Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och arbetssätt, deltog 1865 i bildandet af Uplands
enskilda bank och tjenstgjorde någon tid såsom dess
verkställande direktör. Under riksdagarna 1867–70
var han sekreterare hos bevillningsutskottet
och 1870–74 ledamot af styrelsen för Stockholms
enskilda bank. 1874 valdes han af riksdagens
kamrar till fullmäktig i Riksbanken och utsågs inom
fullmäktige till deputerad för utrikes affärerna,
hvilka förtroendeuppdrag sedan dess hafva förnyats vid
hvarje års val. A. är ledamot af Vet. akad. (1884) och
Landtbruksakad. (s. å.). Resultat af hans värdefulla
historiska och ekonomiska forskningar äro nedlagda
i Om upphandlingsdeputationen (1855), Om arbetets
och bytets frihet (1864; föreläsningar, hållna i
Stockholm) och det förträffliga arbetet Anteckningar
om Frihetstidens politiska ekonomi (I, 1868). Han
har vidare författat uppsatser i »Svensk tidskrift»
och en mängd tidningsartiklar. — Elisabet Zenaide
(Elise) A., f. Talén 1826, gift med en A:s faders
kusin, brukspatron Ture A., var en rätt mycket anlitad
porträttmålarinna, företrädesvis i miniatyrfacket,
och afled i Stockholm d. 6 Sept. 1891.
Arndt, Wilhelm, tysk historiker, f. i Kulm,
Vestpreussen, 1839, d. 1895, studerade historia
i Göttingen under Waitz, blef 1875 docent och
1876 e. o. professor i historia vid Leipzigs
universitet samt 1894 professor i historiens
hjelpvetenskaper derstädes. Sedan 1862 var han
medarbetare i »Monumenta Germaniae historica» och
utgaf i denna urkundssamling bl. a. Gregorius’ af
Tours verk. En frukt af hans paleografiska studier
äro två häften mycket använda Schrifttafeln zur
erlernung der lateinischen paläographie (1874–78;
2:dra uppl. 1888). A. var en fin Göthe-kännare. För
historiska forskningar besökte han Sverige.
*Arndts von Arnesberg blef 1867 medlem af
österrikiska »herrehuset» (riksdagens Första kammare)
och 1872 ledamot af Vet. akad. i Wien samt afled 1878.
Arne och Arne Arnesson. Se
Arnmödlingarna.
Arnebia Forsk., bot., växtslägte inom
nat. fam. Boraginaceae, står nära Lithospermum,
från hvilket slägte det skiljes genom sin tvåklufna
pistill. Till slägtet räknas något mera än ett
tiotal arter, vilda i norra Afrika samt vestra och
mellersta Asien. Anmärkningsvärda såsom tacksamma
och ganska ofta odlade trädgårdsväxter äro ett par
arter. A. echioides DC. är flerårig, ungef. 20–30
cm. hög, med stora gula blommor, samlade i knippen
till en qvastlik blomställning. Vid blomningens
början har blomman 5 svartbruna fläckar, hvilka
efter befruktningen försvinna. A. cornuta Led. är
ettårig, med lysande gula blommor, som fortfara
att utvecklas långt ut på hösten. Såväl de nämnda
arterna som A. Bungei Boiss. äro utmärkta rabatt-
och bukettblommor. G. A.
Arneiro, José Augusto Ferreira Veiga d’, vicomte,
portugisisk tonsättare, f. 1838 i Macao, Kina,
tillhör en förnäm portugisisk slägt (hans moder
var af svensk härkomst). A. studerade juridik vid
universitetet i Coimbra och från 1859 med grundlighet
musik samt började komponera. Hans förnämsta arbete
är ett Te Deum
(1871), som utförts äfven i Paris, der det fått titeln
»symfonikantat». Hans opera Ungdomselexiret gafs
i Lissabon 1876. A. anses för den mest framstående
bland Portugals nyare tonsättare.
Arnell, Hampus Vilhelm, skolman, botanist, född i Hernösand d. 2
Aug. 1848, blef 1868 student i Upsala, der han 1872
tog filos. kandidatexamen och 1875 promoverades till
filos. doktor. Han förordnades s. å. till docent
i botanik, men lemnade snart universitetet för
lärarebanan, på hvilken han 1880 avancerade till
lektor i naturalhistoria och kemi i Jönköping och
1894 i Gefle. — A:s vetenskapliga verksamhet har
egnats hufvudsakligen åt utredandet af mossorna,
men äfven studiet af de fenologiska fenomenen. Bland
A:s fenologiska arbeten må anföras Om vegetationens
utveckling i Sverige åren 1873–75 (i Upsala univ:s
årsskr. 1878). Bland hans många särskildt åt
lefvermossorna egnade arbeten märkas det af honom
i förening med S. O. Lindberg utförda arbetet Musci
Asiae borealis (i Vet. akadis Handl., bd 23; 1888–89)
och Lebermoosstudien im nördlichen Norwegen (i
Jönköpings lärov. årsber., 1892). Dertill kommer
ett större antal uppsatser i »Botaniska notiser»,
»Revue bryologique» m. fl. tidskrifter. — A:s
bryologiska arbeten fota sig till hufvudsaklig del
på det material, som han under årens lopp insamlat
under resor i flertalet svenska landskap och i
nordliga Norge (Salten 1869, Ranen 1870, Tromsö amt
1891) samt nedre Jenisejdalen i Sibirien (1876).
G. A.
*Arnesen, A. L. Hans medarbetareskap i folkkomedien
Capridosa var jämförelsevis obetydligt, men
deremot skref han den glada vådevillen Et
rejseeventyr (1837), som gjorde mycken lycka.
E. Ebg.
*2. Arneth, Alfred von, valdes 1848 till
medlem af konstituerande nationalförsamlingen
i Frankfurt a. M. och 1869 till ledamot för
lifstid af österrikiska »herrehuset» (riksdagens
Första kammare). 1879 utsågs A. till president
i österrikiska vetenskapsakademien och utnämndes
1880 till verkligt geheimeråd. Hans Geschichte Maria
Theresias fullbordades 1879 med bd 10. 1891–92 utgaf
han sina ungdomsminnen under titel Aus meinem leben
(2 bd). Bland de för historieforskningen vigtiga
brefsamlingar, som A. utgifvit, må ytterligare nämnas
Maria Teresias bref till hennes barn och vänner (4 bd,
1881) samt grefve Mercy-Argenteaus hemliga brefvexling
med kejsar Josef II och furst Kaunitz, som A. utgaf
i 2 bd 1889–91, tillsammans med J. Flammermont.
Arngrim, fornnordisk sagofigur, hvars
historia berättas dels i isländska källor (såsom
»Hervarar-sagan», »Örvar-Odds saga» och »Hyndlulióð»),
dels hos Saxo. A. var en stor berserk och viking
samt egare af det namnkunniga sagosvärdet Tyrfing
(se d. o.). Med sin hustru Eyfura hade han tolf söner,
de s. k. Arngrimssönerna, af hvilka några blefvo ännu
ryktbarare än fadern. Detta gäller framförallt om den
äldste, Anganty (se d. o.), arftagare till Tyrfing och
fader till den äfvenledes i sagan ryktbara sköldmön
Hervar (se d. o.). Om Angantys rivalitet med den
svenske kämpen Hjalmar den hugstore och om alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
