Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alsophila ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
täckes af en hvit duk. Tidigt förekommer också
bruket att öfver altaret uppföra ett särskildt tak,
en baldakin (ciborium, tabernaculum), buren af
fristående hörnstöd, en typ, som jämväl bibehållit
sig, ehuru mindre allmänt, in i nyare tid och inom den
grekisk-katolska kyrkan är den förherskande. Vanligare
var att vid altarskifvans bakre kant anordna en
uppsats i form af en låg vägg eller en hylla för
uppställning af kors, ljusstakar, bilder, relikgömmor
o. d. Denna uppsats (retabulum, suprafrontale) växer
efter hand ut till en hög skärm eller vägg, som
erhåller en arkitektonisk indelning och prydes med
snidade och målade bilder. Redan härigenom får den
karakteren af ett grundt skåp med indelning i fack
genom horisontala och vertikala linier. Till denna
vägg fogas (sedan 1300-talet) å båda sidor rörliga
flyglar eller dörrar, hvilka kunna sammanslås för
att skydda eller, såsom under passionstiden, dölja
den å uppsatsen befintliga bildprakten. Detta är det
egentliga, för gotikens konstperiod karakteristiska
altarskåpet l. flygelaltaret (triptychon). Vanligen
höjes dervid skåpet upp öfver altarbordet medelst en
låg undersats (predella), som erhåller sin särskilda
dekoration. Altarskåp från 1400-talet och 1500-talets
början förekomma i rätt stort antal i Sverige, der
utom en mängd sockenkyrkor Statens Hist. museum
och domkyrkorna i Strengnäs och Vesterås samt
klosterkyrkan i Vadstena hafva att uppvisa många
intressanta prof af nederländskt, tyskt och svenskt
ursprung. Ännu vid midten af 1600-talet bibehölls i
hufvudsak denna form för den praktfulla altaruppsatsen
i Stockholms storkyrka, stiftad af J. Adler Salvius
och hans maka. — Den italienska renaissancen på
1400–1500-talen tänker sig gerna altaret insatt
i en arkitektoniskt ordnad nisch eller under en
kolonnställning, i hvilken bakgrunden upptages af en
målning eller af skulpturverk. Den tyska eller öfver
hufvud den nordiska renaissancen (1500–1650) ger
likaledes altaruppsatsen en arkitektonisk karakter,
men med flere kolonnställningar öfver hvarandra, af
hvilka den mellersta vanligen är bredare och högre än
den nedre och den öfre, hvilka kunna sägas motsvara
altarskåpens predella och krön, medan samtliga
omsluta målade eller snidade bilder och flankeras
af ornamentalt behandlade fasta, ej rörliga flyglar
(Tyska kyrkan i Stockholm, Kristinakyrkan i Falun,
kyrkan i Mariestad m. fl.). I den mån den från
Italien utgående klassiska sen-renaissancen och den
dermed samtidiga barockstilen vinna insteg i det
öfriga Europa, upptages äfven der den italienska
altartypen med en fristående kolonnställning,
vanligen rikt smyckad med ornament, symboler,
skulpturverk och målningar. Ett praktfullt exempel
på ett barockstilsaltare af denna typ var det efter
1702 års brand i Upsala domkyrka uppförda, ett verk
af B. Precht, hvilket dock nedtogs i sammanhang
med kyrkans restauration. Denna anordning af
altaret bibehöll sig hela 1700-talet igenom under
rococoperioden och den nyklassiska stilriktningen
samt ända in i detta århundrade, i det att den
ofta rätt enkla altartaflan i regeln infattas af
pilastrar eller kolonner med ett deröfver anbragt
gafvelkrön. Upk.
Altarets sakrament. Se Nattvarden.
Altarnisch. Se Apsis.
*Altaroche, D. M. M., afled 1884.
Altarskrud. Se Kyrkoskrud.
Altarskåp. Se Altar (äfven i Suppl.)
Altartafla. Se Altar. Suppl.
Altazimut. Se Universalinstrument.
Alt-Breisach. Se Breisach.
Altdamm, stad. Se Damm 1, sp. 825.
Altdorf-Weingarten. Se Weingarten.
*Alten, fögderi i Finmarkens amt, Norge, har en
areal af 12,872 qvkm., med 6,307 innev. (1891).
*Altena, stad i Westfalen, reg.-området Arnsberg,
hade 11,147 innev. 1890.
Altenberg. Se Vieille-Montagne.
Altenburg. 1. Hufvudstad i Sachsen-Altenburg, hade
31,439 innev. 1890. — 2. Se Ungarisch-Altenburg.
Alterationshypotesen (af Med. Lat. alterare,
förändra), en af Hermann framställd åsigt rörande
djurelektriciteten (se d. o.).
Alternanthera Forsk., bot., ett till
nat. fam. Amarantaceae hörande, från det
tropiska Amerika och Australien härstammande
växtslägte. I samband med den tilltagande smaken för
s. k. tapet- eller mosaikgrupper har ett par af de
till slägtet hörande arterna på grund af sina för
detta ändamål lämpliga egenskaper blifvit föremål
för en utsträckt odling, och de finnas numera också
i nästan hvarje större trädgård såväl i Sverige som
i öfriga kulturland. Hithörande arter äro örter med
krypande eller nedliggande stammar, motsatta ovala
eller lansettlika, hos olika varieteter mer eller
mindre brokiga blad, små obetydliga hvita blommor. De
hos oss oftast odlade äro ett par trädgårdsvarieteter
af A. sessilis R. Br., v. amabilis (Gort.) och
A. ficoidea R. et Sch., v. versicolor (Reg.),
hvilka anses oumbärliga till finare mosaikgrupper.
G. A.
Alternator. Se Vexelströmmaskin. Suppl.
Alternerande elektrisk ström. Se Vexelström. Suppl.
Alterum tantum. Se under Alter.
Alte vand, en 515 m. öfver hafvet liggande långsträckt
fjällsjö i sydligaste delen af Bardo härad, Tromsö
amt, Norge. Med det sammanhängande Leina vand har
den en areal af 86 qvkm. Den har aflopp genom Bardo
elv till Malangenfjord. Öfver sjön går vintervägen
mellan Bardodalen i Norge och Juckasjärvi i Lappland.
*Altfiol. Se Viola 1.
Altflöjt. Se Flöjt.
Althaea rosea, bot. Se Stockros.
Althorn. Se Saxhorn.
*Altichiero lefde under senare hälften af
1300-talet. Se vidare Avanzi. Suppl.
*Altieri, E. C. Se Klemens, påfvar, 10.
Alti-sjahr. Se Turkestan, sp. 969.
Alto-cumuli (af Lat. altus, hög, och cumulus,
kulle), meteor., ett slags stackmoln. Jfr Cumuli och
Moln, sp. 216.
Altomünster, köping i bajerska reg.-området
Ober-Bayern, 27 km. ö. om Augsburg. 1,195
innev. (1890). Der finnes ett af skotska missionären
S:t Alto (d. 770) omkr. 743 (754) grundadt,
fordom mycket rikt kloster, Marienmünster, som
1047–1497 tillhörde benediktinorden, derefter, till
dess sekularisering 1803, beboddes af nunnor af
birgittinorden och 1841 återgafs dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
