- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
117-118

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agrinion ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1846–70 var lärare i ornamentsritning och
modellering vid den af Svenska slöjdföreningen
inrättade söndags- och aftonskolan. Han afled i
Stockholm d. 31 Mars 1895.

Ahlden, köping i preuss. regeringsomr.
Lüneburg, nära Aller. 806 innev. (1890). På slottet
i A. hölls konung Georg I:s frånskilda gemål Sofia
Dorotea under bevakning och kallades derför
prinsessan af A. Se vidare om henne
Königsmark 4 och Sofia Dorotea.

*Ahlefeld, Frederik, föddes 1623 och
användes 1659–60 i flere diplomatiska uppdrag. Han
blef 1661 ståthållare i Köpenhamn och 1663 i
den kungliga delen af hertigdömena. A. var en
duglig stateman, som utöfvade stort inflytande på
rikets styrelse, i synnerhet under Kristian V,
men trängdes en tid i skuggan af Griffenfeld.
Med denne var han ursprungligen i godt förstånd
och understödde honom 1675 i hans företag att på
nytt bringa hertigen af Gottorp i länsförhållande
till Danmark, men 1676 bröt A. med Griffenfeld
och medverkade till hans fall. A. blef derefter
storkansler och fortsatte sträfvandena att återvinna
Slesvig. Det lyckades honom också 1684 att få
den hertigliga delen indragen under kronan (intill
1689). A. var mäkta rik. Han ärfde 1657
hälften af det stora godset Sögaard vid
Aabenraa, inköpte 1661 återstoden och sedermera
tilllika Graasten, der han lät bygga ett präktigt
slott. Genom sitt giftermål med grefve Kr.
Rantzaus dotter, 1658, kom han i besittning af
Langeland och blef 1672 länsgrefve; hans ätt
innehar ännu detta grefskap. A. dog d. 7 Juli
1686.
E. Ebg

*Ahlfeld, J. F., dog 1884.

Ahlgren, Ernst, psevdonym för författarinnan
Viktoria M. Benedictsson (se denna. Suppl.).

Ahl-i-hadîs, de indiske vahhabiterna (se d. o.).

*Ahlmann, N., afled d. 12 Febr. 1890
i Köpenhamn.

Ahlqvist, Alfred Gustaf, skolman,
häfdatecknare, son till Abraham A., föddes i
Runstens prestgård på Öland d. 17 Juni 1838,
blef student i Upsala 1856, filos. kandidat 1862,
filos. doktor och e. o. biblioteksamanuens 1863,
docent i fäderneslandets historia 1864, adjunkt
vid Nya elementarskolan i Stockholm s. å., lektor
i historia och modersmålet vid Jönköpings högre
allm. läroverk s. å. och lektor i nyssnämnda
ämnen vid Vexiö högre allm. läroverk 1869. A.
valdes till ledamot af Vitt. hist. och
ant.-akademien 1879. Han dog i Vexiö d. 26 Mars
1881. A. var en i ovanlig grad skicklig och
samvetsgrann lärare. Derjämte var han en
särdeles duglig och ifrig forskare samt utöfvade en
författareverksamhet, som både genom skrifternas
mängd och värde gjorde hans namn vida kändt
och hedradt. Bland dessa skrifter förtjena
särskildt nämnas: Om oroligheterna i Småland och
Vestergötland 1529
(gradualafhandl., 1863,
belönad med Geijerska priset), Om aristokratiens
förhållande till konungamakten under Johan
III:s regering
(I, akad. afh., 1864, II, 1866 i
Upsala universitets årsskr.) och Konung Erik
XIV:s fängelse och död
(i Jönköpings läroverks
program och separat, 1868, omarbetad uppl.
under titeln Konung Erik XIV:s sista lefnadsår
1568–1577,
bland hvars bilagor finnas »Strödda
anteckningar rörande de sköna konsterna i Sverige
vid midten af 16:de seklet», 1878). I denna
skrift ådagalägges bl. a., att Erik sannolikt dog
af förgift. Denna åsigt försvarade A. ytterligare
i Bidrag till svar på frågan: Har kon. Erik
XIV dött af förgift?
(tillägg n:o 1 till »Sv.
Lit.-Tidskr.» 1869, med anledning af H. Forssells
uppsats om detta ämne i samma tidskr.), Ännu
några ord om konung Erik XIV:s död
(1869)
och Nya bidrag till svar på frågan: Har konung
Erik XIV dött af förgift?
(Vexiö läroverks
program och separat 1873). A. författade vidare
Karin Månsdotter. En monografi (1874), Om
Sturemorden
(i »Hist. bibliotek», 1877). För
tidskrifter, tidningar och kalendrar skref A. ganska
många smärre afhandlingar och uppsatser, bl. a.
Den arktiska frågan i Skandinavien för tre
hundra år sedan
(»Ny Ill. Tidn.», 1875), Gustaf
Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder)

(»Nornan», 1876), Anteckningar om en svensk
språklära under 16:de seklet
(»Hist. bibl.», 1879),
Hans Brask. En skiss (»Ny Ill. Tidn.», 1880). I
tidskr. »Eira» lät A. 1880 införa en granskning
af d:r A. J. Amnéus’ rättsmedicinska afhandling
om Erik XIV:s dödssätt.

Alltifrån början af 1860-talet var A.
sysselsatt med förstudier till ett större verk »Om den
katolska reaktionen under konungarna Johan III
och Sigismund», och de forskningar han företog
under sina tio sista lefnadsår gällde företrädesvis
detta arbete. På dödsbädden förordnade han, att
alla hans dithörande samlingar skulle öfverlemnas
åt Riksarkivet.

Dels med offentligt understöd, dels på sin egen
bekostnad företog A. en mängd forskningsresor,
under hvilka han gjorde arkivstudier i bl. a.
biskopsarkiven i Frauenburg och Olmütz, kejserliga
statsarkivet i Wien o. s. v. Särskildt under sina
sista resor lät han sig angeläget vara att för
svenska statsinstitutioner skaffa öfversättningar och
afskrifter af sådana i utländska arkiv befintliga
handlingar, som äro af vigt för Sveriges historia
under 1500-talets senare hälft.
–r.

*Ahlqvist, A. E., utgaf vidare Suomen kielen
rakennus
(Finska språkets byggnad, I, 1877),
Kalevalan korjalaisuus (Kalevalas karelska
ursprung, 1887). Han var universitetets rektor
1884–87, erhöll statsråds titel 1887 och tog
afsked såsom professor emeritus 1888. Död i
Helsingfors d. 20 Nov. 1889.
M. G. S.

Ahlsell, Adolf Ludvig, ingeniör, född i
Stockholm d. 9 April 1844, genomgick 1859–62
Teknologiska institutet och 1865–67
civilingeniörskursen vid Krigshögskolan å Marieberg
samt utnämndes 1873 till löjtnant och 1886 till
kapten vid Väg- och vattenbyggnadskåren, ur
hvilken han tog afsked 1891. Efter att hafva
tjenstgjort vid statens jernvägar 1862–65, vid
jernvägsbyggnader i Ryssland och Österrike 1867–72
och såsom stationsingeniör vid Bergslagernas
jernvägsbyggnad 1872–73 utnämndes A. sistn. år till
andre ingeniör vid Gaslysnings-aktiebolaget i
Stockholm. Vid detta blef han 1878 öfveringeniör,
och han bibehölls på denna post, då staden 1884
öfvertog gasverket. Under den tid A. ledt arbetena
för hufvudstadens belysning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free