- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
215-216

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amonhotep ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ångermanland, blef student i Upsala 1851, med. kandidat
1861 samt med. licentiat och med. doktor 1865. Han
utnämndes s. å. till läkare vid Löwenströmska
lasarettet (i Upland) och transporterades 1868
till lasarettsläkare i Borås. År 1877 antogs
A. till andre stadsläkare i Göteborg, der han afled
d. 6 Dec. 1881. Redan i sin gradualafhandling,
Om kronprinsen Carl Augusts dödssätt och de
rättsmedicinska hufvudpunkterna af rättegången
mot Rossi
(1865; i omarbetadt skick införd i Upsala
univ:s årsskr. 1866), visade A. sig varmt intresserad
för bearbetningen af sådana historiska frågor, som
egnade sig att belysas ur medicinsk synpunkt, och han
bibehöll äfven framgent detta sitt intresse. Sålunda
skref han Om general C. von Döbelns blessyr (Upsala
läkareför:s förhandlingar, bd 4), Om Gustaf II Adolfs
död
(i »Historiskt bibliotek», 1879), Blef Erik XIV,
på Johan III:s befallning, mördad med gift?
(»Eira»,
1880). Efter hans frånfälle offentliggjordes i
»Historisk tidskrift» 1892 en under titeln Den 30
November 1718
ofullbordad uppsats om Karl XII:s död.
R. T–dt.

*Amenhotep l. Amenofis. Jfr Egypten, sp. 228–229.

Amontillado [-iljādo], ett slags vin. Se Xeres.

Amoréer. Se Rabbinska språket och literaturen,
sp. 618.

d’Amoreux [-rö], Félix. Se Saint-Félix.

*Amorgos har en areal af 127 (Wisotzki,
134,5 enl. Strelbitsky) qvkm., med 4,058
innev. (1889). Hufvudorten heter Chora, med 1,302
innev. (s. å.).

Amorim, Francisco Gomes de, portugisisk skald, f. 1827
nära Oporto, anställdes i sitt tionde år hos ett
handelshus i Brasilien och tillbragte sina ynglingaår
i urskogarna på Amazonflodens stränder. Han satte sig
i skriftlig förbindelse med den af honom beundrade
skalden d’Almeida-Garrett, på hvars inbjudning
han 1846 inskeppade sig till Portugal, deltog der
i revolutionen s. å. och utgaf tidningen »Revoluçao
de setembro». 1848 diktade A. sina djerfvaste sånger:
Garibaldi, A queda da Hungria och A liberdade. Men han
fick slita ondt, arbetade om dagen hos en hattmakare
och studerade nattetid. Genom Garretts beskydd
kom han i gynsammare vilkor. 1858 invaldes A. i
vetenskapsakademien i Lissabon, och 1859 utnämndes
han till föreståndare för marinbiblioteket samt
skeppsantiqvitetsmuseet derstädes. A. har diktat det
episka skaldeverket Aideia velha (i 10 sånger), en
mängd lyriska och berättande poem af fosterländskt
eller maritimt innehåll, 16 teaterpjeser och
åtskilliga romaner. 1881 eröfrade A. (i likhet
med svensken C. D. af Wirsén) guldmedalj vid den
af Spanska akademien utlysta mellanfolkliga
skaldetäflan till Calderon-jubiléet. Han har
vidare författat bl. a. en utmärkt biografi i 3
bd öfver d’Almeida-Garrett och en af portugisiska
vetenskapsakademien prisbelönad Portugals historia
från 1799 till 1854 samt sysslat med en ny textkritisk
edition af Camões’ »Os Lusiadas». A. är ledamot äfven
af akademierna i Madrid, Rio Janeiro och Bruxelles.

Amorosi [-råsi], Antonio, italiensk målare af den
romerska skolan, f. 1660 i Communamza i prov. Ascoli,
var lärjunge af G. Ghezzi och arbetade i
Rom i förra delen af 1700-talet. Han
lefde ännu 1736. Hans arbeten voro delvis
religiösa bilder, men hufvudsakligen
s. k. bambocciader, d. v. s. framställningar
ur det lägre folkets lif, vanligen af lustigt
innehåll. I Sveriges Nationalmuseum finnas af
honom två taflor, Ung flicka, som håller en
drufklase
och Ung flicka, som håller ett smycke.
C. R. N.

*Amorphophallus Blume, bot., ett till
nat. fam. Aroideae hörande växtslägte från den
tropiska zonen. Det är bekant särskildt för de
enorma dimensioner i synnerhet den till detsamma
hörande A. Titanum Becc. når. Denna i Sumatras skogar
lefvande art väckte, då den först blef bekant, mycket
uppseende. Från en underjordisk knölstam af öfver 0,5
m. i genomskärning, skjuta bladen upp. De uppbäras af
2–5 nu långa skaft, och deras skifva når ända till 3
m. i längd. I midten uppbäres blomkolfven af ett 0,5–1
m. långt skaft. Den 1,5 m. långa kolfven omslutes af
ett väldigt crémegult hölster. — Någon gång odlas,
särskildt i botaniska trädgårdar, ett par hithörande
arter, utaf hvilka A. Rivieri Dur. var. i Öst-Asien
under namnet koniaku lär odlas för sina ätbara
knölstammar. G. A.

Amorphus (af Grek. nekande a och morfe, form),
»formlös». Se Missbildning, sp. 92.

Amovibilitet. Se Afsättning. Suppl.

*Amoy, traktatshamn i Kina, anses hafva 96,000
innev. Exporten på utlandet värderades 1892 till
4,8 mill. taël (20,74 mill. kr.), mest te, importen
till 6 mill. taël (25,94 mill. kr.), deraf opium för
omkr. 2,6 och bomullsvaror för 1,4 mill. taël.

Ampelusia Promontorium, fordom namn på Spartel,
Kap
. Se d. o.

Ampelväxter (hängväxter), bot., växter, som för
sina nedhängande grenars skull lämpa sig för odling i
amplar. Växterna antingen ställas med krukan i ampeln
eller planteras fritt, hvilket senare särskildt är
vanligt i amplar af metalltråd eller träpinnar,
i hvilket fall man före planteringen bekläder
ampeln med grön mossa. Antalet ampelväxter är
mycket stort. För rumskultur lämpliga äro Achimenes
cupreata, Crassula spathulata, Campanula fragilis,
Cereus flagelliformis
(»Ormkaktus»), Chlorophytum
sternbergianum, Cordyline vivipara, Disandra prostata,
Myrsiphyllum asparagoides, Pelargonium peltatum,
Saxifraga sarmentosa
(»Arons skägg»), Sedum
Sieboldii, Tradescantia guyanensis
och zebrina,
brokbladig murgröna m. fl. För i det fria hängande
amplar kan man använda Linaria cymbalaria och
pallida, Tropaeolum, Petunia, Mesembryanthemum,
Fuchsia-varieteter Galeobdolon luteum, Thunbergia
alata, Lysimachia nummularia
m. fl.

Ampère [angpär], fys., kallas efter fysikern
Ampère den enhet för uppmätning af en elektrisk
strömstyrka, hvilken antogs på en internationel
elektrisk kongress i Paris år 1881. En ampère är den
strömstyrka, som flytande kring en ledare, hvilken
omsluter en yta af en qvadratcentimeter, på afstånd
utöfvar samma inverkan, som en mot denna yta vinkelrät
kort magnet, hvars magnetiska moment är en tiondedels
absolut enhet. Som det i praktiken var svårt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free