Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfvedson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemärkelse, hvars skatteprocent vexlar mellan
1 och 7 proc. — I Sverige är enl. k. förordn.
d. 9 Aug. 1894 skattens storlek beroende såväl af
skyldskapsgraden som af arfs- eller testamentslottens
storlek. Efterlefvande make och descendent äro fria
för lott, som icke uppgår till 400 kr., och annan
arfs- eller testamentstagare för lott, som icke uppgår
till 200 kr. Skatten vexlar för efterlefvande make och
descendent mellan 1/2 proc. (för lott mellan 400 och 2,000
kr.) och 1 1/2 proc. (för lott af 75,000 kr. eller
mer), för föräldrar, syskon och syskons afkomling
mellan 1/2 proc. (för lott mellan 200 och 500 kr.) och
3 proc. (för lott af 50,000 kr. eller mer) samt för
fjärmare skylde och oskylde mellan 1/2 proc. (för
lott mellan 200 och 500 kr.) och 6 proc. (för lott
af 40,000 kr. eller mer). (Se vidare K. Lindeberg:
»Tabell för beräkning af arfsskatt», 1894). Skatten
utgår i form af stämpel å bouppteckningen vid
dess inregistrering hos domstol, och domstolen
skall med ledning af bouppteckningen samt, under
vissa förutsättningar, af förefintligt testamente
och arfskifte i och för skattens bestämmande
beräkna hvarje särskild arfs- och testamentslotts
storlek. Ehuru skatten har formen af en skatt på
hela qvarlåtenskapen, är den alltså i verkligheten
en arfsskatt i egentlig mening, ehuru bestämd med
hänsyn till de särskilda lotternas på nyssnämnda
sätt beräknade belopp. Skulle emellertid testamente,
till hvilket hänsyn ej kunnat tagas vid beräknandet
af lotternas storlek, leda till att de verkliga
lotterna blefve i så måtto olika de beräknade, att
skatten för alla lotterna enligt dessas verkliga
belopp blefve högre än den redan erlagda, skall
skillnaden sedermera erläggas. — Utom denna allmänna
arfsskatt finnes i vissa städer en efter behållningen
(resp. tillgångarna) i boet bestämd boupptecknings-
(resp. arfskiftes-) afgift, som användes till löner
eller andra stadsutgifter.
Ett nödvändigt komplement
till arfsskatten är beskattning af gåfvor, särskildt
sådana för dödsfalls skull, och andra transaktioner,
hvilka man äfvenledes plägar använda såsom medel
för att undgå arfsskatt. I flere stater har ock en
dylik beskattning införts. Längst i detta afseende
har England gått. Ej blott gåfva för dödsfalls skull,
utan äfven andra likartade transaktioner (såsom gåfva
mellan lefvande, som gitvits med hänsyn till gifvarens
förutsedda dödsfall, eller gåfva af egendom, hvaraf
gifvaren förbehållit sig rätt till åtkomsten under
sin lifstid m. fl. dylika) äro underkastade dels
ofvannämnda »duty estate», dels i vissa fall »legacy
duty», i öfriga fall »succession duty». — Ett annat
behöfligt komplement är den i England, Frankrike och
några andra stater förekommande beskattningen af vissa
juridiska personer, i den mån dessas förmögenhet icke
kan blifva föremål för arfsbeskattning. — Angående
rättsgrunden till arfsskatten herska mycket olika
uppfattningar, hvilket ock tagit sig ett uttryck
i de principiella olikheter, som lagstiftningarna
förete. Enligt en uppfattning hvilar arfsskatten
på samma grund som beskattningen af öfverflyttning
af egendom mellan lefvande, men dels är sistnämnda
beskattnings rättsgrund mycket omtvistad, dels finner
den olika skatteprocenten för olika skyldskapsgrader
icke på denna väg sin
förklaring. Det senare gäller ock om uppfattningen
af arfsskatten såsom en inkomstskatt å arfs- och
testamentstagarnas förvärf eller såsom en eqvivalent
för den skatt, som den aflidne under sin lifstid
lyckats undandraga sig; sistnämnda förklaring utgår
i öfrigt från den oriktiga förutsättningen, att
det skattebelopp, som en person under sin lifstid
lyckas undansnilla, står i någon bestämd proportion
till hans efterlemnade qvarlåtenskap. Lika litet
tillfredsställande är arfsskattens betecknande
såsom en statens samarfvarätt med arfvingar och
testamentstagare. — Trots detta förhållande försvarar
arfsskatten väl sin plats i de moderna staternas
skattesystem, hvilka på grund af den stora öfvervigten
af konsumtionsskatter betunga de mindre bemedlade i
relativt högre grad än de mer bemedlade. Arfeskatten,
som träffar endast de senare, utgör derför en väl
behöflig motvigt mot berörda ensidighet i den moderna,
beskattningen, om det ock ej kan förnekas, att den
lider af det felet att den ej innebär en rättvis
fördelning af skattebördan mellan de bemedlade. Den
eger dessutom flere goda sidor, såsom att dess uppbörd
är lätt och föga kostsam, att skatten i allmänhet är
svår att undgå, att den i regeln ej trycker hårdt på
de beskattade, att den kan göras mycket inbringande
o. s. v. D. D.
*2. Arfvedson, K. D., afled i Wiesbaden d. 25 Juni
1881.
Arfvedsonit, miner., ett på Grönland förekommande,
med hornblende (amfibol) beslägtadt svart mineral
(natrium-jern-silikat), som uppkallats efter litiums
upptäckare, svenske kemisten J. A. Arfvedson (se
denne, sp. 1014). P. T. C.
*Arfwidsson, N., afled i Stockholm d. 14 April 1880.
Argelander, F. V. A. Om hans verksamhet för
Astronomiska sällskapet se d. o. Suppl.
Argenti [-dje’nti], Giosuè, italiensk bildhuggare,
f. 1819 nära Como, var lärjunge af akademien i Milano,
der han erhöll stora priset 1846, och vistades
sedan sex år i Rom för ytterligare studier. Efter
besök i Paris, München och Wien vardt han lärare vid
akademien i Milano. Bland, hans arbeten, som vanligen
äro ganska realistiska, nämnas grupper af Helsan
och Tacksamheten, Qvinlig martyr, Badande qvinna,
kolossalstod af Giovanni da Procida m. m.
*Argentina (Republica Argentina), förbundsrepublik
i Syd-Amerika, sträcker sig från 22° till 54° 30’
s. br. och från 56° 20’ till 70° 20’ v. lgd och
har en areal enligt Latzina af 2,894,257 qvkm.,
enl. Wagner och Supan (»Bevölkerung der erde»,
VIII, 1891) 2,789,400 qvkm. I administrativt
hänseende indelas republiken i stadsområdet Buenos
Aires, som sedan 1880 är förbundshufvudstad och
ställdt direkt under centralregeringens förvaltning,
provinserna Buenos Aires (hvars, hufvudstad är La
Plata), Catamarca, Cordoba, Corrientes, Entré Rios,
Jujuy, Mendoza, Kioja, Salta, Santa Fe, Santiago
del Estero, San Juan, San Luis och Tucuman samt 9
»gobernaciones»: Misiones, Formosa och Chaco i n. samt
Pampa, Rio Negro, Neuquen, Chubut, Santa Cruz och
Eldslandet i s. — Folkmängden, som sedan, 1881 ökats
genom en stark invandring äfven af germanska folk,
beräknades, af Latzina för 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
