Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agrinion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har han utvidgat gasverket i Klara förs. till
dubbla storleken samt byggt gasklockan vid Sabbatsberg
(1884–85) och det stora Värtagasverket (påbörjadt
1890; se derom Värtan). Särskildt har A. energiskt
arbetat för underlättandet af gasens användning
äfven till kokning och drifkraft och för detta
ändamål verkat för gasprisets nedsättning. (Då
kommunen öfvertog gasverket, betingade gasen ett
pris af 26,7 öre pr kbm.; nu utgör det endast 16
öre för lysgas, 12 öre för kokgas och 10 öre för
maskingas, med rabatt för större förbrukare.) Af
A. hafva derjämte upprättats förslag till de under de
senaste åren anlagda gasverken i Göteborg och Gefle
samt till ombyggnader och utvidgningar af gasverken i
Linköping, Örebro, Karlstad, Vänersborg, Kristianstad,
Åbo m. fl. städer. Vidare har han byggt Stockholms
elektricitetsverk (Regeringsgatan n:r 38), som i sin
första anläggning (1890–92) var beräknadt att kunna
spisa 5,000 samtidigt brinnande lampor. Detta verk
håller f. n. på att utvidgas till att kunna spisa
12,000 lampor samtidigt. — Flerfaldiga gånger
har A. på uppdrag företagit resor till Tyskland,
Österrike, Belgien, Frankrike och England för studier
inom sitt fack. Han var 1884–89 ordförande i Svenska
teknologföreningen och innehar åter detta uppdrag
sedan 1894.
Ahlstedt, August Fredrik, finsk målare, född i Åbo
d. 24 April 1839, studerade i Åbo under ledning
af R. W. Ekman, vid konstakademien i Stockholm
(1866–68) samt i Düsseldorf (1869–70), blef 1876
lärare vid konstföreningens skola i Helsingfors
samt 1893 teckningslärare vid universitetet i
Helsingfors. A. har varit produktiv som landskaps-,
figur- och porträttmålare.
M. G. S.
*Ahlström, Jakob (icke Johan) Niklas, föddes
d. 5 Juni 1805 och dog d. 14 Maj 1857. Han förklarades af
Mus. akad. för musikdirektör (utan examen). Han gaf i
Berlin 1845 en konsert med idel svenska folkdansar,
körer och folkvisor, de sist nämnda sjungna af
Jenny Lind.
Ahlwardt, Theodor Wilhelm, tysk orientalist, f. 1828
i Greifewald, sedan 1861 professor i österländska
språk vid universitetet derstädes, har författat
bl. a. Über poesie und poetik der araber (1856) och
utgifvit »The divans of the six ancient arabic poets»
(London, 1870) m. m. samt utarbetat en utmärkt katalog
öfver arabiska manuskript i k. biblioteket i Berlin
(bd 1–6, 1887–94).
Ahmed. Jfr Achmed.
Ahmed, kalifer. Se Kalif, sp. 56–57.
Ahmed (Achmed) pasja. Se Bonneval, C. A.
Ahmed pasja, turkisk lyriker. Se Turkiska språket
och literaturen, sp. 1015.
*Ahmedabad. 1. Distrikt, 9,896 qvkm., omkr. 860,000
innev. — 2. Hufvudstad, hade 148,412 innev. 1891.
Ahmed Djevdet, turkisk historiker. Se Turkiska språket
och literaturen, sp. 1019.
Ahmedi, turkisk skriftställare. Se Turkiska språket
och literaturen, sp. 1015.
Ahmed Midhat, turkisk lärd. Se Turkiska språket och
literaturen, sp. 1019.
Ahmed Wefik pasja, turkisk statsman, f. 1818, d. 1891,
fick sin uppfostran i Paris, blef chef
för tolkarnas byrå och utgaf sedan 1847 en statistisk
årsbok öfver Turkiet (»Salanmé»). Han blef 1847
kommissarie i Donaufurstendömena, 1851 sändebud i
Persien, 1857, för en kort tid, justitieminister och
1860 ambassadör i Paris samt var 1861–63 minister för
fromma stiftelser (»evkâf nâzyr»). Aflägsnad för sitt
något hårdhändta ingrepp emot missbruk, egnade han sig
åt literära sysselsättningar; bl. a. öfversatte han
Molière. 1877 blef han deputeradekammarens talman
och generalguvernör i Adrianopel, undertecknade
såsom premierminister (Febr.–April 1878) freden i
San Stefano och var sedermera, till 1882, vali i
Brusa. Hans ämbetsmannaverksamhet utmärktes genom
mycken despotism.
*Ahn, J. F., dog d. 21 Aug. 1865.
3. Ahnfelt, Oskar, resepredikant och andlig musiker,
»den kristne trubaduren», broder till P. G. Ahnfelt,
föddes i Gullarps prestgård, Skåne 1813. Sedan
A. blifvit student i Lund 1829, hade han under
flere år anställning såsom informator på ett par
ställen. Men mera än studier älskade han sång
och musik, egnade sig med framgång åt bådadera,
gaf undervisning i guitarr-spelning och uppträdde
äfven på konserter. Vintern 1840 reste A. till
Stockholm för att der utbilda sin musikaliska
begåfning, och han närde derjämte planen att i
hufvudstaden upprätta ett musikinstitut. En kort
tid efter sin ankomst till hufvudstaden erfor han
vid åhörandet af en predikan i en af dess kyrkor
en för hela hans lif afgörande andlig väckelse,
och sedermera blef den bekante C. O. Rosenius
hans vän och andlige ledare. Sedan A. fortfarande
några år egnat sig åt sin musik och skaffat sig
sitt uppehälle med musiklektioner och konserter,
mognade, genom särskilda anledningar, småningom hos
honom beslutet att göra lekmannapredikantens kall
till sitt lifs uppgift. 1849 började han i denna
egenskap resa omkring till olika delar af vårt land,
och man kan säga, att hans lif sedermera blef ett
lif på resor ända till 1879. Icke blott största
delen af Sverige besöktes af honom under denna tid,
utan äfven Norge och Danmark flere gånger. Hvad som
icke minst bidrog att samla folk omkring honom var
musiken. Han började och slutade alltid sina föredrag
med afsjungandet af några af de andliga sånger han
sjelf komponerat, hvarvid han ackompanjerade sig med
en af honom konstruerad tiosträngad guitarr. Ahnfelts
sånger blefvo ryktbara och mycket populära. Endast
musiken till dem var af honom; texten hade andra
till författare och utgjordes af andliga sånger, som
A. samlat från olika håll. »Ahnfelts sånger» utgåfvos
1850–77 i 12 häften och upplefde många upplagor samt
öfversattes också delvis till norskan. I början af
sin verksamhet som predikant åtnjöt A. ett mindre
arvode från ett amerikanskt nykterhetssällskap,
ty A. verkade också såsom nykterhetspredikant, men
sedermera utgjordes hans egentliga inkomstkälla
af det förläggarearvode han erhöll för sina
sånger. A. tillhörde den evangeliskt lutherska
statskyrkan och ville verka i dess anda. Blott en helt
kort tid var han separatist och ledare för några af
honom efter norskt mönster stiftade friförsamlingar,
hvarefter han återgick till kyrkan. I de religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
