Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anukis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underjordiska domen tjenstgör han såsom »introduktör» i
domssalen. A. dyrkades företrädesvis i det gamla
Lykopolis, våra dagars Assiut, och der har man
anträffat ett stort antal af sjakalmiimier, vittnande
om huru lifligt hans kult på denna ort omfattades. I
yngre tid har äfven hunden fått symbolisera A.,
och under denna gestalt har A. inträngt i den
romerska Isiskulten. Grekerna identifierade honom
(delvis) med Hermes, under benämningen Hermanubis.
K. P.
Anukis (Egypt. Anoket), egyptisk gudinna, gemål
till guden Chnuphis (se d. o.) och liksom denne
företrädesvis dyrkad vid första katarakten. Hennes
rol liknar mycket Nephthys’. Grekerna identifierade
A. med Hestia. K. P.
Anundshögen. Se Badelundsås.
*Anundsjö, socken. 2,703,88 qvkm. 6,061 innev. (1894).
Anura gigantea, zool. Se Borstsvansar.
Anuri (af Grek. nekande an, och uron, urin),
med. Se Ischuri.
Anvari, persisk skald. Se Enveri.
*Anvers (Antwerpen) uttalas i Belgien angvä’rs.
Använd botanik, botaniken i hennes tillämpning
på medicinen, trädgårdskonsten, landtbruket
o. s. v. Under de 2–3 senaste årtiondena har den
använda botaniken vunnit en utveckling, om hvilken
man för en mansålder sedan knappast kunde göra sig en
föreställning. Den var förr en gren af botaniken, med
hvilken vetenskapsmännen knappast befattade sig, men
har nu förvärfvat sig en erkänd och hög plats nästan
öfverallt. Man har insett, att ett ofantligt arbete
återstår att utföra, innan kulturväxterna i ordets
allra vidsträcktaste bemärkelse och dessas fiender
inom växtverlden blifva på ett tillfyllestgörande
sätt kända, samt att denna kännedom, då den vunnits
med tillhjelp af fullt vetenskapligt arbetssätt etc.,
äfven för den rena botaniken är af fullt lika stort
värde som någonsin kännedomen om de vilda växterna. Då
dertill kommer, att vida större materiella hjelpmedel
naturligen oftast stå till buds för undersökningar,
som åtminstone indirekt snart nog komma den materiella
kulturen till gagn, är det lätt begripligt, att äfven
män med vår tids yppersta vetenskapliga bildning hafva
begynt egna sitt lif åt undersökningar, hvilka falla
under rubriken använd botanik. Detta har å andra sidan
haft till följd, att de resultat, som vunnits för det
praktiska lifvet redan under den korta tid, som denna
riktning gjort sig gällande, hafva blifvit af den vigt
och betydelse, att det botaniska arbetet på detta
område omfattats med ett alltmer stigande intresse
såväl af regeringarna i nästan alla kulturstater
som ock af den stora allmänheten. Belysande i detta
afseende är den betydelse de ursprungligen rent
botaniska undersökningarna öfver bakterier och
andra lågt stående svampar fatt för medicinen,
den omgestaltning bryggeriindustrien undergått
genom studiet och renodlingen af jästsvamparna;
det inflytande det efter rent vetenskaplig metod
utförda studiet af vinstockens biologi m. m. haft för
bekämpandet af Phylloxeran; den rol växtfysiologien
alldeles omedelbart spelat och spelar för det
rationella landtbruket m. m. Här må lemnas en kort
framställning af de praktiska riktningar, som i vårt
land gjort sig gällande
inom den botaniska forskningen, särskildt på områden,
som beröra landtbruk och skogshushållning.
En af de tidigaste ansatserna i nu ifrågayarande
afseende var anställandet af en vetenskapligt bildad
botanist vid Landtbruksakademiens agrikulturkemiska
anstalt å dess experimentalfält vid Albano nära
Stockholm. De arbeten, som dermed togo sin början,
föranledde, att riksdagen år 1885 beviljade medel till
en växtfysiologisk försöksanstalt. Denna har sedan
dess blifvit centralpunkten för de praktisk-botaniska
undersökningarna på vetenskaplig bas, som under
det senaste årtiondet utförts i Sverige, äfven
om senare uppkomna institutioner, såsom Sveriges
utsädesförening, med framgång arbetat i samma
riktning.
I Sverige har arbetet hittills gått åt tvänne håll. Å
ena sidan har man genom ett noggrant systematiskt
och biologiskt studium af de i landet allmännare
kulturväxterna arbetat på att lära känna dessa
på ett annat och bättre sätt än hittills varit
fallet samt sedermera med stöd af denna kännedom
sökt »förädla» dem i skilda riktningar, motsvarande
olika klimatiska förhållanden och olika användningar
för dem. Bland arbeten utförda med detta mål för
ögonen äro att nämna J. Erikssons i »Medd. från
K. Landtbruksakad:s exp.-fält» (n:r 5 och 27) utgifna
»Studier och iakttagelser öfver våra sädesarter»
(1889) och »Bidrag till det odlade hvetets systematik»
(1892) samt hans »Typsamling af inom Sverige mognade
sädesvarieteter» (3 fasciklar 1889–92, innehållande
de förnämsta hvete- och kornvarieteterna). Det
biologiska området beträddes af Th. v. Nergaard
i arbetet »Normalsystem for bedömande af axets
morfologiska sammansättning hos våra sädesslag» (i
»Allm. sv. utsädesför:s årsber.» 1887), i hvilket
förf. sökte genom noggranna detaljundersökningar
af sädesaxets byggnad sätta denna i relation till
formernas kulturvärde (korrelationsfenomen). Dessa
studier hafva allt framgent fullföljts vid Sveriges
utsädesförenings försöksanstalt vid Svalöf i
Skåne. I den af föreningen utgifna tidskriften
har offentliggjorts en serie meddelanden härom,
bland hvilka må framhållas dels de utförda
korsningsförsöken, dels de rena urvalsförsök, som i
praktiskt vetenskapligt syfte företagits.
Den andra riktning, i hvilken nu ifrågavarande
undersökningar gått, är den patologiska. Samtidigt
med att i vårt land ett rationellare och intensivare
jordbruk började bedrifvas, öppnades ock ögonen
för de oerhörda förluster landet led derigenom
att kulturväxterna skoningslöst härjades af
sjukdomar, orsakade dels af parasitsvampar,
dels af skadeinsekter. Exempelvis må nämnas,
att år 1889 minskades hafreskörden i vårt land
af sådana orsaker med omkr. 162 mill. kg., värda
omkr. 16 mill. kr. Då man sökte botemedel mot dessa
härjningar, kom man snart nog till klar insigt om,
att särskildt växtsjukdomarnas beskaffenhet och natur
voro endast ytterst bristfälligt kända. Från den
ofvan nämnda växtfysiologiska anstalten hafva vigtiga
bidrag till en bättre kännedom utgått i en serie
publikationer, hvilka utgöra betydande förarbeten till
en på vetenskapen grundad kamp mot kulturväxternas
fiender. Af dessa bidrag må anföras »Om klöfverrötan»
(1880), »Om örråg» (1883), »Om potatissjukan» (1884),
»Om några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
