Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formligt rysk-franskt alliansfördrag har, såvidt
man vet, icke blifvit undertecknadt, men icke
dess mindre utgör den intima vänskapen mellan
Ryssland och Frankrike en väl behöflig motvigt mot
trippelalliansen. Deremot var A. alltför fredsälskande
för att vilja med vapenmakt understödja fransmännens
revancheplaner. Tvärtom närmade A. sig under sista
året af sitt lif åter till Tyskland. Det rysk-tyska
tullkriget, som 1893 rasat värre än någonsin, bilades
i början af 1894 genom en handelstraktat, hvari båda
parterna gjorde kloka eftergifter. Härmed inträdde ett
bättre förhållande än på länge rådt mellan Ryssland
och Tyskland, och den ryske tronföljarens besök i
Berlin och trolofning med kejsar Vilhelms kusin,
prinsessan Alix af Hessen, ansågs vara ett insegel
på detta goda förhållande.
Under de sista åren af A:s regering hemsöktes
Ryssland af fruktansvärda olyckor. Flere års
missväxt i åtskilliga guvernement framkallade den
fasansfulla hungersnöden 1891 och 1892. Koleran,
influensan och andra smittsamma farsoter skördade
hundratusentals menniskolif. Sjelf angreps A. i
Jan. 1894 af influensan, som hade till följd en svår
njursjukdom, hvaraf han efter långvariga lidanden
afled på slottet Livadia, på Krim, d. 1 Nov. 1894. Han
efterträddes af sin äldste son, kejsar Nikolaus II,
född 1868. Utom denne son efterlemnade A. fyra barn,
nämligen sönerna Georg (f. 1871) och Mikael (f. 1878)
samt döttrarna Zenia (f. 1875) och Olga (f. 1882).
E. W.
Alexander Ludvig Georg Fredrik Emil, prins af
Hessen, född 1823, var 1840-51 i rysk krigstjenst,
slutligen som högste befälhafvare öfver artilleriet i
Kaukasien, och tjenade sedermera såsom brigadgeneral
i österrikiska armén, bl. a. vid Montebello och
Solferino (1859). I 1866 års krig förde han befälet
öfver 8:de förbundsarmékåren, som för sent kom att
förena sig med bajrarna och sedermera blef slagen
vid Tauber Bischoffsheim, Werbach och Gerchsheim
(23–25 Juli) samt upplöstes. A. rättfärdigade
sig i Feldzugsjournal des oberbefehlshabers des
8. deutschen bundesarmeekorps (1867). A. egde en
stor myntsamling och offentliggjorde en förteckning
(3 bd, 1854–56) öfver densamma. Död 1888. — Sedan
1851 var han morganatiskt gift med Julie von Hauke,
som af storhertigen af Hessen upphöjdes till prinsessa
af Battenberg (se d. o. Suppl.).
Alexander, prins af Battenberg, furste af Bulgarien,
son af prins Alexander af Hessen (se ofvan) och hans
morganatiska gemål, prinsessan Julie af Battenberg
(se d. o. Suppl.), föddes i Verona d. 5 April
1857. Prinsen af Battenberg deltog såsom officer
vid ett ryskt ulanregemente i rysk-turkiska kriget
1877–78 och var sedermera anställd i preussisk
militärtjenst i Berlin. Helt oväntadt valdes
han genom rysk påtryckning d. 29 April 1879 till
furste af Bulgarien och besteg dess tron under
namn af Alexander I. I början stod han under ryskt
inflytande, men lösgjorde sig med tiden alltmer
derifrån. Efter revolutionen i Filippopel lyckades
A. med Bulgarien förena Östrumilien (Sept. 1885)
och kämpade s. å. segerrikt (vid Slivnitza och
Pirot) mot konungen af Serbien, som ville hindra,
det bulgariska rikets utvidgning. Natten emellan d. 20
och 21 Aug. 1886 tvangs A. af sammansvurna officerare
att abdikera på grund af sin mot Ryssland fientliga
hållning och fördes utom landet (till Besarabien). Vid
en till hans förmån gjord militärkontrarevolution
i Bulgarien skyndade A. emellertid tillbaka dit
och mottogs med jubel i Sofia d. 3 Sept. I ett
ödmjukt telegram sökte han blidka tsaren, men då han
möttes med hotfull öfversittareton, abdikerade han
högtidligt d. 7 Sept. 1886 för att förekomma en rysk
ockupation af Bulgarien, »som han älskade mer än sitt
lif». (Se vidare Bulgarien, hist. Suppl.) Efter en
tids vistelse i Hessen återvände han till Berlin. Ett
ifrågasatt giftermål emellan honom och kejsar Fredriks
dotter Viktoria omintetgjordes, genom Bismarcks
motstånd. A. lemnade såsom generalmajor preussiska
hären. Den 11 Jan. 1889 erhöll han af storhertigen
af Hessen titeln grefve von Hartenau, under hvilket
namn han sedan 1890 tjenade i Österrikiska armén,
der han 1892 utnämndes till generallöjtnant. 1889
trädde han i äktenskap med operasångerskan Johanne
Loisin-ger (född i Pressburg 1865). A. dog i Graz
d. 17 Nov. 1893 och begrofs i sitt forna furstendömes
hufvudstad. Genom sin tapperhet och sina romantiska
äfventyr blef han en af samtidens populäraste furstar
i Europa.
Alexander I, konung af Serbien, son af konung Milan
och drottning Natalia, född i Belgrad d. 14 Aug. 1876,
uppsteg på tronen efter sin faders afsägelse af
kronan d. 6 Mars 1889, men styrelsen utöfvades af ett
regentskap (Ristic, Belimarkovic och Protic). Den 13
April 1893 förklarade han sig, före den lagbestämda
tiden, myndig, afsatte regenterna och öfvertog sjelf
styrelsen. På våren 1895 aftalades om förlofning
emellan A. och prinsessan Sibylla af Hessen (f. 1877),
yngsta syster till landtgrefve Alexander.
*Alexander, Sir J. E. A. of Westerton, dog såsom
generalmajor 1885.
Alexander, Mrs., psevdonym för den engelska
författarinnan mrs. Annie Hector.
Alexander-arkipelagen, en till territoriet Alaska
hörande ögrupp n. om 54° n. br., omfattar öarna
Prinsen af Wales, Baranov, med Sitka, territoriets
hufvudstad, Tjitjagov m. fl., alla skogbevuxna och
bebodda af thlinket-indianer. Arealen utgör 36,782
qvkm.
Alexander Jannaeus. Se Makkabéer.
*Alexander Karageorgevitsch. Uppgiften å sp. 406, r. 6
nedifr., att A. återkallades, då Milosch abdikerat
till förmån för sin son Mikael, bör ändras derhän,
att han återkallades, sedan Milosch abdikerat till
förmån för sin äldre son Milan och den furstliga
värdigheten vid dennes kort derefter inträffade död
(d. 8 Juli 1839) tillerkänts Miloschs yngre son
Mikael. A. afled i Temesvar i Maj 1885.
Alexanderkedjan, bergskedja i ryska
prov. Semirjetsjensk och Syr Darja, skiljes genom
Buam-passet från Kungei-Alatau och löper i vestlig
riktning till trakten af staden Aulie-Ata med en längd
af öfver 300 km. Bergskedjan, som utgör vattendelare
mellan Tju på norra sidan samt Talas och Naryns
biflod Susamir på södra sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
