Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidning utsände assyriologen G. Smith till Mesopotamien
(1873) och Stanley på expedition »genom den mörka
verldsdelen» för att fullfölja Livingstones upptäckter
(1874–77). A. uppträdde 1853 som skald med Poems,
narrative and lyrical och 1879 med The light of
Asia (mer än 40 uppl. i England och 80 i Amerika;
»Asiens ljus eller den stora försakelsen», öfvers. af
V. Pfeiff, med inledning af Viktor Rydberg, 1888),
ett på skönhet rikt episkt poem öfver Buddhas lif
och lära. Den upphöjde religionsstiftarens utveckling
framställes der troget och med djup i uppfattningen;
ton och stämning äro sant österländska, bildspråket
vackert och genuint, blankversen talangfullt
behandlad. Detta är det enda europeiska diktverk,
som funnit djupare genklang bland asiaterna. Ett
motstycke till detsamma bildar den i stil och
vers fulländade lärodikten The light of the world
(1891), i hvilken slägtskapen mellan buddhistiska och
kristna dogmer ledes tillbaka till en berättelse af
Maria Magdalena, hvilken åhöres af en buddhistisk
magus. The book of love (1888) är ett poem,
grundadt på persiske skalden Saadis »Bustân» (3:dje
kap.). A. har vidare författat prosaskriften Education
in India, A summer in Scandinavia (1877), Seas and
lands (1892, från en verldsomsegling), Japonica,
Adzuma (1893), Wandering words (1894) m. m. samt
utgifvit den indiska fabelsamlingen »Hitopadeça»
(med ordböcker) och öfversatt den (»The book of
good counsels», 1861), hvarjämte han har öfversatt
bl. a. Jayadevas »Gitagovinda» (1875), stycken af
»Mahābhārata» (under titeln »Indian idylls», 1883),
»Pearls of the faith, or Islam’s rosary» (s. å.;
3:dje uppl. 1884) samt från grekiskan Musaios’
epos om Hero och Leander (1874) m. m. A. har rönt
många hedersbevisningar af asiatiska suveräner. Han
adlades 1888. — 2. Arthur A., engelsk skriftställare
och politiker, den föregåendes broder, f. 1833,
var 1863–66 medlem af kommissionen för bekämpande af
nöden bland bomullsfabriksarbetarna i Lancashire och
skref derom The history of the cotton famine (2 bd,
1864; 2:dra uppl. 1865). En två års resa i sydöstra
Europa och Afrika skildrade han i From the Levant (2
bd, 1868). Derefter redigerade han med framgång den
nyuppsatta venstertidningen »Echo» till 1875, företog
en färd genom Ryssland och Persien samt återgaf
intrycken derifrån i Through Persia by caravane
(1877). Ett annat område beträdde han med arbetena
Social politics (1879) och Free land (1880). Han
invaldes i underhuset såsom ombud för kretsen
Salford 1880 och utsågs s. å. till ordförande i den
grekiska komité, som kraftigt främjade konungariket
Greklands utvidgning norrut i öfverensstämmelse med
Berlin-kongressens uttalanden. I parlamentet genomdref
A. 1882–83 motioner, som banade väg för Gladstones
genomgripande valreform af 1884–85. Vid nyvalen
1885, 1886 och 1892 besegrades A. af konservative
motståndare. Han stiftade 1885 »Free land league»
och vardt president för denna förening, som vann
ett betydande anhang bland parlamentsledamöterna. I
olikhet med sin broder är A. ryssvänligt sinnad.
Arnold, Hermann, tysk målare, f. 1846 i
München, studerade vid dess akademi under flere
lärare, bland hvilka äfven var Piloty. Bland större
arbeten har han utfört en altartafla för Luxemburg,
en storartad Öfversvämningsscen, Skattekonungen och
Nattvardsbarn m. fl. Han deltog i kriget 1870–71, der
han blef svårt sårad.
*Arnoldson, K. O., dog för egen
hand i Karlsbad d. 8 Juli 1881. Till förteckningen på
hans vigtigaste roller må läggas Eleasar i »Judinnan»,
Rolf i »Vikingarne», Harald i »Blenda», Radames i
»Aida» och Tannhäuser. A. L.
Arnoldson, Sigrid, sångerska, den föregåendes
dotter, f. i Stockholm d. 20 Mars 1864, utbildades i
sångkonsten till en början genom sin fader och Fritz
Arlberg och väckte uppmärksamhet på en konsert
å Dalarö 1882 samt sedermera i hufvudstaden,
på vestkusten och i Norge. Understödd af Isidor
Dannström, reste hon 1884 till Berlin och studerade
halftannat år under Desirée Artôt, hvarpå hon jämte
dennas man Padilla gjorde en konsertturné i Österrike
och derunder debuterade på scenen i Prag med stor
framgång såsom Rosina i »Barberaren» 1885. Efter
ytterligare studier för Artôt uppträdde hon med
lysande framgång i Moskva 1886 såsom »Rosina»,
Dinorah, Lakmé, Traviata, Adalgisa samt Zerlina
i »Don Juan» och »Fra Diavolo». Följande år sjöng
hon i London, Amsterdam och Haag, konserterade i
sitt hemland och debuterade i Paris som Mignon å
Opéra comique, då inrymd i Théâtre lyrique, sedan
den gamla byggnaden s. å. brunnit ner, vid hvilket
tillfälle A. råkade vara närvarande bland åhörarna,
men lyckades rädda sig. Under 1888 uppträdde hon i
Trieste, Monte Carlo, Nizza, Rom och å nyo i London,
der Adelina Patti rymde fältet för henne och der
hon bl. a. utförde Somnambula och Cherubin. Engagerad
af impresarion Alfred Fischhof, uppträdde hon s. å.
i Baden-Baden, Hamburg, Neufchâtel och Petersburg,
följande år — då hon gifte sig med Fischhof — i
Moskva, Prag, Zürich m. fl. st., 1890 i Holland,
Wiesbaden, Florens, 1891 i Barcelona, Paris och
Stockholm, der hon gjorde »Mignon», »Traviata»,
»Rosina» och »Lakmé». År 1892 finna vi henne åter
i Paris, der hon sjöng Carmen, vidare i London,
Wiesbaden och Strassburg. 1893–94 gjorde hon ett
triumftåg i Amerika, hvarifrån af nya roller finnas
antecknade Bauds, Micaela i »Carmen» och Nedda i
»Pajazzon». Sedan Jenny Lind och Kristina Nilsson
har ingen svensk sångerska väckt sådant uppseende
i utlandet som Sigrid A. Något egentligt geni såsom
dessa är hon väl icke, ej häller är hennes röst stor
eller fenomenal. Men hennes »Rosina» och »Mignon»
äro typiska och beundransvärda genom helgjutenheten
i framställningen, i apparition och spel ej mindre än
den klangsköna och till sällsynt fulländning skolade
stämman. Hennes styrka och tillika begränsning är det
täcka eller skälmska; storhet, eld och djup ligga
icke för hennes skaplynne, ehuru en intelligent
uppfattning och imitationsgåfva tillåta henne att
vidga sitt område äfven utanför nämnda gränser.
A. L.
Arnon, forntida benämning på ett i Moabs högland djupt
nedskuret östligt tillflöde till Döda hafvet, bildande
det egentliga Moabs nordgräns; nu Wadi Môdsjib.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
