Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autricum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på natronlut. Om deremot eqvivalenta
mängder salpetersyra och diklorättiksyra
få konkurrera om en eqvivalent mängd
natronlut, bildas 76 proc. natriumnitrat
och endast 24 proc. natriumdikloracetat,
d. v. s. salpetersyran har 76/24 = 3,2 gånger så
stor aviditet som diklorättiksyran i afseende
på natronlut. Experimentelt hafva Thomsen och
Ostwald bestämt syrornas aviditet genom att studera
värmeutveckling och volymförändring eller ändring i
brytningsförmåga vid blandning af ett salts lösning
med en syra. Å andra sidan förhåller sig enligt
den elektrolytiska dissociationsteorien två syrors
aviditet på samma sätt som deras dissociationsgrader
vid samma utspädningsgrad, och denna sats stämmer
utmärkt öfverens med erfarenheten. Förhållandet
mellan två syrors aviditet kan något bero på den bas,
om hvilken de få konkurrera; detta gäller likväl
endast, om basens salter med de båda syrorna äro i
mycket olika hög grad dissocierade. Enligt teorien
bör aviditeten äfven ändra sig med utspädningen.
S. A–s.
*Avigliano ligger i prov. Potenza.
*Avignon hade 43,453 innev. 1891.
Avignonbär, bott. Se Gulbär.
*Avila. 1. Spansk provins, har en
areal af 7,882 qvkm., med 193,093 innev. 1887. —
2. Hufvudstaden A. hade s. å. 10,935 innev.
Avis au lecteur [avī å lektör], Fr., »underrättelse
för läsaren», företal: godt råd eller »pik», som
litet hvar kan taga åt sig.
A viso, Ital., handelst. Se Vexel, sp. 793.
Avitus, Alcimus Ecdidius, biskop, skald, dog 525 såsom biskop
i Vienne inom det dåvarande riket Burgund, hvars
konung Sigismund han förmådde att antaga den katolska
läran. A., en af Galliens ypperste biskopar på sin
tid, författade, utom för kyrkohistorien vigtiga bref,
bl. a. en latinsk episk-didaktisk dikt på hexameter i
5 böcker De spiritalis historiae gestis, senare kallad
De mundi principio et aliis diversis conditionibus,
som intager en icke obetydlig plats bland den latinska
kyrkans poetiska alster. A:s skrifter hafva utgifvits
af bl. a. Sirmond (1643).
Avivering (af Fr. aviver,
göra lefvande). Se Färgning, sp. 607.
*Avlona ligger i turk. vilajetet Janina, vid en vik
af Adriatiska hafvet, der den från Otranto i Italien
öfver Berat till Konstantinopel forande telegrafen
kommer i land.
Avogadro, Amedeo A. di Quaregna e Ceretto, grefve,
italiensk fysiker, född d. 9 Juni 1776 i Turin,
död derstädes d. 9 Juli 1856, studerade juridik och
blef 1796 juris doktor i sin födelsestad. Han erhöll
sedermera några lägre juridiska ämbeten (han var
bl. a. prefektur-sekreterare i depart. Eridano),
men egnade sig som avtodidakt alltmer åt fysikens
studium och öfvergaf slutligen juridiken. Efter
att hafva beklädt lägre lärareposter i Turin och
Vercelli utnämndes han 1820 till innehafvare af en
för hans skull upprättad lärostol i högre fysik vid
Turins universitet, hvilken plats han bibehöll till
år 1850. A. offentliggjorde en del afhandlingar af
fysiskt och kemiskt innehåll, bland hvilka en 1811
utgifven förevigat hans namn, nämligen den, hvari
han framställer den satsen, att alla gaser vid
lika tryck och temperatur innehålla ett lika antal
molekyler på volymsenheten, den s. k. Avogadros
lag (se vidare d. o. Suppl.). Innebörden af denna
sats, som utgör grundvalen för den vetenskapliga
kemien och för vigtiga delar af fysiken, fattades icke
af A., hvarför också hans arbete blef obeaktadt af
samtiden. Först senare tiders, särskildt de sista
årens, forskning har det förbehållits att påpeka
räckvidden af densamma. S. A–s.
Avogadros lag, kem. och fys. År 1811 uppställde den
italienske forskaren Avogadro (se ofvan) den satsen,
att antalet gasmolekyler i en gifven volym är lika för
alla gaser, om blott tryck och temperatur äro lika.
Man kan också uttrycka denna lag så: vigten af en
gas’ molekyl är proportionel mot gasens specifika
vigt. Denna sats härledde Avogadro ur Gay-Lussacs
upptäckt (1805), att gasernas specifika vigter äro
proportionella mot vigten af de mängder af gaserna,
som reagera på hvarandra (eqvivalent-vigterna),
eller mot enkla multipler af dessa vigter. A. fördes
konseqvent till den slutsatsen, att de då undersökta
enkla gaserna, väte, syre, qväfve och klor, hafva
molekyler (molécules intégrantes), som bestå af två
atomer (molécules élémentaires). Man vet nämligen,
att en volym klor förbinder sig med en volym vätgas
till två volymer klorvätegas. Då nu klorvätegasens
molekyler äro lika många till antalet, som klorens och
vätets atomer, eftersom hvarje klorvätemolekyl antages
innehålla en väte- och en klor-atom, så kan man ej,
såsom flertalet af A:s samtida, antaga, att klorens
och vätgasens molekyler bestå af endast en atom. I
sådant fall skulle nämligen antalet molekyler vid
föreningen hafva sjunkit till hälften af hvad det var
före föreningen. Enklaste utvägen ur denna svårighet
var att antaga, att klor- och vätgas-molekylerna
bestå hvardera af två atomer. Denna A:s åsigt var
en stötesten för alla dem, som ansågo, att en viss
olikhet var nödvändig mellan tvänne atomer för att de
skulle förena sig med hvarandra. Det försöksmaterial,
som på A:s tid kunde användas till pröfning af hans
lag, var alltför obetydligt, och denna råkade derför
nära nog i glömska. Först efter den organiska kemiens
utveckling i slutet af 1850-talet, blef A:s lag
ett oafvisligt behof för kemien, och från denna tid
datera sig de skrifter af Dumas, Gerhardt, Laurent och
särskildt Cannizzaro, genom hvilka A:s lag slutligen
lyckades vinna burskap. Ännu en svårighet hade man
att bekämpa, innan lagen kunde antagas. Åtskilliga
kroppar visa nämligen s. k. abnorm gastäthet. Så till
exempel är salmiaks (N H4 Cl) gastäthet 0,89 (luftens
= 1), men enligt molekylens sammansättning beräknad
ur Avogadros lag bör den vara dubbelt så stor. Man
lyckades äfven förklara dylika undantag, exempelvis
genom att i förevarande fall antaga, att salmiakånga
i verkligheten icke existerar, utan består af en
blandning af klorväte och ammoniakgas. Slutligen
lyckades man också att gifva experimentella bevis
för detta påstående. Ur de med hjelp af Avogadros lag
bestämda molekylarvigterna härleder man vissa bestämda
värden på de kemiska elementens atomvigter (se
d. o.). Värdet på dessa sålunda bestämda atomvigter
öfverensstämmer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
