Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amonhotep ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckte mycket uppseende öfver hela verlden på grand
af sin föregifna egenskap att bota lungsot och öfver
hufvud lungsjukdomar. G. A.
Anacanthini, zool. Se Anacanthi (hvilken rubrik
är oriktig) och Mjukfeniga fiskar.
Anacapri. Se Capri.
Anaërobionter l. anaëroba (af Grek. nekande an,
aer, luft, och biun, lefva), bot., kallas några
bakterier, hvilka i motsättning till nästan alla
öfriga lefvande varelser (aërobionter l. aëroba)
dö eller åtminstone förlamas i sin lifsverksamhet,
så snart de komma i beröring med fritt syre. Luftens
syre är, äfven i utspädd form, för dessa växter
ett starkt gift. Hithörande bakterier bilda mycket
lätt sporer, och dessa lida icke någon skada af
luftens inverkan. Så snart sporerna komma under
förhållanden, der ej syre finnes, gro de. Det mest
bekanta exemplet på en anaërobiont är den vanligaste
af de bakterier, som framkalla smörsyrejäsning
(se Jäsning, sp. 1523–24). Hit hör äfven en
i senare tid studerad, i jorden förekommande
bakterie, nära förvant med smörsyrebakterien,
hvilken eger förmåga att direkt tillgodogöra
sig fritt qväfve. Jfr Bakteriologi. Suppl.
G. A.
*Anafi har enl. Strelbitsky en areal af 47
qvkm. (enl. Wisotski 36). 658 innev. (1889).
Anafor (af Grek. anafora, egentl. upplyftande;
afseende, relation), gramm. och retor. —
1. Återkommande af samma ord i de på hvarandra
följande satserna, upprepning (Lat. repetitio);
såsom rent stilistisk figur, enligt den vanliga
skolgrammatiken: eftertrycklig upprepning af
samma ord i början af flere samordnade satser
(Lat. anaphora). Exempel härpå se Anaphora. —
2. Hvarje hänförande af en sats eller en satsdel
på ett föregående ord. Anaforiska kallas pronomina
af ett visst slag. Redan de grekiske grammatici
(Apollonios Dyskolos o. a.) begagnade termen
anaforike om ett visst slag af pronomina. Till
skillnad från de i egentlig mening demonstrativa
(Grek. deiklike), som hafva afseende på (utpeka)
ett verkligt föremål i den yttre verlden, hvilket
antingen förut varit obekant eller åtminstone ännu
icke blifvit infördt i talet, betecknar det anaforiska
pronomen en hänvisning på eller upptagande utaf ett
redan förut i talet nämndt objekt. Denna skillnad
mellan egentligen demonstrativa och anaforiska
pronomina är äfven af de indiske grammatici klart
fattad och bestämd (Sanskr. anvādēça, hänvisning,
motsvarar till bet. Grek. anafora). Till de
anaforiska pronomina äro framförallt att hänföra
1) de demonstrativa pronomina, för så vidt de
icke utpeka någonting förut obekant i rummet,
utan grammatiskt upptaga och hänvisa på ett förut
i talet nämndt föremål. Så är t. ex. Grek. οὗτος,
’denne (nämnde)’ mest anaforiskt, deremot ὅ δε,
’den der, den nu först nämnde’ mest demonstrativt; 2)
den s. k. tredje personens personliga pronomen, som
i allmänhet utvecklats från demonstrativa pronomina,
i det dessa först blifvit svagt »deiktiska», sedermera
uteslutande hänvisande på något förut nämndt och
slutligen förflyktigats till tredje personens (mest
obetonade) i specifik mening anaforiska pronomen
vare sig såsom egentligt, reflexivt (reciprokt)
eller identitetspronomen. Särskildt är att märka, att
det grekiska identitetspronominet αὐτός ’(han)
sjelf’ användes (i nom. och ack.) såsom rent
anaforiskt tredje personens pronomen. En annan
utveckling af de demonstrativa pronomina, äfven
den mest gående genom det anaforiska stadiet, är
till relativum. Jfr E. Windisch: »Untersuchungen
über den ursprung des relativpronomens in den
indogermanischen sprachen» (i Curtius’ »Studien
zur griechischen und lateinischen grammatik», bd II).
K. F. J.
Anagallis L., bot., växtslägte tillhörande
fam. Primulaceae. Af detsamma finnes i södra
och mellersta Sverige en art, A. arvensis L.,
rödarv, hvilken är en liten grenig åkerört med
oftast motsatta, hela blad och röda eller blå
(A. arv. β caerulea Schreb), på långa skaft
från bladvecken sittande blommor. Rödarven har
fordom varit använd i åtskilliga sjukdomar, såsom
mjeltsjuka, vattuskräck, ögonsjukdomar, ehuru dess
verksamhet säkerligen är ringa eller ingen. Enligt
Plinius betraktades den ej sällan såsom en herba
magica, hvilken skulle kunna utgöra skyddsmedel
mot allt slags ondt. Flere från Medelhafslanden
härstammande arter, såsom A. grandiflora Andr. och
A. Monelli L., äro små nätta, stundom äfven hos oss
såväl i boningsrum som på kalljord odlade växter.
G. A.
Anakoret-ön. Se Admiralitets-öarna.
Anaks barn. Se Enakiter.
Anal, som har afseende på anus (se d. o.).
Analeptica (af Grek. analeptikos, afsedd
att vederqvicka, stärka), lifgifvande medel,
farmak., läkemedel, som man använder vid höggradig
nedsättning af lifsfunktionerna, särskildt af centrala
nervsystemets, cirkulations- eller andningsorganens
förrättningar, i afsigt att kraftigt uppigga dessa
och återföra det vanligen flydda medvetandet. Sådana
medel äro framförallt kamfer, mysk, ammoniak (till
inandning) och eter (till insprutning under huden).
C. G. S.
Analfabeter (af Grek. nekande an och alfabet) plägar
man kalla personer, som sakna färdighet i läsning
och skrifning. Full öfverensstämmelse i fråga om
betydelsen af detta uttryck gifves dock icke. Man
menar dermed än sådana, som kunna hvarken läsa eller
skrifva (så fattas ordet vanligast), än sådana, som
visserligen kunna läsa, men icke skrifva (dessa borde
riktigare kallas semi-alfabeter), än, såsom i Schweiz,
sådana, hvilka hjelpligt kunna stafva sig fram, men ej
fatta betydelsen af hvad de läsa. Antalet analfabeter,
jämfördt med summan af ett lands befolkning, kan
visserligen icke gälla såsom enda mätare af ett folks
bildning, men utgör dock en viglig omständighet
för bedömandet af bildningens utbredning inom
olika folk. I land utom den europeiska kultursferen
hafva uppgifterna af detta slag ringa värde. För
britiska Indien uppgåfvos analfabeterna 1891 till
omkr. 90 proc. (förut 95), ja i några delar (Pendjab,
Central-Indien) ända till 99 proc., men dervid är att
märka, att uppgifter saknas för en betydlig del (1891
omkr. 8 proc.) af befolkningen. I Europas och Amerikas
kulturstater har med förbättringar i skolväsendet,
införandet af obligatorisk skolgång och ökning af
allmännyttiga anstalter för folkbildningen antalet
analfabeter alltmer aftagit. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
