- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
193-194

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alquier [-kiē], Charles Jean Marie, fransk politiker
och diplomat, född d. 13 Okt. 1752, egnade sig åt
den juridiska banan och var mar i La Rochelle, då
tredje ståndet i prov. Aunis 1789 valde honom till
sitt ombud i États généraux (riksdagen). Der slöt
han sig genast till det reformvänliga partiet och
visade sig i Konstituerande nationalförsamlingen
alltmer radikal. Efter dess upplösning (1791)
blef A. president i brottmålsdomstolen i
depart. Seine-et-Oise. På denna post gjorde han
föga för att rädda de olyckliga fångarna från
Orléans, som under Septembermorden 1792 offrades
i Versailles, och han säger, att en uttrycklig
order ifrån dåv. justitieministern Danton hindrade
honom derifrån. I samma dagar valdes han till en af
departementets representanter i Nationalkonventet, der
han röstade för Ludvig XVI:s död. Jämte Richard
konventskommissarie vid Hollands ockupation, uppträdde
han med stor måtta, ett erkännande, som gafs honom
af de främmande sändebuden i Haag, bl. a. svenske
envoyén grefve Fr. Lövenhielm, som i varma ordalag
omnämnde honom i sina depescher. 1795–98 var A. medlem
af de Gamles råd (riksdagens ena kammare), 1798–99
minister i München, 1800–01 ambassadör i Madrid, der
han inledde underhandlingar om bytet af Louisiana,
skaffade 1801 såsom underhandlare med neapolitanska
hofvets ombud i Florens Frankrike halfva Elba och
utnämndes s. å. till ambassadör i Neapel. En af
hans första åtgärder var att aflägsna Acton till
Sicilien. I slutet af 1805, Straxt innan Napoleon
verkställde sitt beslut att afsätta Neapels dynasti,
begaf A. sig hastigt bort, utan att taga afsked,
med legation och konsulat. 1806–08 var han kardinal
Feschs efterträdare såsom ambassadör hos påfven,
men lyckades ej bringa till stånd Napoleons åsyftade
allians, hvarför denne gjorde honom förebråelser för
alltför stor undfallenhet. Sådan lät han ej komma sig
till last, sedan han 1810 skickats såsom minister
till Stockholm. Der nödgade han genom sin skarpa
not af d. 13 Nov. 1810 den för kontinentalsystemets
tillämpning föga villiga regeringen att förklara
England krig och uppträdde sedermera på ytterst
pockande, ja förnärmande sätt, då kriget visade sig
vara endast ett spegelfäkteri. I Nov. 1811 lemnade
han plötsligt, under form af permission, utan att
officielt taga afsked, Stockholm och stannade såsom
minister i Danmark till Napoleons fall (1814). Han
landsförvisades 1816 såsom konungamördare af Ludvig
XVIII, men fick 1818 återvända och dog d. 4 Febr. 1826.

*Alrek, konung. Se om honom vidare Ynglingaätten,
sp. 106.

Alrutz, Axel Otto, ingeniör, född d. 15 Sept. 1842
i Grisslehamn, genomgick 1859–62 Teknologiska
institutet samt tjenstgjorde 1862–63 vid statens
fyrbyggnadsarbeten och 1864–65 vid anläggningen af
Jönköpings vattenledning. 1866 anställdes han som
underingeniör vid Stockholms vattenledningsverk,
till hvars ingeniör han förordnades 1871, och under
åren 1872–74 var han tillika chef för hufvudstadens
gatuläggnings- och trumbyggnadsarbeten. Bland arbeten,
som efter A:s förslag och under hans ledning blifvit
utförda, må nämnas: utvidgning af Stockholms
vattenledning med nytt vattenverk bredvid det 1861 vid
Årstaviken först anlagda samt vattenreservoarerna på
stadens bergplats å Södermalm, i Vanadislunden och
i Stadshagen m. m. (i allt representerande en ökning
af vattenledningsverkets bokförda värde från 2 till
6,6 mill kr.), vidare vatten- och afloppsledningar
i Hernösand, Vesterås, Mariestad, Nyköping, Viborg
(Finland) m. fl. städer och inom Karlsborgs fästning
samt för statens hospitalbyggnader i Piteå, Hernösand,
Upsala, Kristinehamn, Vadstena, Göteborg, Vexiö och
Lund. Genom tillgodogörande af det i grusåsen straxt
söder om Stockholm befintliga käll- och grundvattnet
har han sedan 1881 lyckats förbättra beskaffenheten
af stadens vattenledningsvatten. 1884 införde han
kemisk vattenanalys efter E. Franklands metod samt
1887 bakteriologisk analys för vattnets undersökning,
och den »Berättelse öfver Stockholms vattenlednings
verksamhet», som han årligen fr. o. m. 1876 utgifver,
är åtföljd af uppsatser rörande vattnets filtrering
och undersökning. På uppdrag af kommunen har han
företagit studieresor i Tyskland och England. —
Jämte dåv. polisintendenten S. Rubenson uppgjorde
A. 1874 förslag till eldsläckningsväsendets ordnande
i hufvudstaden, hvilket förslag i allt väsentligt
följdes vid det nya brandväsendets inrättande
1875. Sistn. år blef A. brandinspektör i Stockholms
stads brandförsäkringskontor, vid hvilket han 1873
fått anställning som brandadjutant, och sedan Juli
1894 är han t. f. byggnadschef i Stockholm.

*Als, P., dog 1776.

Alsace [-sās], det franska namnet på Elsass (se
d. o.).

Al secco, Ital. (»på torr väg»), seckomåleri. Se
Freskomåleri.

*Alseda, socken. 13,732 har. 2,503 innev. (1894).

*Alsen, socken. 47,902 har. 2,417 innev. (1894).

Alsen, det tyska namnet på ön Als.

Alsen, Karl von, psevdonym för den tyske författaren
H. B. H. Esmarch.

*Alsike, socken. 3,521 har. 666 innev. (1894).

*Alskog, socken. 3,781 har. 468 innev. (1894).

Alsloot [-låt], Denijs van, flamsk målare, om
hvars lif och verksamhet man känner endast att han
redan 1599 och ännu 1611 var mästare i målaregillet
i Bruxelles, att hans arbeten äro ganska sällsynta
samt att landskapsmåleriet i Bruxelles, som under
1600-talet tog en betydande lyftning, räknar honom
såsom sin egentlige grundläggare. Hans äldsta kända
tafla är ett vackert skogslandskap med »Kephalos
och Prokris» som staffage (1608, figurerna af H. de
Clerck; nu i Wien). Dernäst kommer ett landskap med
en stad i mellangrunden (1609, signerad; i museum
i Nantes). Likaså Vinterlandskap (1614; på Mosigkau
nära Dessau), ett liknande i Gallerie Liechtenstein,
Wien, Isfest, i två upplagor (i Madrid och München),
samt tvänne stora stadsvyer med festtåg (1616;
nu i Madrid), hvilka ådagalägga hans insigter i
perspektivkonsten. C. R. N.

Alsó [ålsjå], Magyar., »nedre», ofta i sammansatta
ortnamn, t. ex. Alsó-Fehér, Unterweissenburg (se
d. o.), Alsó-Kubin, hufvudort i komitatet Arva (se
d. o.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:54:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfas/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free