Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarebostäder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms arbetshem, som på en välbelägen plats
vid Sibyllegatan å Östermalm uppförde en af 65
lägenheter, tvätt- och badstuga samt samlingsrum
bestående komplex, hvilken förvaltas enligt Miss
Hills och Miss Cons’ grundsatser. Lägenheterna bestå
af ett större rum och kök, samt några få af ett rum
med köksspis. Hyresbeloppen vexla mellan 160 och
180 kronor för år. De äldre husen vid Nybergsgränd
äfvensom ett hus vid Fridhemsgatan å Kungsholmen
uthyras fortfarande enligt samma system under ledning
af qvinnor, som samverka med fröken Lagerstedt.
Från den erfarenhet, som vunnits i skilda land,
synes man i fråga om byggnadsföretag af ofvan
angifna beskaffenhet kunna draga den slutsats att, om
arbetarebostäder, som af sjelfhjelpsföreningar eller
enskilde byggas för försäljning eller uthyrning,
uppföras och förvaltas efter sunda ekonomiska
grundsatser, så äro de ej blott till gagn för
samhället, utan äfven »sjelfbärande» företag,
som gifva skälig ränta å det i dem nedlagda
kapitalet. Också visar den nyaste statistiken
öfver kapitalbildning och kapitalplacering, att
på senare tid — från 1870 — husbyggnader i stad,
jämte jernvägsbyggnader, utgöra förnämsta kanalen
för uppsugande af ledigt kapital. Som bekant, är
emellertid behofvet af våningar på flere rum relativt
obetydligt. Smålägenheterna bilda hufvudmassan af
de till bostäder afsedda rummen. Exempelvis utgöra
i Stockholm de smärre lägenheterna, upp till 2 rum
och kök, icke mindre än 75 proc. af hela antalet
bostadslägenheter, och i Paris uppgå våningar,
som betinga öfver 500 francs i hyra, icke till
10 proc. af samtliga bostäder. Häraf torde den
slutsats kunna dragas, att kapitalet på grund af
förhållandenas egen natur måste vända sig till
uppförandet af husbyggnader med smärre lägenheter
och således af nödtvång alltmera låna sig till
genomförande af den vigtiga arbetarebostadsreformen.
E. Bn.
Arbetarebörs, af arbetaresyndikatens delegerade
förvaltad byrå, som har till uppgift att »förmedla
tillgång och efterfrågan på arbete» eller med
andra ord att anskaffa platser åt arbetare samt
att för bedömande af arbetsmarknaden upprätta
arbetsstatistik. I Belgien inrättades 1880 en
arbetarebörs i Liége, samt 1886 en annan i Bruxelles,
den senare bestående af både arbetsgifvare och
arbetstagare. Holland fick samma år en arbetarebörs
i Amsterdam. I Frankrike inrättades 1887 i Paris
på kommunens bekostnad la Bourse du travail;
de delegerades flertal tillhör det socialistiska
förbundet. Äfven i andra franska städer finnas
arbetarebörser. Knappast torde man dock hittills
i dem hafva funnit en tillfredsställande form
för platsanskaffningsbyråer (se d. o. Suppl.).
E. Bn.
Arbetarefrågan har till föremål arbetsklassens
ställning hufvudsakligen i ekonomiskt, socialt och
politiskt hänseende. Hon benämnes äfven, om ock
något oegentligt, den sociala frågan, emedan hon
utgör den ojämförligt vigtigaste länken i kedjan
af de sociala problemen. Med »arbetsklassen»
plägar i detta sammanhang vanligen förstås »mot
aflöning anställda arbetare i större industrier
och näringar». Arbetarefrågan i modern mening afser
närmast reformer i dessa arbetares ställning.
Redan sedan några årtionden tillbaka brännande
i de stora industrilanden, har arbetarefrågan på
senare tid börjat tränga sig i förgrunden äfven i
Sverige. »Den största fråga vår statskonst har att
lösa är förbättrandet af arbetsklassens vilkor» (Louis
De Geer). Statsmakternas erkännande af arbetarefrågans
oafvisliga kraf har bl. a. under loppet af
några få år medfört tillsättandet af tre olika
k. »arbetarekomitéer» (se Arbetsstatistik. Suppl.),
hvilka verkställt vidlyftiga utredningar och framlagt
åtskilliga förslag på arbetarelagstiftningens (se
d. o.) område.
Att ingå på en detaljerad skildring af frågans läge
inom något särskildt land faller ej inom ramen
för denna framställning; den måste i detta,
afseende hänvisa till de mera speciella artiklar,
som förekomma under andra uppslagsord. Här gifves
blott en konturteckning af den moderna arbetarefrågan
såsom en för hela det civiliserade samhället gemensam
social uppgift. Det får således i det följande icke
forglömmas, att bildens färgläggning, dess ljus och
skugga, fördelar sig mycket ojämnt: enskildheterna,
missförhållanden och reformkraf, vexla i hög grad
såväl inom olika industrier och näringar, som inom
olika land, ja redan inom olika delar af samma land.
Att de sociala spörsmål, som sammanfattas under
benämningen arbetarefrågan, mer än någonsin
förr tilltvinga sig samhällets och den enskildes
uppmärksamhet behöfver ej med nödvändighet innebära
att arbetsklassens ställning i det stora hela
försämrats. Orsaken kan också ligga — och ligger
väl i viss mån — deri, att nutidens ekonomiska,
rättsliga och allmänt-menskliga ideal sättas
högre än förr. Onekligen är det dock alltjämt
obestridliga och skriande missförhållanden, som
utgöra den förnämsta driffjädern för vår tids
arbetarerörelser och som gifvit arbetarefrågan
dess dominerande ställning. Visserligen gör man
sig skyldig till öfverdrift, om man förnekar, att
vårt århundrades, genom maskinkraftens storartade
användning framkallade, utveckling på industriens
och näringslifvets område icke skulle i många
afseenden hafva gagnat arbetarna såsom en del af
samhället i dess helhet. Men på samma gång äro
skuggsidorna, just hvad arbetsklassen beträffar,
ovedersägliga. Maskinernas dyrhet och den vid
deras användning oundgängliga arbetsfördelningen,
hvilken kräfver det samtidiga aflönandet af ett
stort antal arbetare, gifva de stora arbetsgifvarna
ett afgjordt försprång framför de mindre. De små
gå under, verkstaden undantränges af fabriken,
kapitalet samlas på färre händer, icke sällan i
stora aktiebolag »utan själ» och med föga känsla af
ansvar i fråga om arbetaren och hans välfärd. Hela
beröringen mellan arbetare och arbetsgifvare
inskränkes alltmera till ett utbyte af varan arbete
mot det för densamma betingade priset: arbetslönen,
bestämd enligt lagen om tillgång och efterfrågan. En
alltför riklig tillströmning af arbetare, i synnerhet
till vissa medelpunkter för industrien, medför
arbetslönernas sjunkande. Fabrikanterna söka sig,
stundom af vinningslystnad, stundom för att kunna
bestå i konkurrensen, en ännu billigare arbetskraft
genom användande i stor utsträckning af qvinnor och
barn. Härtill kommer, att, å ena sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
