Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apotekare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aquae Mariae (»Marienbad»), ett birgittinkloster,
som låg nära staden ’sHertogenbosch i Nederländerna.
Aqua Marcia, en vattenledning i Rom. Se Marcia aqua.
Aquamarin, miner. Se Beryll.
Aquila. zool. Se Landörnslägtet.
Aquila, bibelöversättare, lefde under kejsar
Hadrianus’ regering (117–138) och verkställde en
slafviskt ordagrann öfversättning af Gamla test. till
grekiska. A. skall hafva varit en hednisk grek
från Sinope, blifvit döpt, men sedermera omfattat
judendomen.
Aquila degli Abruzzi [delji], italiensk provins i
landskapet Abruzzi e Molise, har enl. Strelbitsky
en areal af 6,625 qvkm. med en beräknad folkmängd
1893 af 379,253 innev. Provinsen är till större
delen ett högland, uppfyldt af Abruzzernas båda
parallelkedjor (med flere toppar af mer än 2,000
m. höjd, bl. a. Monte Velino, 2,487 m., och Gran
Sasso d’Italia, 2,921 m.), skilda af den af Aterno
genomflutna slätten, i hvars vestra del ligger den
forna Fucinosjöns högdal. Utom Aterno innesluter
prov. öfre loppet af floderna Sangro, Tronto,
Garigliano, Velino och Salto. Hufvudstad är Aquila
(se d. o.), med 14,720 innev. (1881). Lyceum (icke
universitet).
Aquincum, romarnas namn på Buda.
Aquino (romarnas Aquinum), stad i italienska
prov. Caserta, vid jernvägen Rom–Neapel. 2,177
innev. (1881). Romerska fornlemningar. Skalden
Juvenalis’ och skolastikern Tomas’ (från
A.) födelseort.
Aquisgranum, det latinska namnet på Aachen.
À quoi bon [akåabå’ng], fransk öfversättning af
Lat. cui bono (se d. o.).
Aqvarier (af Lat. aqua, vatten; »vattumän»), namn på
medlemmarna af en gnostisk sekt. Se Enkratiter.
*Aqvarium. I Stockholm inrättades 1892 (i
huset n:r 38 Hamngatan) ett aqvarium, som 1894
öfverlemnades till Nordiska museets anläggning
Skansen.
Aqvavit, bränvin (se d. o.), kumminbränvin (särskildt
norskt).
*Aqvedukt. Om det gamla Roms aqvedukter se närmare
Rom, sp. 1310.
Ar (Fornsv., åra), i Upland fordom benämning på en
del af ett skeppslag. Jfr Hamna.
*Ar, plur. ar (Fr. are, Ital. ara, Sp. och Lat. area),
enheten för ytmåttet i metersystemet (se d. o.);
1 ar = 100 qvm. (1,134 qv.-fot): 100 ar = 1 hektar.
Araba, Wadi el, vattenfattig och obebodd, af
branta klippväggar innesluten dal mellan Döda hafvet
och Akabaviken af Röda hafvet, en fortsättning af
Jordansänkan. På Vattenskillnaden mellan de båda
hafven når den 195 (201) m. höjd.
*Arabat, by i östra delen af halfön Krim, ligger
vid början af den 112 km. långa, 1–4 km. breda,
sandiga Arabat-landtungan, hvilken sträcker sig i
nord-nordvestlig riktning mellan Azovska sjön i ö. och
det stinkande saltträsket Sjivas (»ruttna sjön»)
i v. A. var förr fästning, men denna ligger nu i
ruiner. På landtungan idkas betydande saltberedning. —
Arabatviken af Azovska sjön intränger mellan landtungan
och halfön Kertj.
Araber kallas alla folk, hvilka tala arabiska som
sitt modersmål. I denna mening omfattar namnet den
förnämsta delen af befolkningen på Afrikas norra kust
från Atlantiska hafvet till Sueskanalen jämte Malta,
vidare Egypten, Sudan kring Hvita och Blå Nilens
nedre lopp (ön) Sansibar, Syrien och Palestina,
Mesopotamien och Babylonien samt Arabien. Men i
egentlig etnografisk mening omfattar det blott
innevånarna i sistnämnda land. Dessa egentliga
araber, som utgöra kärnan af de semitiska folken
(jfr Semitiska språk), härstamma, enligt judiska och
från judarna lånade muhammedanska legender, dels
från Kahtân (Jokhtân), farfars farfars farbroder
till Abraham, dels från Abrahams son Ismael (jfr 1
Moseb. kap. 10, 11, 16, 17, 21), och ehuru dessa
legender icke ega annan historisk betydelse än
att vara uttryck för en medveten samhörighet med
andra semitiska folk, motsvaras de dock af en gammal
arabisk tradition, enligt hvilken araberna dela sig i
ʿárab, »(rena) araber», och mustáʿriba (l. mutaʿárriba),
»arabiserade». Den förra delen, legendens jokhtanider,
hade sitt ursprungliga hemland i södra Arabien, i
Jemen, och äro identiska med sabéerna l. himjarerna
(se d. o.). Den andra delen, legendens ismaeliter
(se d. o.), har sitt hemland i norra och mellersta
Arabien. Oaktadt denna på en viss etnografisk
åtskillnad beroende literära benämning »arabiserade»,
hafva dessa mustʿariba genom sin historiska betydelse,
förnämligast genom den hos dem uppkomna islam, blifvit
de egentliga historiska araberna, liksom ock det
nord- och centralarabiska språket är den egentliga
arabiskan, gent emot hvilken de södra dialekterna,
afkomlingar af de forna »rena arabernas» språk,
representera en annan från »arabiskan» något skild
semitisk språkgren. I det moderna språket i Egypten
och Syrien betyder ordet ʿárab också »beduiner»,
d. v. s. sjelfva kärnan af literaturens mustáʿriba. En
annan inhemsk indelning af social betydelse skiljer
araberna i ahl bédu, »nomad-folket», »beduiner», och
ahl ḥáḍar, »det bofasta folket», och ehuru sannolikt
utgörande blott 1/5 af hela folkmängden (uppskattad
till omkr. 3 1/2 mill.), anses de förra numera såsom
de ouppblandade »rena araberna», hvilka stadsborna
sjelfva betrakta såsom auktoritet för äkta arabiskt
språkbruk och poetisk tradition. — Med sina hjordar
(får, getter, kameler, hästar) flytta beduinerna
omkring inom det för hvarje stam häfdvunna området,
här och hvar idkande litet tillfälligt jordbruk (durra
och hirs till bröd och korn till foder). Gränstvister,
rof och plundring på grannarnas område förekomma
naturligen något oftare än krig mellan civiliserade
folk, men äro sällan långvariga eller förhärjande,
och angrepp på den i allmänhet bättre beväpnade
och organiserade bofasta befolkningen äro mycket
sällsynta. Blodshämnden mellan enskilda familjer
ersattes oftast med böter, 10–50 kameler alltefter den
dödades betydenhet, och de på vägran att lemna eller
mottaga blodsplikten, dîje, beroende stamfejderna
tillhöra långt mer den för-islamska tiden än den
nuvarande. Deremot utgör plundring af karavaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
