmän, finnes
han ännu i stora hjordar i Central-Afrikas skogar,
och flodhästen bebor i stort antal alla floder i det
eqvatoriala vattenrika A. Äfven antiloparterna och
zebrorna förekomma mångenstädes i stora hjordar. Bland
A:s foglar är den afrikanska strutsen en af de
märkligaste. Karakteristiska steppfoglar äro för
öfrigt trappar, frankolinhöns (Pternistes), stepphöns
(Pteroclidae) och ormfalkar (Gypogeranini). Papegojorna
äro svagt representerade. Deremot är skogen rik
på märkliga sparffoglar; några af dem, såsom
bananätarefoglarna (Musophagidae), musfoglarna
(Colius), trädhärfoglar (Irrisor) och oxhackare
(Buphaga), finnas endast i A. Papegojorna ersättas
delvis af präktigt färgade skäggfoglar (Capitonidae),
som A. eger i 7 egendomliga slägten, hvilka täfla
i färgprakt med glansstararna, och i stället för
kolibrierna träda de små, brokiga honingssugarna
(Nectarinia), och paradisenkan (Vidua) är en
ännu mer karakteristisk form. För det öfvervägande
flertalet af de europeiska flyttfoglarna är den
afrikanska kontinenten vinterqvarter; i allmänhet
hålla dessa foglar till på A:s kustland, och en stor
del kommer alls icke öfver Nord-Afrika; icke få tränga
dock, såsom Emin pasja visat, långt in i kontinenten
och välja eqvatoriallanden till vinterqvarter. — Af
A:s reptiler äro ett par pytonormar, den egyptiska
glasögonormen, hornormen o. a. karakteristiska för
A.; likaså bland ödlorna flere varnödlor, kameleonter
och ringödlor. Den farligaste och mest utbredda af
krokodiler är Nilkrokodilen, som bebor sötvattnen
från Nilen och Senegal till Kap; i Vest-A. uppträda
dessutom den kortnosiga alligatorkrokodilen
(Crocodilus frontatus) och pansarkrokodilen. — Af
amfibier finnes uteslutande i A. det till groddjuren
hörande slägtet Dactylethra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free