Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autricum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besjöng hafvet och sjölifvet i diktsamlingarna La mer
(1835) samt Les poémes de la mer (1852–59), hvilka
förete sjelfständighet och känsla i skildringarna
jämte en klassisk-hellenisk fläkt i diktionen. För en
femaktstragedi på vers, La fille d’Eschyle (1848),
erhöll han Franska akademiens stora pris. Bland
hans öfriga diktsamlingar utmärka sig Laboureurs et
soldats (1854) och La vie rurale (1856) genom osökt
känsla för naturen och finmejslad form. Dock kan
han ej sägas hafva qvarlemnat några djupare spår i
nationens andliga lif. A. blef 1852 genom arf en rik
man. Han valdes efter Ponsard till ledamot af Franska
akademien 1868. Död i Marseille 1877. Hans samlade
arbeten utgåfvos 1874–78 i 8 bd.
Autricum, fordom namn på Chartres.
Autöcisk, bot., en i språket
införd tysk form i st. f. autecisk (se d. o. Suppl.).
Auveljok, det lappska namnet på Ivalo (se d. o.).
Auwers, Arthur, tysk astronom, f. 1838 i Göttingen,
verkställde redan 1857 en bearbetning af Herschels
undersökningar om nebulosor och var 1859–62 assistent
vid observatoriet i Königsberg, hvarest han fullföljde
de af Bessel påbörjade undersökningarna
af dubbelstjernor medelst heliometer. Sedan
A. derefter varit assistent i Gotha, kallades han
1866 till astronom vid vetenskapsakademien i Berlin
och medlem af densamma samt är sedan 1878 dess
ständige sekreterare för den fysikalisk-matematiska
klassen. A. har utgifvit bl. a. Untersuchungen über
veränderliclie eigenbewegungen der fixsterne
(1868), i hvilket arbete han beräknade banorna
för Sirius-drabanten och Procyon-drabanten,
Fundamentalkataloge für die zonenbeobachtungen
am nördlichen und südlichen himmel (1879–83) och
en af honom verkställd ny reduktion af Bradleys
fixstjern-iakttagelser 1750–62 (1882–88). A:s
omfångsrikaste arbeten föranleddes af de två
Venuspassagerna under 19:de årh., till hvilka
han organiserade och hufvudsakligen ledde de
tyska iakttagelserna, hvarjämte han bearbetat
och utgifvit resultaten af dem (bl. a. i 3 bd
1887–89). Sjelf iakttog han Venuspassagen 1874 i
Luksor och den 1882 i Punta Arenas. Med anslutning
dertill utförde A. 1889 vid Kap-observatoriet en
serie heliometer-observationer rörande inflytandet
af bländglas af olika färg och bestämmandet af
soldiameter och utgaf Untersuchungen über den
sonnendurchmesser (3 bd, 1886–89). Han kallades 1892
till ledamot af Vetenskapsakademien i Stockholm.
Aux Cayes [å kä]. Se Cayes, Les.
Auxellodunum, romarnas namn på Issoudun (se d. o.).
*Auxerre. Jfr Rättelser, bd 18, sp. 814.
Auximum, romarnas namn på Osimo (se d. o.).
Auxo, en af chariterna (se d. o.).
Auxosporer, bot. Se Diatomaceae, sp. 1152.
Auzias-Turenne [åsiā-tyrä’n], Joseph Alexandre,
fransk läkare, f. 1819, d. 1870 såsom professor i
Paris. Se Syfilisation.
Ava, rusdryck beredd af kava-kava (se d. o.).
*Aval. Stadgandet läses i nu gällande Vexellag af
d. 7 Maj 1880 kap. 15. — Avalist. Se Vexel, sp. 795.
Avalon [a’valön], sydöstra halfön på Newfoundland,
sammanhänger med ön genom en 4–5 km.
bred landtunga mellan Trinity bay i n. och Placentia
bay i s. och är genom vikarna S:t Mary, Biscay och
Conception delad i flere halföar med förträffliga
fjordar och hamnar. De första kolonierna på
Newfoundland anlades på A., i början af 1600-talet,
och ännu bo 2/3 af öns befolkning på A. Den sydligaste
punkten är Kap Race med fyr. På östkusten ligger öns
hufvudstad S:t John’s och på vestkusten den vigtiga
hamnen Placentia, hvarifrån gå 3 kablar (en öfver S:t
Pierre) till Kap Breton, medan lika många kablar
gå från Heart’s Content i Trinity bay till Valentia
på Irland.
*Avant la lettre. Jfr Kopparstick.
Avanzi (d’Avanzo), Jacopo, italiensk målare från Verona
(enligt antagande), verksam i Padua under senare delen
af 1300-talet, nämnes inom konsthistorien alltid
tillsammans med Altichiero da Zevio (se denne). De
båda konstnärernas del i de dem tillerkända freskerna,
först i Capella S. Felice i S. Antoniuskyrkan
(1376), sedan i Capella S. Giorgio, en särskild
byggnad i närheten af den nämnda kyrkan (1377), kan
numera icke särskiljas. Men deras stora betydelse
är, att de i den nord-italienska stad, der Giottos
inflytande var starkast, fortsatte i hans fotspår
och förde hans riktning till en i många hänseenden
högre ståndpunkt, hvad modellering och riktig
uppfattning af verkligheten angår. I Verona finnes
af de båda mästarna intet i behåll (Burckhardt),
men i beslägtad stil, ehuru underlägset, mycket.
c. R. N.
A vapn. Jfr Armifer och Väpnare.
Avaricum, romarnas namn på Bourges (se d. o.).
*Avarien, område i Daghestan mellan floderna Aksai och
Koissu. Avarerna, ett krigiskt bergfolk, bebo hela
mellersta delen ät Daghestan, bekänna sig till islam
och lefva hufvudsakligen af boskapsskötsel. Deras
språk tillhör den lesgiska språkgruppen och är närmare
undersökt af Schiefner i »Versuch über das awarische»
(1862), »Ausführlicher bericht über P. von Uslars
awarische studien» (i Petersb.-akademiens memoarer
1872) och »Awarische texte» (derst. 1873).
Avatsja, ryska namnet på Beringsö (se d. o.).
d’Avaugour [davågour], Charles, grefve, fransk
diplomat, följde 1634 d’Avaux till Sverige, der han
sedermera var resident 1635–37. Han var derefter
ackrediterad i Polen och 1643–48 hos Torstensson och
Wrangel vid svenska armén i Tyskland, deltog 1650
i fredsexekutionsverket i Nürnberg och utnämndes
1654 till ambassadör hos Karl X Gustaf, hvilken han
följde under polska fälttåget. Död i Lybeck d. 6
Sept. 1657. Hans depescher äro af stor vigt för
nämnde konungs historia.
*d’Avaux. 1. Claude de Mesmes, grefve d’A. Jfr
A. Boppe: »Correspondance inédite de comte d’Avaux
(Claude de Mesmes) avec son père Jean Jacques de
Mesmes 1627–1642» (1887). — 2. J. A., grefve d’A. En
del af d’A:s depescher för åren 1697–1698 utgafs 1860
af Wahrenberg i »Handl. rör. Skandinaviens historia»
(40:de delen). Efter en handskrift (afskrift) i
Arsenalbiblioteket i Paris offentliggjorde J. A. Wijne
»Négociations de monsieur le comte d’Avaux,
ambassadeur extra ordinaire a la cour de Sùede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
